Svensk Ungdom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svensk Ungdom
SU LOGO.pdf
Förbunds­ordförande Christoffer Ingo
Förbunds­sekreterare Benjamin Ellenberg
Grundat 1943
Huvudkontor Simonsgatan 8, Helsingfors
Antal medlemmar 2 500 (2017)
Ideologi(er) Liberalism
Moderparti Svenska folkpartiet
Närstående organisation(er) Liberala Studerande LSK
Europeiskt samarbetsorgan Liberal Youth Movement of the European Community (LYMEC)
Nordiskt samarbetsorgan Nordiska Centerungdomens Förbund
Webbplats www.su.fi

Svensk Ungdom (SU) (finska Rkp-nuoret) är ett finländskt politiskt ungdomsförbund för det finländska partiet Svenska Folkpartiet. Organisationen har enligt egen uppgift cirka 2 500 medlemmar år 2017.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Svenska folkpartiet hade redan då det grundades år 1906 en ungdomsklubb, Konstitutionella Ungdomsklubben, som verkade främst i Helsingfors fram till år 1914. Klubben fortsatte existera under namnet Svenska Ungdomsklubben, men bedrev snarare kulturell verksamhet och manifesterade politisk neutralitet. Under 1930-talet och särskilt under krigsåren diskuterades det aktivt inom partiet hur man bäst skulle återväcka intresset i politiska frågor bland ungdomar. Också andra politiska partier hade verksamma ungdomsföreningar vid den här tidpunkten.

På SFP:s partidag 1942 kom bildandet av en ungdomsorganisation åter upp till diskussion. Syftet med organisationen var att öka intresset för politik bland finlandssvenska ungdomar och därmed också trygga partiets framtid. I maj 1943 tillsatte SFP:s centralstyrelse en ungdomsstyrelse för att organisera politisk kursverksamhet för ungdomar.

Kursverksamheten inleddes den 11-14 november 1943. Efter dessa dagar beslöt man att grunda en ungdomsorganisation som i januari 1944 antog namnet Svensk Ungdom. Organisationen antog samtidigt stadgar som betonade fosterländskhet, demokrati och den nordiska gemenskapen. Olav Ahlbäck fungerade som första ordförande för Svensk Ungdom fr.o.m. maj 1944.

SU växte och utvecklade sin verksamhet i snabb takt och redan ett år efter grundandet beslöt man att dela upp verkningsområdena i lokalavdelningar och kretsar samt anställa en ombudsman för föreningen. SU knöt också ivrigt kontakter med andra nordiska politiska ungdomsorganisationer under 1940-talet. I slutet av 1940-talet bestod SU redan av 21 lokalavdelningar och ca 1 800 medlemmar och förbundet hade hittat en tydlig plats på den politiska kartan i Finland.

Under 1950-talet utvecklades SU till en mer självständig organisation med en egen identitet. Ungdomsförbundet följde i stora drag SFP:s politiska program, men representerade ofta en mera liberal och djärv falang. I riksdagsvalet 1951 ställde också SU upp sina första egna kandidater, av vilka Grels Teir invaldes till riksdagen från Vasa läns norra valkrets.

Innan och under 1960-talet var flera av SU:s frontfigurer mellan 30 och 40 år gamla, men under årtiondet började man i allt högre grad vända sig till studenter och yngre skolelever. 60-talet kännetecknades av ett slags ungdomsrevoltens tid och både inom SU och i samhället i övrigt diskuterades frågor så som miljö, värnplikt, sexualfrågor och kriminalvård.

Under 1970-talet färgades SU:s politiska linje tydligt av den gröna politiska rörelse som redan hade starkt fotfäste hos framförallt systerorganisationerna i Sverige, med centerungdomens CUF i spetsen. SU:are deltog bl.a. aktivt i demonstrationer mot kärnkraftverk, men lade också mycket fokus på internationellt utvecklingsbistånd samt student- och elevfrågor genom organisationen Mittenförbundet.

Efter Berlinmurens fall stärkte SU sina ståndpunkter i internationella frågor och blev medlem i de internationella liberala takorganisationerna IFLRY och LYMEC.

Under 2000-talets första årtionde ställdes SU precis som andra politiska förbund och aktörer inför nya utmaningar orsakade av digitaliseringen och det allt snabbare informationsflödet. SU behövde i större utsträckning profilera sig bland andra ungdomsförbund och beslöt bl.a. att grunda det högskolepolitiska expertorganet Liberala Studerande år 2008. SU satsade stort på synlighet också utanför sociala medier och gjorde exempelvis en turné runt landet i samband med Europaparlamentsvalet 2009. [1]

Svensk Ungdom idag[redigera | redigera wikitext]

Svensk Ungdom arbetar idag bland annat för:

  • ett tvåspråkigt Finland
  • nordiskt samarbete
  • en levande landsbygd
  • mångkulturalism och jämlikhet
  • ökad EU-integration och ett finländskt Nato-medlemskap
  • grön skatteväxling och miljöskydd
  • grundinkomst i form av en negativ inkomstskatt [2]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Svensk Ungdom har 42 lokalavdelningar runt omkring i Svenskfinland. De är indelade i fyra kretsar, Helsingfors, Nyland, Åboland och Österbotten. Både lokalavdelningarna och kretsarna är registrerade föreningar med en självständig ekonomi och en styrelse.

Förbundet Svensk Ungdoms centrala politiska och organisatoriska verksamhet leds av en förbundsstyrelse. Förbundsstyrelsen består av en ordförande, två vice ordföranden samt 3-5 ledamöter. Styrelsen väljs på kongressen, Svensk Ungdoms årsmöte och har en mandatperiod på ett år. Förutom dessa har förbundet sex stycken sektorutskott, däribland ett internationellt utskott, miljö- och jordbrukspolitiskt utskott samt ett ekonomi- och arbetspolitiskt utskott.

Svensk Ungdom har ett förbundskansli i Helsingfors och kretskanslier i Åbo och Vasa. Alla fyra kretsar har varsin anställd verksamhetsledare. Däröver har Svensk Ungdom tre anställda. Förbundssekreteraren är förbundets högsta tjänsteman och koordinerar förbundets verksamhet. Förbundets informatör ansvarar för Svensk Ungdoms webbplats och kommunikation i samarbete med förbundets grafiker. Informatören fungerar även som chefredaktör för förbundets tidning Liber. Den politiska sekreteraren för högskolepolitik och organisation ansvarar primärt för Svensk Ungdoms högskolepolitiska utskott, Liberala Studerande LSK. [3]

Vid kongressen 2017 valdes Christoffer Ingo till förbundsordförande med rösterna 49-32 mot motkandidaten Björn Bonsdorff. Han efterträdde Ida Schauman som lett förbundet sedan 2014. Sedan kongressen år 2018 har Frida Sigfrids och Nicholas Kujala fungerat som vice förbundsordförande.

Internationell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Svensk Ungdom har ett gediget internationellt samarbete, främst med fokus på Norden och Europa. Förbundet är medlem i Nordiska Centerungdomens Förbund, Liberal Youth Movement of the European Community (LYMEC) och International Federation of Liberal Youth (IFLRY).

Ordförande genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk Ungdom, På agendan 1943-2013, (Bodman et.al.) 
  2. ^ ”Svensk Ungdoms politiska program 2016”. https://su.fi/wp-content/uploads/2017/06/Politiskt-program-april-2016.pdf. Läst 1 februari 2018. 
  3. ^ ”Svensk Ungdom.fi, Personal”. http://su.fi/personal. Läst 1 februari 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]