Svante Stenbock

Från Wikipedia
Svante Stenbock
Född1 april 1578
Länghems församling, Sverige
Död25 februari 1632 (53 år)
Tystberga församling, Sverige
Medborgare iSverige
FöräldrarErik Gustafsson Stenbock
Magdalena Svantesdotter Sture
SläktingarSten Stenbock (syskon)
Gustav Stenbock (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Svante Stenbock, född 1 april 1578 i Länghems församling, Västergötland, död 25 februari 1632 i Tystberga församling, Södermanland, var en svensk friherre och lagman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Svante Stenbock föddes 1578Torpa i Länghems socken. Han var son till ståthållaren Erik Gustafsson (Stenbock) och Magdalena Sture. Stenbock följde 1597 med sin fader, då denna lämnade Sverige och trädde i konung Sigismunds tjänst. Han gjorde 1602 resor till Tyskland och besökte flera furstliga hov. Stenbock bodde 1604–1608 i Frankrike och började 1608 att arbeta hos Adolf Fredrik I av Mecklenburg-Schwerin. Han avled 1632Hälgö säteri i Tystberga socken och begravdes 7 juni samma år i Stenbockska graven i Uppsala domkyrka, där en gravvård i marmor över honom och hans fru sattes upp med 16 anors vapen.[1]

Han var från 1620 och intill sin död lagman i Södermanlands lagsaga.[2]

Han var gift med Brita Bielke och dog barnlös. De har ett epitafium över sig i Uppsala domkyrka.[3]

Egendom[redigera | redigera wikitext]

Stenbock ägde och var friherre till Öresten och Kronobäck, herre till Torpa i Länghems socken, Sjöö, Kungslena och Hälgö säteri i Tystberga socken.[1]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Stenbock gifte sig 11 april 1619 på Nyköpings slott med friherrinnan Brita Bielke (1582–1646), dotter till riksrådet Claes Bielke och friherrinnan Elin Fleming.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 571-572. Libris 10076761 
  2. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 95 
  3. ^ epitafium över Svante Stenbock och Brita Bielke på Digitalt museum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]