Ordinarie lagstiftningsförfarande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ordinarie lagstiftningsförfarande

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet, tidigare medbeslutandeförfarande, är ett av Europeiska unionens lagstiftningsförfaranden. Det består i att Europaparlamentet och rådet lagstiftar gemensamt.[1][2][3][4] Detta förfarande kräver att både parlamentet och rådet godkänner ett lagförslag för att det ska antas. Båda institutionerna har också möjlighet att ändra i lagförslaget under lagstiftningsprocessen.[2][3][4][5] Lagstiftningsakter som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet undertecknas av Europaparlamentets talman och rådets ordförande innan de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.[6] Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom unionen.[3] Vissa politikområden omfattas dock fortfarande av särskilda lagstiftningsförfaranden, såsom samrådsförfarande och godkännandeförfarande.[3][4]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet inleds med att Europeiska kommissionen lägger fram ett lagförslag för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.[7] Samtidigt översänds förslaget till de nationella parlamenten.[8][9] I de fall då det är nödvändigt enligt fördragen översänds lagförslaget även till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och/eller Europeiska regionkommittén för yttrande.[10] I undantagsfall kan ett lagförslag läggas fram på initiativ av en grupp medlemsstater eller Europaparlamentet, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av Europeiska unionens domstol eller Europeiska investeringsbanken.[11] Europaparlamentet inleder lagstiftningsbehandlingen och översänder sin ståndpunkt till rådet.[12] Om rådet godkänner denna ståndpunkt är den antagen som lagstiftningsakt,[13] annars ska rådet översända sin egen ståndpunkt till parlamentet.[14] Rådet måste i så fall också lämna en redogörelse för vilka skäl som ligger bakom att parlamentets ståndpunkt inte antogs. Även kommissionen måste översända sin ståndpunkt till parlamentet.[15]

Därefter inleds den andra behandlingen av Europaparlamentet. Inom tre månader kan parlamentet antingen godkänna, förkasta eller ändra rådets ståndpunkt. Om parlamentet godkänner rådets ståndpunkt är den antagen som lagstiftningsakt. Om parlamentet förkastar ståndpunkten faller lagförslaget och lagstiftningsförfarandet avslutas. Om parlamentet ändrar i rådets ståndpunkt ska parlamentet översända sin nya ståndpunkt till rådet.[16] Rådet får i sin tur tre månader på sig att behandla Europaparlamentets ståndpunkt. Rådet kan antingen godkänna eller ändra parlamentets ståndpunkt. Om rådet godkänner ståndpunkten är den antagen som lagstiftningsakt. Om rådet beslutar att ändra parlamentets ståndpunkt sammankallas en förlikningskommitté och ett förlikningsförfarande inleds. Förlikningsförfarandet innebär att förlikningskommittén, bestående av lika många företrädare för Europaparlamentet som för rådet, utarbetar ett gemensamt utkast som både parlamentet och rådet tros kunna acceptera. Om förlikningskommittén inte lyckas att nå en överenskommelse inom sex veckor faller hela förslaget.[17][18] I annat fall måste överenskommelsen godkännas av både parlamentet och rådet i en tredje behandling.[19]

Utarbetning av lagförslag[redigera | redigera wikitext]

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet inleds med att ett lagförslag läggs fram av Europeiska kommissionen.[1][7] Både Europaparlamentet och rådet har dock möjlighet att uppmana kommissionen att lägga fram ett lagförslag. Om kommissionen väljer att inte lägga fram ett sådant förslag, måste den motivera sitt agerande gentemot den begärande institutionen.[20][21] I undantagsfall kan dock ett lagförslag läggas fram på initiativ av en grupp medlemsstater eller Europaparlamentet, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av Europeiska unionens domstol eller Europeiska investeringsbanken.[11]

Kommissionens process med att ta fram ett lagförslag inleds ofta med en grönbok. Grönboken är ett samrådsdokument som syftar till att väcka debatt inom ett specifikt politikområde. Denna ligger till grund för en vidare diskussion mellan kommissionen och olika parter som berörs. Det är mot bakgrund av den information kommissionen får från dessa parter, som den därefter utarbetar en handlingsplan och lagförslag. Grönboken följs vanligen av en vitbok, som innehåller förslag på åtgärder som unionen bör vidta inom ett visst politikområde. Beredningen av lagförslag följer de allmänna bestämmelserna kring Europeiska unionens lagstiftningsförfarande, däribland respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.

Lagstiftningsbehandling[redigera | redigera wikitext]

Efter att ett lagförslag har lagts fram översänds det av kommissionen till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd,[2][10] samt till de nationella parlamenten.[8] I de fall då samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska regionkommittén ska ske översänds lagförslaget även till dessa kommittéer.[10] Lagförslaget behandlas av de lagstiftande institutionerna genom en iterativ metod, bestående av minst en och högst tre behandlingar beroende på hur snabbt parlamentet och rådet kan enas.[22] De båda institutionerna är involverade på lika villkor när det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas.[22] När rådet beslutar på förslag av kommissionen krävs enhällighet för att rådet ska kunna ändra förslaget, utom när en förlikningskommitté har sammankallats.[23] Så länge rådet inte har fattat något beslut har kommissionen möjlighet att ändra sitt förslag.[24] Utöver bestämmelserna i fördragen kan parlamentet, rådet och kommissionen ingå interinstitutionella avtal som reglerar deras arbets- och funktionssätt.[25]

Första behandlingen i Europaparlamentet[redigera | redigera wikitext]

I Europaparlamentet hänvisas varje nytt lagförslag till det ansvariga utskottet av talmannen. Utskottet utser en föredragande, även kallad rapportör, som följer utarbetandet av förslaget.[26][27] Varje politisk grupp kan utse en egen ledamot till skuggföredragare.[28]

Kontroll av den rättsliga grunden och ekonomiska konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Innan den första behandlingen i det ansvariga utskottet påbörjas, undersöks den rättsliga grunden för lagförslaget.[29] Om utskottet anser att den rättsliga grunden är felaktig eller olämplig måste utskottet för rättsliga frågor yttra sig.[30] Utskottet för rättsliga frågor kan också på eget initiativ yttra sig över ett lagförslags rättsliga grund.[31] Om utskottet för rättsliga frågor anser att den rättsliga grunden är felaktig eller olämplig, tar parlamentet ställning till detta innan det röstar om lagförslaget.[32] Endast om det ansvariga utskottet eller utskottet för rättsliga frågor anser att den rättsliga grunden är felaktig eller olämplig, kan ändringsförslag om att ändra den rättsliga grunden läggas fram i parlamentet.[33] Om Europeiska kommissionen inte går med på att ändra den rättsliga grunden, kan parlamentet skjuta upp omröstningen om lagförslaget.[34] Utöver den rättsliga grunden granskar parlamentet även lagförslagets förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen,[35] samt vilka ekonomiska konsekvenser det får för budgeten och om det är förenligt med den fleråriga budgetramen.[36]

Utarbetning av betänkande[redigera | redigera wikitext]

Det ansvariga utskottet utarbetar ett betänkande, som innefattar eventuella ändringsförslag till lagförslaget och ett förslag till lagstiftningsresolution.[37] Efter att ett betänkande har utarbetats, röstar det ansvariga utskottet om det. Om inte betänkandet antas med enhällighet, måste även minoriteternas uppfattning framgå i betänkandet.[38] Utskottet kan inhämta kommissionens ståndpunkt kring eventuella ändringsförslag.[39] Utskottet kan dock besluta, på initiativ av utskottsordföranden, att tillämpa ett förenklat förfarande. Det innebär att utskottet godkänner lagförslaget utan ändringsförslag. Förutsatt att inte minst en tiondel av utskottets ledamöter motsätter sig detta, kan utskottsordföranden själv lägga fram ett betänkande för parlamentet om godkännande av lagförslaget.[40] Utskottsordföranden kan också föreslå utskottet att ordföranden eller föredragande utarbetar ändringsförslag. Dessa ändringsförslag antas om inte minst en tiondel av ledamöterna motsätter sig förfarandet.[41]

Det är möjligt för det ansvariga utskottet att inhämta utskottsyttranden från andra, rådgivande utskott när detta anses nödvändigt.[42] Det är också möjligt att tillämpa ett förfarande med assisterande utskott, vilket innebär att flera utskott ingår i utarbetandet av betänkandet.[43]

Första behandlingen i kammaren[redigera | redigera wikitext]

Efter att utskottet har utarbetat ett betänkande behandlas lagförslaget i kammaren.[44] Kammaren röstar först om eventuella ändringsförslag som ligger till grund för utskottets betänkande. Efter det tar kammaren ställning till det eventuellt ändrade lagförslaget. Därefter tar kammaren ställning till ändringsförslag till förslaget till lagstiftningsresolution och slutligen till förslaget till lagstiftningsresolution i sin helhet. Lagstiftningsresolutionen innehåller endast ett tillkännagivande av huruvida parlamentet godkänner, förkastar eller ändrar lagförslaget. Om parlamentet godkänner eller ändrar lagförslaget är den första behandlingen avklarad,[45] och det godkända förslaget översänds av talmannen till rådet och kommissionen som parlamentets ståndpunkt vid den första behandlingen.[46] Om parlamentet däremot förkastar lagförslaget, återförvisas det till det ansvariga utskottet.[45] Parlamentet beslutar i regel med enkel majoritet, det vill säga med en majoritet av de avgivna rösterna.[47] Förslag om förkastande av ett lagförslag får läggas fram endast av det ansvariga utskottet eller minst 40 ledamöter.[48] Det ansvariga utskottets ordförande och föredragande måste följa behandlingen av lagförslaget till dess att rådet har antagit eller förkastat det, främst för att säkerställa att rådet och kommissionen följer sina förpliktelser gentemot parlamentet.[49]

Första behandlingen i rådet[redigera | redigera wikitext]

Rådets överläggningar och omröstningar om lagstiftning är offentliga.[50] Rådet bereder Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen i olika kommittéer och arbetsgrupper. Lagförslaget kommer slutligen upp i antingen Anticigruppen eller Mertensgruppen, beroende på vilket politikområde det berör. Dessa två grupper bereder lagförslaget innan det översänds till Ständiga representanternas kommitté (Coreper). I Coreper sker överläggningar mellan de ständiga representanterna, det vill säga EU-ambassadörerna från medlemsstaterna. Ärendena delas in i A- och B-punkter beroende på hur förhandlingarna i Coreper utfaller. En A-punkt är ett ärende som företrädarna i Coreper har uppnått enighet kring och som därför inte kräver vidare förhandlingar i rådet. Sådana punkter kan antas av rådet utan diskussion och av vilken konstellation som helst oavsett politikområde. En B-punkt är ett ärende som företrädarna i Coreper inte har kunnat uppnå enighet kring och som därför kräver ytterligare förhandlingar i rådet. En sådan fråga förhandlas vidare i den rådskonstellation som ansvarar för ärendet och en överenskommelse kan då eventuellt nås. I annat fall fattar rådet beslut genom omröstning, vanligtvis med kvalificerad majoritet, vilket innebär att enskilda medlemsstater inte kan motsätta sig att ett beslut fattas.

Om rådet godkänner parlamentets ståndpunkt, är den antagen som lagstiftningsakt och förklaras antagen av talmannen i kammaren.[13][51] I annat fall ska rådet anta en egen ståndpunkt, som innebär en ändring av parlamentets ståndpunkt.[14] Rådet måste i så fall lämna en fullständig redogörelse till parlamentet om varför parlamentets ståndpunkt inte godkändes.[15] Även Europeiska kommissionen måste lämna en fullständig redogörelse till parlamentet om sin ståndpunkt.[15]

Andra behandlingen i parlamentet[redigera | redigera wikitext]

Om rådet antar en egen ståndpunkt vid första behandlingen, översänds den till parlamentet,[15] där talmannen tillkännager översändandet i kammaren efter att ha mottagit alla handlingar.[52] Europaparlamentet kan ta ställning till rådets ståndpunkt på tre olika sätt. Det första sättet är att parlamentet godkänner rådets ståndpunkt eller avstår från att fatta något beslut inom tre månader.[16] Denna tidsfrist kan på parlamentets eller rådets initiativ förlängas med en månad.[53] Det andra sättet är att parlamentet förkastar rådets ståndpunkt och lagförslaget faller.[16] Det tredje sättet är att parlamentet antar en ändring av rådets ståndpunkt. I så fall ska parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen översändas till rådet och kommissionen. Kommissionen måste yttra sig över parlamentets ståndpunkt.[16]

Utarbetning av andrabehandlingsrekommendation[redigera | redigera wikitext]

Talmannen ska hänvisa lagförslaget till samma utskott som i första behandlingen.[54][55] Det ansvariga utskottet kan besluta att utse en ny föredragande; i annat fall kvarstår föredraganden från första behandlingen.[56] Under den andra behandlingen har endast ledamöter och suppleanter i det ansvariga utskottet rätt att lägga fram ändringsförslag eller förslag om avvisning.[57] Utskottet utarbetar en andrabehandlingsrekommendation, som innehåller ett förslag om att godkänna, förkasta eller ändra rådets ståndpunkt.[58]

Andra behandlingen i kammaren[redigera | redigera wikitext]

Andra behandlingen i kammaren innebär att rådets ståndpunkt, och i förekommande fall utskottets andrabehandlingsrekommendation, behandlas. Om inte lagförslaget har behandlats redan vid ett tidigare sammanträde, hamnar det på föredragningslistan för det sammanträde vars onsdag infaller närmast utgången av tidsfristen för parlamentet på tre eller fyra månader.[59] Europaparlamentet kan antingen godkänna, förkasta eller ändra rådets ståndpunkt.[60] Förslag om avvisning kan endast det ansvariga utskottet, en politisk grupp eller minst 40 ledamöter föreslå. Kammaren ska i så fall ta ställning till ett sådant förslag innan det tar ställning till ändringsförslag till rådets ståndpunkt.[61] Om förslaget om avvisning inte godkänns, kan ytterligare en omröstning om avvisning hållas efter att omröstningen om ändringsförslagen har hållits.[62] Om rådets ståndpunkt förkastas, förklarar talmannen lagstiftningsförfarandet avslutat.[63] Ändringsförslag till rådets ståndpunkt kan det ansvariga utskottet, en politisk grupp eller minst 40 ledamöter lägga fram.[64] Ett ändringsförslag får dock läggas fram endast under vissa omständigheter, till exempel om det innebär att hela eller delar av parlamentets ursprungliga ståndpunkt återinförs eller om det syftar till att nå en kompromiss mellan parlamentet och rådet.[65] Ändringsförslagen kan endast antas med absolut majoritet i kammaren.[66] Om parlamentet gör en ändring av rådets ståndpunkt, ska parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen översändas till rådet tillsammans med kommissionens yttrande om det.[10]

Andra behandlingen i rådet[redigera | redigera wikitext]

I rådet sker andra behandlingen först i kommittéer och arbetsgrupper, därefter i Anticigruppen eller Mertensgruppen och slutligen i Ständiga representanternas kommitté i likhet med förfarandet vid första behandlingen. Rådet kan godkänna parlamentets alla ändringar och parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen är i så fall antagen som lagstiftningsakt. Talmannen förklarar i detta fall i kammaren lagstiftningsakten antagen.[67] Om rådet inte godkänner parlamentets alla ändringar måste en förlikningskommitté sammankallas av talmannen och rådets ordförande inom sex veckor.[68] Dess funktion är att, på grundval av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter, nå ett gemensamt utkast som kan godkännas av båda de lagstiftande institutionerna.[69] Rådet måste alltid besluta med enhällighet om ändringar som kommissionen har avstyrkt,[70] utom då beslut fattas inom eller på förslag av en förlikningskommitté.[23]

Förlikningskommitté[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Förlikningskommitté

En förlikningskommitté består av rådsmedlemmarna, eller företrädare för dessa, och lika många företrädare för Europaparlamentet.[69] Beslut fattas genom kvalificerad majoritet bland rådsmedlemmarna, eller deras företrädare, och enkel majoritet bland företrädarna för Europaparlamentet.[69] Europeiska kommissionen deltar i kommitténs arbete, med syfte att ta initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra.[71] I Europaparlamentets delegation ingår alltid det ansvariga utskottets ordförande och den föredragande för lagförslaget.[72] Delegationens politiska sammansättning ska avspegla parlamentets sammansättning.[73] I regel utses ledamöter från det ansvariga utskottet, med undantag för tre ledamöter som utses som ständiga ledamöter för en period av tolv månader. Dessa tre ledamöter utses bland de vice talmännen av de politiska grupperna och måste komma från minst två olika politiska grupper.[72] Delegationen leds av en av de tre ledamöterna eller Europaparlamentets talman.[74] Dess överläggningar är inte offentliga, men politiska grupper och grupplösa som inte finns representerade har rätt att närvara med var sin företrädare vid delegationens interna förberedande sammanträden.[75]

Tredje behandlingen[redigera | redigera wikitext]

Om förlikningskommittén når en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, har de sex veckor på sig att anta det gemensamma förslaget. Parlamentet beslutar med enkel majoritet, medan rådet beslutar med kvalificerad majoritet, oavsett kommissionens ståndpunkt.[19] Tidsfristen kan på initiativ av parlamentet eller rådet förlängas med två veckor.[53] Inom parlamentet får inga ändringsförslag läggas fram kring det gemensamma utkastet.[76]

Ikraftträdande[redigera | redigera wikitext]

Ikraftträdandet av ett lagförslag som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet följer de allmänna bestämmelserna kring Europeiska unionens lagstiftningsförfarande. Lagstiftningsakten ska undertecknas av Europaparlamentets talman och rådets ordförande,[6] samt deras generalsekreterare.[77][78] Alla lagstiftningsakter måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.[6] Europaparlamentets och rådets generalsekreterare ansvarar för detta.[77] De träder därefter i kraft antingen tjugo dagar efter offentliggörandet eller på den dag som anges i lagstiftningsakten, om sådana bestämmelser existerar.[6] Genom offentliggörandet anses alla unionsmedborgare och andra fysiska och juridiska personer, inklusive unionens institutioner, organ och byråer, ha fått vetskap om den. Från offentliggörandets tidpunkt har berörda fysiska eller juridiska personer två månader på sig att väcka talan om ogiltigförklaring vid Europeiska unionens domstol.[79] Offentliggörandet i tidningen är således det allra sista steget i lagstiftningsförfarandet.

Genomförande[redigera | redigera wikitext]

De flesta lagstiftningsakterna kräver genomförandeåtgärder på unionsnivå eller nationell nivå för att kunna tillämpas. Vilka genomförandeåtgärder som behöver vidtas, och vem som ansvarar för att vidta dem, är beroende av vilken typ av lagstiftningsakt det handlar om samt vad som föreskrivs i själva lagstiftningsakten. Europeiska kommissionen ansvarar för att vidta genomförandeåtgärder på unionsnivå, medan medlemsstaterna ansvarar för att vidta genomförandeåtgärder på nationell nivå. En förordning är å ena sidan till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den kräver inga genomförandeåtgärder på nationell nivå för att kunna tillämpas. Ett direktiv kräver å andra sidan att medlemsstaterna genomför dess bestämmelser genom den nationella lagstiftningen.[80] Genom lagstiftningsakter kan Europaparlamentet och rådet dels delegera befogenheter till kommissionen,[81] dels ge kommissionen genomförandebefogenheter när enhetliga villkor för genomförandet av en lagstiftningsakt krävs.[82] Utöver kommissionen ansvarar medlemsstaterna för att lagstiftningsakterna genomförs genom att vidta alla nödvändiga nationella lagstiftningsåtgärder.[83]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Artikel 289.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ [a b c] ”Lagstiftningsbefogenheter”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/20150201PVL00004/Lagstiftningsbefogenheter. Läst 26 juli 2012. 
  3. ^ [a b c d] ”The co-decision or ordinary legislative procedure” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/codecision/procedure/index_en.htm. Läst 26 juli 2012. 
  4. ^ [a b c] ”Från förslag till färdig EU-lag”. EU-upplysningen. 2 januari 2012. http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Om-EUs-lagar-och-beslutsfattande/Sa-beslutar-EU/Fran-forslag-till-fardig-EU-lag/. Läst 26 juli 2012. 
  5. ^ ”Artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173-175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ [a b c d] ”Artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 176. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ [a b] ”Artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  8. ^ [a b] ”Artikel 2 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 203-204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  9. ^ ”Artikel 4 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 206-207. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  10. ^ [a b c d] ”Flow chart” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/codecision/stepbystep/diagram_en.htm. Läst 26 juli 2012. 
  11. ^ [a b] ”Artikel 289.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  13. ^ [a b] ”Artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  14. ^ [a b] ”Artikel 294.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ [a b c d] ”Artikel 294.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  16. ^ [a b c d] ”Artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  17. ^ ”Artikel 294.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  18. ^ ”Artikel 294.12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  19. ^ [a b] ”Artikel 294.13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  20. ^ ”Artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 150. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  21. ^ ”Artikel 241 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 155. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  22. ^ [a b] ”Artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173-175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  23. ^ [a b] ”Artikel 293.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  24. ^ ”Artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  25. ^ ”Artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  26. ^ ”Artikel 43.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 25. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  27. ^ ”Artikel 45.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  28. ^ ”Artikel 192.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 70. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  29. ^ ”Artikel 37.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  30. ^ ”Artikel 37.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  31. ^ ”Artikel 37.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  32. ^ ”Artikel 37.4 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  33. ^ ”Artikel 37.5 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  34. ^ ”Artikel 37.6 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  35. ^ ”Artikel 38a i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 23-24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  36. ^ ”Artikel 38 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  37. ^ ”Artikel 45.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  38. ^ ”Artikel 52.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  39. ^ ”Artikel 54.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  40. ^ ”Artikel 46.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  41. ^ ”Artikel 46.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  42. ^ ”Artikel 49 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  43. ^ ”Artikel 50 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  44. ^ ”Artikel 55.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  45. ^ [a b] ”Artikel 55.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  46. ^ ”Artikel 55.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  47. ^ ”Artikel 231 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 152. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  48. ^ ”Artikel 56.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  49. ^ ”Artikel 58.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  50. ^ ”Artikel 7.1 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 
  51. ^ ”Artikel 71 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  52. ^ ”Artikel 61 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  53. ^ [a b] ”Artikel 294.14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  54. ^ ”Artikel 43.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 25. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  55. ^ ”Artikel 63.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  56. ^ ”Artikel 63.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  57. ^ ”Artikel 63.4 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  58. ^ ”Artikel 63.6 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  59. ^ ”Artikel 64.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  60. ^ ”Artikel 64.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  61. ^ ”Artikel 65.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  62. ^ ”Artikel 65.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  63. ^ ”Artikel 65.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  64. ^ ”Artikel 66.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  65. ^ ”Artikel 66.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  66. ^ ”Artikel 66.4 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  67. ^ ”Artikel 72 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  68. ^ ”Artikel 294.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  69. ^ [a b c] ”Artikel 294.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  70. ^ ”Artikel 294.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  71. ^ ”Artikel 294.11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  72. ^ [a b] ”Artikel 68.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  73. ^ ”Artikel 68.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  74. ^ ”Artikel 68.6 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  75. ^ ”Artikel 68.5 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  76. ^ ”Artikel 69.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  77. ^ [a b] ”Artikel 74 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  78. ^ ”Artikel 15 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 44. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 
  79. ^ ”Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 162-163. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  80. ^ ”Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 171-172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  81. ^ ”Artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  82. ^ ”Artikel 291.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  83. ^ ”Artikel 291.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.