Kyrkan härstammar troligen från 1100-talet och var ursprungligen en av fyra halländska kyrkor[1] som var helgade åt Sankt Laurentius (eller Sankt Lars). Kyrkobyggnaden har överlevt flera planerade rivningar. Den 9 maj 1555 utfärdade kung Kristian III ett brev att kyrkan skulle rivas[2]. I mitten av 1800-talet ville kyrkoherde Carlson riva samtliga tre kyrkor i pastoratet och ersätta dem med en gemensam centralhelgedom vid Ådalen i Köinge. Ännu vid slutet av 1800-talet lanserades planer, att i likhet med systerförsamlingarna Okome (1890) och Köinge (1896) riva den medeltida kyrkan. Ett envist kyrkoråd lyckades dock rädda den gamla helgedomen åt eftervärlden.
Stenkyrkan uppfördes troligen vid slutet av 1100-talet och sannolikt under 1400-talet breddades kyrkan åt norr. Byggnaden förlängdes 1757 åt öster med ett gravkor. Den gamla klockstapeln ersattes 1729 med ett nytt torn av trä, vilket i sin tur revs för att ge plats åt ett helt nytt redan 1772. Kyrkan förlängdes i koret mot öster i flera omgångar 1735, 1757 och fick vid den senaste förlängningen 1801 ytterligare takmålningar i liknande stil som de redan befintliga, av tapetmålaren Jacob Magnus Hultgren från Varberg. Det medeltida vapenhuset på långhusets sydvästra sida revs 1822 och kyrkan fick huvudingång genom tornbyggnaden. Kyrkan har genomgått omfattande renoveringar 1875, då större och fler fönster sattes in, och 1953–1954 då de gamla inventarierna återställdes och konserverades, varvid kyrkans äldre historia framhävdes. Nuvarande sakristia i öster uppfördes 1953–1954 efter ritningar av arkitektFigge Wetterqvist
På norra väggen under läktaren finns ett konsekrationskors målat vid kyrkans invigning under medeltiden.
Kyrkorummet har rester av kalkmålningar från 1400-talet.
En målning på orgelläktaren: djävulen spelar kort, utförd av Henrik Andersson Wibeck.Tunnvalvstaket av trä har målningar utförda 1777 av Henrik Andersson Wibeck. Han målade även altartavlan, predikstolen, läktarbröstningen och bänkarna. Efter rivningen av det gamla koret 1801 fick det bredare korets nya brädor kompletteras med målning utförd av Jacob Magnus Hultgren. Vid den övermålning med vit färg av inventarierna som företogs 1872 skonades taket och läktarbröstningens apostlabilder. Vid restaureringen 1953-1954, som utfördes av Thorbjörn Engblad, återställdes 1700-talsutseendet.
Dopfunten av svart granit är tillverkad vid Funtaliden i Fagered på 1200-talet. Den är i två delar och har en höjd av 78 cm. Cuppan är rundad och har i övergången mot undersidan en utsparad kant. Fotplattan är fyrkantig och övergår i ett cylindriskt skaft. Den har på ovansidan enkla utsparade bladornament. Funten saknar uttömningshål. Den är relativt välbevarad.[3]
Den nuvarande orgeln byggdes 1955 eller 1956 av Tostareds Kyrkorgelfabrik, Tostared bakom fasaden från 1889 års orgel. Instrumentet har tolv stämmor fördelade på två manualer och pedal.[5] Orgeln är pneumatisk.
^"Suuartraa Kirke skal affbrydis, Achime och King Kirker adt vere vnder en prest, och Sognefolket udi Suaartraa søge thil King Kirke och althid adt hold then for theris rette Sognekirke" (Rørdam, Danske Kirkelove I, 1883)
^Hallbäck, Sven Axel (1969). Medeltida dopfuntar i Halland. Hallands museums skriftserie ; 1. Halmstad: Hallands museum. sid. 28, 66. Libris1303348
Hallbäck, Sven Axel (1969). Medeltida dopfuntar i Halland. Hallands museums skriftserie ; 1. Halmstad: Hallands museum. Libris1303348
Jansson, Bror (1992-2002). Medeltida studier om kyrkor i Halland. 1-3. Kristianstad: Monitor-förl. Libris8221493
Jansson, Bror (1985). Svartrå kyrka. [Vessigebro]: [Svartrå kyrkoråd]. Libris573169
Johnsson, Elsa (1951). Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå
Norborg, Knut (1949). Göteborgs stift 1885-1949. Biografisk matrikel över stiftets prästerskap
Norborg, Knut (1964). Göteborgs stift 1950-1964. Biografisk matrikel över stiftets prästerskap
Nyström Rudling, Kajsa (2018). Mellan himmel och helvete : bemålade kyrktak i Göteborgs stift 1697-1812. [Karlstad]: Votum. sid. 182-185. Libris21705493. ISBN 9789188435491
Segelberg, Eric (1979). Prosten A.P. Widberg
Skarstedt, C.W. (Ny upplaga utgiven av Knut Norborg under medverkan av Sigvard Öhrvall, 1948). Göteborgs stifts herdaminne
Simmingskiöld, Stig; Larsson, Alrik (1986). Kyrkvandring : bland Hallands äldsta kyrkor. Falkenberg: Hallands nyheter. sid. 56-57. Libris655156
Glase, Béatrice; Glase, Gösta (1996). 99 kyrkor : från Skåne i söder till Lappland i norr. Stockholm: Byggförl./Kultur i samarbete med Riksantikvarieämbetet. sid. 30-31. Libris8377620. ISBN 91-7988-142-4
Sverige
Kyrkans förmodade utseende före första omfattande ombyggnaden 1757
Kyrkan från norr. Akvarellerad tuschteckning från 1800-talets mitt. Stigluckan i kyrkogårdsmuren finns ännu kvar.
Den gamla "Häradsklockan" som sprack och togs ur bruk 1936.
Interiören efter 1875 års restaurering
Dopfunten
Wikimedia Commons har media som rör Svartrå kyrka.