Stellers sjölejon
| Stellers sjölejon Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| (orankad) | Sälar |
| Familj | Öronsälar Otariidae |
| Släkte | Eumetopias Gill, 1866 |
| Art | Stellers sjölejon E. jubatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eumetopias jubatus | |
| Auktor | Schreber, 1776 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stellers sjölejon (Eumetopias jubatus) är störst av alla öronsälar. Den lever i stora flockar vid norra Stilla havets kustlinjer.
Artepitet jubatus i det vetenskapliga namnet är latin och betyder man. Det syftar på hannars tjocka päls kring halsen.[2]
Utseende
Denna art har en gulbrun päls på ovansidan som kan ha en röd skugga. Honor allmänt lite ljusare. Undersidan är täckt av chokladbrun päls och bröstfenorna är svarta. De har korta svarta hår på ovansidan och är nakna på undersidan. Pälsbytet sker under sommaren och varar cirka en månad. Den nya pälsen är ljusare och den blir mörkare fram till nästa sommar. Individer med våt päls ser mörkare ut. Dessutom har ungarna under sina första 6 månader en mörkbrun till svartaktig päls. I sällsynta fall förekommer albino.[2]
Hannen skiljer sig i storlek och vikt mycket från honan. En vuxen hanne når en längd över 3 meter och en vikt upp till 1 100 kilogram. Honor blir 2,4 meter långa och maximalt 300 kilogram tung. Hannar har dessutom en tjock man och starka muskler runt halsen.
Utbredning
Kolonier av denna art finns längs norra Asiens och Nordamerikas kuster. De största finns på Aleuterna och Kurilerna. Ju längre söderut man kommer, desto mindre blir antalet individer per koloni. Den sydligaste populationen lever på Channel Islands i Kalifornien.
Levnadssätt
Stellers sjölejon föredrar områden med mycket fisk, som är dess huvudsakliga föda. Den dyker till 180 meters djup, mest i stora flockar som jagar tillsammans. Dessutom fångar den ibland vikare och havsutter.
Vid parningstiden kommer hannarna först till kolonierna. För att få en bra plats strider de med stor insats. Många hannar får svåra sår av dessa strider. Unga och svaga hannar trängs till kolonins rand där de sällan har möjlighet att para sig. När honorna kommer till kolonin bestämmer de sig för en hanne. Honan föder ungdjuret från året innan och parar sig några dagar därefter på nytt.
Allmänt
På grund av de hårda striderna finns denna art nästan inte i djurparker. Den blev inte heller något mål för storjägare. Bara inuiter använder dess hud för tillverkning av läder. Beståndet uppgår troligtvis till 120 000 individer. Det är bara en tredjedel av populationen under 1960-talet. Överfiskning ses som en orsak till denna minskning.
Källor
Noter
- ^ Eumetopias jubatus på IUCN:s rödlista, auktor: Seal Specialist Group (1996), version 9 maj 2006.
- ^ [a b] Naughton, Donna (2012). ”Eumetopias jubatus”. The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 428-430. ISBN 978-1-4426-4483-0
|