Svarthakad sångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svarthakad sångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sylvia ruppeli - Karaboğazlı Ötleğen 02.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sylvider
Sylviidae
Släkte Sylvia
Art Svarthakad sångare
S. ruppeli
Vetenskapligt namn
§ Sylvia ruppeli
Auktor Temminck, 1823
Synonymer
  • Sylvia rueppelli
  • Curruca ruppeli
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svarthakad sångare[2] (Sylvia ruppeli) är en tätting i familjen sylvider som förekommer i sydöstra Europa.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Svarthakad sångare liknar den mer utbredda sammetshättan (Sylvia melanocephala) i storlek och med sin grå rygg, blekgrå undersida, bruna ben och röda ögon. Den är dock slankare och har typiska vitkantade armpennor och tertialer.[4] Hanen är omisskänlig med svart huvud och haka åtskilda av ett vit mustaschstreck. Honans strupe är blek, huvudet är grått och den grå ryggen har en brun anstryckning. Jämfört med cypernsångaren saknar honan teckningar på undergumpen.

Locklätet liknar sammetshättan, men den varnar med en smattrande gråsparvslik ramsa. Sången är även den lik sammetshättan men är lägre i tonhöjd och studsande.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Svarthakad sångare häckar i områden med täta törnbuskar med inslag av lägre träd på torra bergssluttningar.[4] Liksom andra sångare lever den av insekter och andra ryggradslösa djur. Den lägger fyra till sex ägg i sitt bo. På häckplatsen är den skygg, förutom när hanen gör sångflykt på våren.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i steniga sluttningar i östra Medelhavsområdet. Den övervintrar söder om Sahara i nordöstra Afrika.[3] Arten är en mycket sällsynt gäst norr om häckningsområdet, med enstaka fynd i Finland, Danmark, Storbritannien, Färöarna och Spanien, men ej ännu i Sverige.[5]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[6] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs svarthakad sångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[7]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en relativt stor population, men tros minska i antal, dock långsamt.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 103.000 och 510.000 par. Eftersom Europa utgör cirka 65% av artens utbredningsområde tros världspopulationen mycket preliminärt därmed bestå av 315.000 till 1.570.000 par.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske zoologen och upptäcktsresanden Eduard Rüppell (1794-1884).[8] Det vetenskapliga namnet har tidigare stavats rueppelli, men det korrekta är ruppeli.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sylvia ruppeli Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av svarthakad sångare i Västpalearktis
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]