Näringsdepartementet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Industridepartementet)
Hoppa till: navigering, sök
Centralposthuset i Stockholm. Nuvarande säte för Näringsdepartementet.
Näringsdepartementets hus vid JakobsgatanNorrmalm i Stockholm. Tidigare säte för Näringsdepartementet

Näringsdepartementet är en del av det svenska regeringskansliet och där frågor om bostäder, stadsutveckling, landsbygden, IT, transport- och infrastrukturpolitik samt näringslivsutveckling, regional tillväxt och turism handläggs. Departementschef är närings- och innovationsministern Mikael Damberg. Övriga statsråd på departementet är Anna Johansson (infrastrukturminister), Mehmet Kaplan (bostads-, stadsutvecklings- och it-minister) och Sven-Erik Bucht (landsbygdminister).[1] Näringsdepartementet har cirka 300 anställda varav cirka 25 är politiskt tillsatta tjänstemän.

Det bildades den 1 januari 1969 som Industridepartementet och har sedan dess genomlevt ett antal ombildningar. Näringsdepartemenet huserar i Centralposthuset i Stockholm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kampen för ett näringsdepartement[redigera | redigera wikitext]

1840 krävde borgarståndet inom ståndsriksdagen inrättandet av ett handels- och industridepartement. Lantmannapartiet, som kom in i riksdagen 1867, krävde i sitt partiprogram en minister för jordbruk, handel och allmänna arbeten. I ett kungligt förslag som under våren 1868 inkommer till riksdagen föreslås inrättandet av ett statsdepartement för jordbruket och de övriga näringarna samt för allmänna arbeten och vissa delar av kommunikationsanstalterna. I statsverkspropositionen 1874 anses det nödvändigt med ett statsdepartement för näringarna eftersom det var det "första och oeftergifvliga villkoret för indragande av Kommerskollegium". Kravet på ett näringsdepartement stöds av civilminister Per Axel Bergström.

En statlig kommitté föreslog 1884 indragandet av Kommerskollegium för att möjliggöra inrättandet av ett näringsdepartement. Civilminister Edvard von Krusenstjerna föreslår inte bara inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel. Han föreslår även att det skall arbeta med skiftes, avvittring, de allmänna kartverken, stuteriväsendet samt för frågor som från SCB underställdes Kunglig Majestät samt möjligen även domän och skogsärenden. Under 1885 års riksdag framlägges det ett förslag av Kunglig Majestät som föreslår inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel och samtidigt indragandet av en juristkonsult (konsultativt statsråd). Ett förslag till organisation för det föreslagna näringsdepartementet framläggs, där det nya statsdepartementet organiseras i tre byråer:

  • handels- och industribyrå.
  • jordbruksbyrå.
  • byrå för övriga ärenden.

Det planerade statsdepartementet för näringarna faller på Första kammarens motstånd 1888. Lantbruksstyrelsens inrättande (1889) och den senare reorganisationen av Kommerskollegium (1891) försvagar kraven på ett samlat statsdepartement för näringarna. En motion av liberale riksdagsmannen och greven Carl Carlsson Bonde krävde i en motion 1869 ett statsdepartement för lantbruk, industri och handel. P.E. Lithander krävede i en motion 1898 att ett statsdepartement för samtliga näringar skall inrättas. I en annan motion kort därefter kräver A. M. Bergenmark i Andra kammaren inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel. Första kammaren motsatte sig 1899 inrättandet av ett jordbruksdepartement och vill ha samtliga näringar samlade under ett gemensamt statsdepartement. Jordbruksdepartementet inrättas 1900 vilket försvagar kraven på inrättandet på ett gemensamt näringsdepartement.

1920 inrättades Handelsdepartementet inrättas som ytterligare sätter spiken i kistan för idéerna på ett gemensamt näringsdepartement. Kommunikationsdepartementet inrättas med den siste chefen för det första Civildepartementet som chef för det nya statsdepartementet för kommunikationsanstalterna. Under sommaren 1962 går det rykten om att AMS-chefen Bertil Olsson skall bli chef för ett industri- och sysselsättningsdepartement. Ryktena infrias dock aldrig.

Efter den rejäla valförlusten för Socialdemokraterna i kommunalvalet 1966 börjar man fila på en departementsreform där den ekonomiska politiken skall få ett eget statsdepartement. Handelsdepartementet får bland annat släppa ifrån sig ansvaret för de statliga bolagen. Denna nya ekonomiavdelning placeras under Finansdepartementets jurisdiktion. Statssekreteraren Krister Wickman från Finansdepartementet, som är en av Gunnar Strängs pojkar, får uppdraget att leda den nya ekonomiavdelningen. Wickman blir "ekonomiminister" i början av 1967. Hösten 1968 lägger justitieminister Herman Kling fram en proposition om inrättandet av ett ekonomiskt näringslivsdepartement. Riksdagen godkänner propositionen och ger det nya departementet namnet "Industridepartementet". Den 1 januari 1969 börjar det nya Industridepartementet sitt arbete med Krister Wickman som chef.

Industridepartementet 1969–1991[redigera | redigera wikitext]

Det nya Arbetsmarknadsdepartementet börjar den 1 januari 1974 sitt arbete med Ingemund Bengtsson som chef. 1976 släpper den borgerliga regeringen Fälldin I regionalpolitiken från Arbetsmarknadsdepartementet till Industridepartementets domvärjo. Med Handelsdepartementets nedläggning den 31 december 1982 efter Olof Palmes återkomst som regeringschef tog Industridepartementet över ärenden och ämbetsverk från det nedlagda departementet, bland annat Patent- och registreringsverket. Dock inte utrikeshandelsfrågorna, som i stället fördes över till Utrikesdepartementet. Den nya departementsindelningen började gälla den 1 januari 1983.

Med Miljödepartementets inrättande den 1 januari 1987 försvann energifrågorna från Industridepartementet. 1988 lades regionalpolitiken tillbaka under Arbetsmarknadsdepartementets kontroll. Energifrågorna återgick 1990 till att sortera under Industridepartementet. Industridepartementet återtog samma år också regionalpolitiken från Arbetsmarknadsdepartementet. Med den borgerliga valsegern nästföljande år byter Industridepartementet namn till Näringsdepartementet (I) den 22 oktober. Den siste industriministern Per Westerberg blir Sveriges förste näringsminister.

Näringsdepartementet I 1991–1996[redigera | redigera wikitext]

Den 1 december 1991 trädde omorganiseringen av Näringsdepartementet i kraft. Detta betyder att regionalpolitiken flyttade över till Arbetsmarknadsdepartementet. I gengäld övertog Näringsdepartementet frågor gällande biobränslen från Jordbruksdepartementet. Från Civildepartementet (III) övertog Näringsdepartementet frågor gällande näringsfrihet samt ärenden rörande pris och konkurrenspolitiken. Det fanns också planer på att lägga ner Jordbruksdepartementet och flytta över det till Näringsdepartementet men detta stupade på Centerpartiets motstånd.

Skogsärendena övergick 1995 från att ligga under Jordbruksdepartementet, till att hamna under Näringsdepartementets domvärjo.

Närings- och handelsdepartementet 1996–1998[redigera | redigera wikitext]

Med Göran Perssons tillträde som regeringschef våren 1996 bytte departementet namn till Närings- och handelsdepartementet där även utrikeshandeln handlades av ett konsultativs statsråd med titeln handelsminister (1996-97 Björn von Sydow och 1997-98 Leif Pagrotsky). Göran Persson hade även planer på att även lägga jordbruket under departementet men han la dessa planer åt sidan för att inte irritera Centerpartiet.

Näringsdepartementet II 1999-[redigera | redigera wikitext]

Under sommaren 1998 gav statsministern den f.d generaldirektören för Kriminalvårdsstyrelsen Ulf Larsson i uppdrag till att dra upp riktlinjerna till ett gemensamt departement för frågor rörande näringsliv, arbetsmarknad, jämställdhet samt region- och infrastrukturpolitik. Efter höstens riksdagsval meddelar Göran Persson sin regeringsbildning där Kommunikationsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Närings- och handelsdepartementet samt delar av Inrikesdepartementet skall läggas ner och ersättas av ett gemensamt näringsdepartement. Den 1 januari 1999 började det nya Näringsdepartementet (II) sitt arbete med Björn Rosengren som chef för det nya "superdepartementet".

Efter den borgerliga valsegern 2006 flyttades arbetsmarknadsfrågorna till det nya Arbetsmarknadsdepartementet som börjar arbeta den 1 januari 2007. Skogsärendena flyttades samtidigt tillbaka till Jordbruksdepartementet.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

Industriminister 1969-1991[redigera | redigera wikitext]

Se Sveriges näringsminister

Näringsminister från 1991[redigera | redigera wikitext]

Se Sveriges näringsminister

Övriga statsråd på Industri- och Näringsdepartementet[redigera | redigera wikitext]

Namn Från Till Parti Portfölj Departement
Olof Johansson 1976 1978 Centerpartiet Energiminister Industridepartementet
Roine Carlsson 1982 1985 Socialdemokraterna Biträdande industriminister
Birgitta Dahl 1982 1987 Energiminister
Jörgen Andersson 1994 1996 Socialdemokraterna Bostadsminister Näringsdepartementet
Björn von Sydow 1996 1997 Socialdemokraterna Handelsminister Närings- och handelsdepartementet
Leif Pagrotsky 1997 1998
Mona Sahlin 1998 2002 Socialdemokraterna Biträdande näringsminister, Arbetsmarknadsminister Näringsdepartementet
Ulrica Messing 2000 2006 Infrastrukturminister
Hans Karlsson 2002 2006 Arbetslivsminister
Sven Otto Littorin 2006 2006 Moderaterna Arbetsmarknadsminister
Åsa Torstensson 2006 2010 Centerpartiet Infrastrukturminister
Anna-Karin Hatt 2010 2011 IT- och regionminister, biträdande näringsminister
2011 2014 IT- och energiminister
Catharina Elmsäter-Svärd 2010 2014 Moderaterna Infrastrukturminister
Mehmet Kaplan 2014 Miljöpartiet Bostads- och stadsutvecklingsminister
Anna Johansson 2014 Socialdemokraterna Infrastrukturminister
Sven-Erik Bucht 2014[2] Landsbygdsminister

Statssekreterare[redigera | redigera wikitext]

Statssekreterare hos näringsministern sedan 2014[redigera | redigera wikitext]

Övriga statssekreterare på Näringsdepartementet sedan 2014[redigera | redigera wikitext]

Myndigheter underställda Näringsdepartementet[redigera | redigera wikitext]

Aktiebolag underställda Näringsdepartementet[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Näringsdepartementet”. Sveriges Regering. http://www.regeringen.se/sb/d/1470. Läst 2015-02-09. 
  2. ^ Sven-Erik Bucht var departementschefLandsbygdsdepartementet fram till 31 december 2014, då departementet avvecklades och frågorna flyttades till Näringsdepartementet. Han var dock redan från oktober 2014 genom paragraf 5-förordnande ansvarigt statsråd för Näringsdepartementets frågor om regional tillväxt.