Svartkindad fnittertrast

Från Wikipedia
Svartkindad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteTrochalopteron
ArtSvartkindad fnittertrast
T. affine
Vetenskapligt namn
§ Trochalopteron affine
AuktorBlyth, 1843
Synonymer
Garrulax affinis

Svartkindad fnittertrast[2] (Trochalopteron affine) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Svartkindad fnittertrast är en rätt stor (24–26 cm) och mörkbrun fnittertrast. Den känns igen på svartbrunt huvud, vitt mustaschstreck och vit halsfläck och rostbrun, något fjällig kropp. Vingarna är färgade i grått och olivgult. Sången består av upprepade, gälla och rätt snabba fraser. Bland lätena hörs ett ihållande rasslande ljud.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svartkindad fnittertrast delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]

  • Trochalopteron affine affine – bergstrakter i västra och centrala Nepal
  • Trochalopteron affine bethelaeHimalaya från östra Nepal till östra Bhutan och sydöstra Tibet
  • Trochalopteron affine oustaleti – södra Kina (nordvästra Yunnan) till nordöstra Assam och nordöstra Myanmar
  • Trochalopteron affine muliense – sydvästra Kina (Yangtzedalen i sydöstra Qinghai och nordvästra Yunnan)
  • Trochalopteron affine blythii – bergstrakter i väst-centrala Kina (norra Sichuan i Moupinregionen)
  • Trochalopteron affine saturatum – norra Tonkin (Fan Si Pan-bergen)
Svartkindad fnittertrast i Bhutan.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare inkluderas arterna i Trochalopteron i Garrulax, men genetiska studier har visat att de är närmare släkt med exempelvis prakttimalior (Liocichla) och sångtimalior (Leiothrix).[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svartkindad fnittertrast förekommer i bergsbelägen skog och höglänta buskmarker med en, rhododendron och bambu på mellan 1705 och 3660 meters höjd. Den påträffas i par eller små flockar. Fågeln lever mestadels av insekter, som skalbaggar, men även bär och frukt som smultron och paradisäpplen. Den häckar mellan april och augusti och placerar sitt skålformade bo i en buske, en till 2,5 m ovan mark, vari den lägger två till tre blå, något fläckade ägg.[5][4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig, dock ovanlig i Kina.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Trochalopteron affine Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:448, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Black-faced Laughingthrush (Trochalopteron affine). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59639 27 november 2018).
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]