Sammetshätta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sammetshätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sardinian Warbler.jpg
Adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtSammetshätta
S. melanocephala
Vetenskapligt namn
§ Sylvia melanocephala
AuktorGmelin, 1789
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sammetshätta[2] (Sylvia melanocephala), är en tätting tillhörande familjen sylvior (Sylviidae).[3] Den häckar i Medelhavsområdet där den är vanligt förekommande.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sammetshättan är en kompakt och rätt storhövdad sångare, 13-14 centimeter lång.[4] Som de flesta Sylvia-arterna har den en distinkt han- och hondräkt. Den adulta hanen har grå ovansida, ljusare undersida, svart huvud, vit strupe och röd orbitalring runt ögat. Fjäderdräkten kan skilja sig något, till och med på i ett och samma område, där en rödaktig ton på över- och undersida varierar från helt frånvarande (hos vissa underarter) till mycket uttalad. Honan är mest brun på ovansidan, gulbrun på undersidan och med grått huvud.

Sammetshättans lockläte är ett snabbt skramlande vilket är ett karaktäristiskt läte för de områden där den häckar. Sången är en pladdrig, knattrig och snabb ramsa med plötsliga visseltoner och det typiska locklätet invävt.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sammetshättan häckar runt Medelhavet i södra Europa, västra Turkiet, i Mellanöstern samt i norra Afrika. Till skillnad från många andra sångare så är den till största delen en stannfågel, men vissa övervintrar i norra Afrika. Den delas vanligtvis in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Sylvia melanocephala melanocephala – södra Europa till västra Turkiet och Nordafrika
  • Sylvia melanocephala leucogastraKanarieöarna
  • Sylvia melanocephala valverdei – södra Marocko och Västsahara
  • Sylvia melanocephala norrisae – tidigare i Fayyumregionen i Egypten, nu utdöd
  • Sylvia melanocephala momus – nordöstra Egypten till den allra mest sydcentrala delen av Turkiet

Vissa inkluderar valverdei och leucogastra i nominatformen.[5]

Sammetshättan är en mycket sällsynt gäst i norra Europa, så långt bort som exempelvis Storbritannien och Sverige. I Sverige har den setts vid åtta tillfällen, första gången i OttenbyÖland i slutet av maj och början av juni 1980.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs sammetshättan med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sammetshättan beskrivs som kanske en av Medelhavsområdets största generalister och förekommer i alla typer av habitat upp till 1300 meter över havet i största delen av utbredningsområdet och 1800 meter över havet i Nordafrika.[1] Den trivs i alltifrån högvuxna buskmarker till öppen skog och trädgårdar.[4] Den placerar boet lågt i en buske eller snår och den lägger 3-6 ägg. De flesta bon i Spanien placeras lågt i kermesek (Quercus coccifera).[1] Som de flesta andra sångare är den en insektsätare, men äter även bär och annan mjuk frukt.

Sammetshätteungar i bo.
Sammetshättans ägg.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det 7.650.000-16.100.000 par.[1] Europa antas utgöra 60% av artens utbredningsområde, varför världspopulationen preliminärt kan uppskattas till 25,5-53,5 miljoner par.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] BirdLife International 2012 Sylvia melanocephala Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Sammetshätta, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]