Sten Niklasson

Från Wikipedia
För operasångaren, se Sten Niclasson.
Sten Niklasson.

Sten Folke Niklasson, född 27 december 1939 i Västerviks församling i Kalmar län,[1] är en svensk författare, generaldirektör och företagsledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Niklasson avlade efter studier i internationell ekonomi juris kandidatexamen vid Lunds universitet. Efter att ha varit verksam på Sveriges Industriförbund övergick han till det nybildade Industridepartementet och deltog i flera av de grupper som tillsattes för att genomföra Sveriges förhandlingar om medlemskap i EEC, senare EU. Han ansvarade som departementsråd och förhandlingschef för Sveriges avtal om industriellt och tekniskt/vetenskapligt samarbete med en rad utvecklings- och statshandelsländer och var rådgivare åt statsministern i samband med dennes diskussioner med andra regeringschefer. Som chefsförhandlare deltog han i skapandet av OECDs regelverk avseende internationella investeringar samt motsvarande arbete inom Förenta Nationerna. Under åren 1975–1982 var han ordförande i en FN-kommission bestående av 48 medlemsstater med uppgift att förhandla fram en uppförandekod rörande transnationella företag.[2]

Niklasson var under 1980-talet ordförande i den regeringskommitté som utformade förslag avseende Lagen om tillstånd till förvärv av aktier m.m. samt Lagen om förenklad aktiehantering.[3]. Han var ledamot av styrelserna i Exportkreditnämnden, Arbetsgivarverket, Swedfund, Domänverket, Zenit Shipping, Uddevalla Shipping samt ordförande i Nordiska Satellit AB.

Under perioden 1985–1991 var han generaldirektör och chef för Patent och Registreringsverket, vice ordförande i Europeiska patentorganisationen (EPO), styrelseordförande i EPO:s pensionsreservfond, liksom ordförande i EPO:s Appeals Committee. Under denna tid var han också svensk chefsdelegat i World Intellectual Property Organisation (WIPO) i Genève och hade ett flertal uppdrag för organisationen med syfte att stärka det internationella upphovsrättsliga skyddet

Niklasson utsågs 1991 till verkställande direktör i energi- och petrokemiföretaget Neste Sverige AB. Efter att ha haft samma roll Imatran Voima Energi AB, blev han koncernchef i Fortum Sverige AB. Han har därefter haft en rad styrelseuppdrag i svenskt näringsliv samt i organisationer som Svenska Uppfinnareföreningen Uppfinnarkollegiet och Tekniska museet. Bland hans övriga uppdrag kan nämnas föreläsningar på flera högskolor och universitet inom och utom landet, såsom Institutet för företagsledning (IFL) vid Handelshögskolan i Stockholm , Institut Européen d´Administration des Affaires (INSEAD) i Fontainebleau och Institut National Polytechnique i Toulouse.

Niklasson har under senare år etablerat sig som författare och har, förutom sina böcker, bidragit med ett stort antal essäer i tidskrifter som Neo, Axess, Medusa, Opus, Läkartidningen och Svensk Tidskrift.

Han har förärats ett flertal dekorationer, bl.a. Ordre National du Mérite (Frankrike), Finlands Lejons orden och Orden del Aquila Axteca (Mexico).

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Niklasson Sten (1969) Rätt och beslut i EEC, Studentlitteratur Lund
  • Niklasson Sten (1973) Multinationella företag - underlag för en säkerhetspolitisk bedömning, Försvarsdepartementet
  • Niklasson Sten (1992) Förnyelsen av den offentliga sektorn - exemplet Patent och Registreringsverket, Statens Arbetsgivarverk, ISSN 1102-4127
  • Niklasson Sten (2004) Utsikter och insikter
  • Niklasson Sten (2011) Den stora smällen - en skapelseberättelse, Carlsson Bokförlag, ISBN 978 91 7331 448 0
  • Niklasson Sten (2012) Liv och lust - biografiska essäer, Carlsson Bokförlag, ISBN 978 91 7331 537 1
  • Niklasson Sten (2016) Felix bekännelser, Sindbad förlag, ISBN 978 91 639 2246 6

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  2. ^ The Journal of World Investment and Trade 16 (2015) 11-87 samt Seymor Rubin, Transnational Corporations and International Codes of Conduct (1995)
  3. ^ Utländskt inflytande i svenska företag, ISBN 91 38 09053 8 samt SOU 1989:37 ISBN 91 38 10336 2