Super Audio CD

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
CD autolev crop.jpg

Super Audio CD (SACD) är en optisk ljudskiva som är avsedd för att ge en högre digital ljudupplösning än den ordinära CD-skivan. Formatet introducerades i september 1999[1] och utvecklades av Sony och Philips, samma företag som utvecklade den ursprungliga CD-skivan.

SACD använder en annan teknik än CD och DVD-Audio genom att SACD läser av de digitala musikdata genom en en-bits modulationsprocess kallad Direct Stream Digital på en mycket hög samplingsfrekvens, 2,8224 megahertz.

SACD kan innehålla två-kanalers stereoljud eller surroundljud (vanligen 5.1-ljud) eller båda två. Det finns tre typer av SACD:

  • Hybrid: Innehåller ett lager som är en vanlig CD och är kompatibel med alla vanliga CD-spelare samt ett 4,7 gigabyte SACD-lager. Detta är den mest vanliga varianten eftersom den kan spelas på alla spelare; används en SACD-spelare får lyssnaren utökad kvalitet och möjligheter.
  • Ett lager: Använder ett 4,7 gigabyte SACD-lager.
  • Två lager: Använder två SACD-lager (inget CD-lager). Detta format är minst förekommande av de tre.

Nu har formatet störst intresse hos audiofiler, men har mindre acceptans på massmarknaden. 2007 fanns det cirka 4 500 släppta SACD-album, ungefär hälften av dem är klassisk musik. Många populära album har dock gjorts till SACD, ofta där de använt fördelen med surroundljud. Super Audio CD släpps ofta som Hybrid-SACD, spelbara även på CD-enheter.

Formatets största konkurrent heter DVD-Audio.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jack Schofield (2 augusti 2007). ”No taste for high-quality audio” (på engelska). Newscenter.philips.com. http://www.newscenter.philips.com/main/standard/about/news/press/archive/2002/article-2217.wpd. Läst 23 juli 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]