Subsidiaritetsprövning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
I Sverige ansvarar riksdagen för subsidiaritetsprövningen.

Subsidiaritetsprövning är en granskning som de nationella parlamenten inom Europeiska unionen kan genomföra i början av ett lagstiftningsförfarande. Varje nationellt parlament har möjlighet att pröva om ett lagförslag inom ett befogenhetsområde där unionen har icke-exklusiv befogenhet är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, stärktes de nationella parlamentens inflytande i unionens lagstiftningsförfaranden. Europeiska kommissionen måste översända alla sina samrådsdokument (grönböcker, vitböcker och meddelanden) samt andra dokument som ligger till grund för lagstiftningsarbetet till de nationella parlamenten.[1] Detta innefattar också att kommissionen måste översända sina lagförslag samtidigt som den översänder dessa till Europaparlamentet och rådet. På motsvarande sätt måste Europaparlamentet översända sina lagförslag, medan rådet ansvarar för att översända lagförslag från en grupp medlemsstater, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken.[2][3]

De nationella parlamenten har åtta veckor på sig att behandla lagförslaget.[4] De kan inom denna tidsfrist avge ett motiverat yttrande, som särskilt behandlar huruvida lagförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.[5][6] Varje parlament har två röster; för ett tvåkammarparlament har respektive kammare en röst. Om minst en tredjedel (endast en fjärdedel inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete) av det totala antalet röster som har tilldelats de nationella parlamenten anser att ett lagförslag står i strid med subsidiaritetsprincipen, måste det omprövas. Omprövningen hindrar dock inte den som har föreslagit lagförslaget från att stå fast vid sitt förslag, men om så sker måste detta beslut motiveras.[7]

Av alla nationella parlament invände den svenska riksdagen (10,3 procent) flest gångar mot de lagförslag som kommissionen lade fram mellan 2010 och 2014. I genomsnitt invände de nationella parlamenten i 1,6 procent av fallen.[8] Endast vid två tillfällen, gällande lagförslag om strejkrätt[9] och inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet[10], invände tillräckligt många nationella parlament för att tvinga kommissionen att ompröva förslagen. Förslaget om strejkrätten drogs tillbaka till följd av subsidiaritetsprövningen eftersom det saknades tillräckligt med stöd (enhällighet) i Europeiska unionens råd.[11][12] I maj 2016 blev ett förslag till ändring av utstationeringsdirektivet tredje gången som de nationella parlamenten, främst i Central- och Östeuropa, tvingade kommissionen att ompröva ett förslag efter subsidiaritetsprövning,[13][14] men denna gång höll kommissionen fast vid sitt förslag.[15][16]

Vid Europaparlamentets och rådets första behandling vid det ordinarie lagstiftningsförfarandet undersöker båda institutionerna huruvida lagförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen mot bakgrund av vad de nationella parlamenten och kommissionen har kommit fram till. Om någon av institutionerna konstaterar att lagförslaget inte är förenligt med principen, kan det inte behandlas vidare.[17]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 1 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 203. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Artikel 2 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 203-204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  3. ^ ”Artikel 4 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 206-207. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ ”Artikel 4 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ ”Artikel 3 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ ”Artikel 6 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 207. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ ”Artikel 7 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 207-208. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  8. ^ ”Riksdagen har klart flest invändningar mot EU-förslag”. Europaportalen. 2015-0122. http://www.europaportalen.se/2016/01/riksdagen-har-klart-flest-invandningar-mot-eu-forslag. Läst 25 januari 2016. 
  9. ^ ”National parliaments show 'yellow card' to EU law on strikes” (på engelska). EUobserver. 29 maj 2012. http://euobserver.com/social/116405. Läst 30 maj 2012. 
  10. ^ ”National MPs protest EU public prosecutor idea” (på engelska). EUobserver. 1 november 2013. http://euobserver.com/justice/121959. Läst 25 januari 2016. 
  11. ^ ”Commission scraps 'right-to-strike' law plan” (på engelska). Politico. 11 september 2012. http://www.politico.eu/article/commission-scraps-right-to-strike-law-plan/. Läst 11 september 2012. 
  12. ^ ”Brussels drops plans for EU law limiting right to strike” (på engelska). EurActiv.com. 14 september 2012. http://www.euractiv.com/section/justice-home-affairs/news/brussels-drops-plans-for-eu-law-limiting-right-to-strike/. Läst 14 september 2012. 
  13. ^ ”National parliaments’ 3rd yellow card: A preliminary assessment” (på engelska). EurActiv.com. 12 maj 2016. http://www.euractiv.com/section/social-europe-jobs/opinion/national-parliaments-3rd-yellow-card-a-preliminary-assessment/. Läst 1 juli 2016. 
  14. ^ ”National parliaments invoke ‘yellow card’ in response to revised Posted Workers Directive” (på engelska). EurActiv.com. 12 maj 2016. http://www.euractiv.com/section/social-europe-jobs/news/national-parliaments-invoke-yellow-card-in-response-to-revised-posted-workers-directive/. Läst 1 juli 2016. 
  15. ^ ”Brussels prepares to overrule Eastern Europe on posted workers directive” (på engelska). EurActiv.com. 14 juli 2016. http://www.euractiv.com/section/social-europe-jobs/news/brussels-ready-to-overrule-eastern-europe-on-posted-workers-directive/. Läst 28 juli 2016. 
  16. ^ ”Eastern EU states lose battle on workers' pay” (på engelska). EurActiv.com. 20 juli 2016. https://euobserver.com/economic/134433. Läst 28 juli 2016. 
  17. ^ ”Protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 206-209. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.