Svensk biståndsdebatt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Det svenska utvecklingsbiståndet har sina rötter i 1800-talets kristna mission. 1962 blev startskottet för Sveriges moderna biståndshistoria, genom antagandet av en tongivande biståndsproposition. Sedan dess har biståndet haft som huvudsyfte att minska fattigdomen och skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”[1]. Biståndsdebatten kan sägas utgöras av flera diskussioner. Förutom biståndets inriktning och nivå diskuteras till exempel bistånd och handel, bistånd och miljö samt bistånd och demokrati. Under regeringen Reinfeldt 2006-2014 reducerades antalet mottagarländer och debatten handlade om detta och andra förändringar som Gunilla Carlsson, dåvarande biståndsminister drev igenom. Under regeringen Löfven har avräkningarna från biståndet ökat för att finansiera asylmottagandet. Detta har också kritiserats hårt från flera håll.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Sveriges biståndshistoria

Från mitten av 1800-talet och framåt verkade ett antal svenska missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i Abessinien (nuvarande Etiopien). De spred Guds ord, det vill säga kristendomen, men startade även skolor och byggde sjukhem. Det kan sägas ha varit inledningen på det som steg för steg utvecklats till dagens moderna svenska bistånd, som är en mångmiljardindustri. 1962 är ett annat viktigt år i biståndshistorien, eftersom den viktiga biståndspropositionen 1962:100, även kallat "biståndsbibeln", då antogs. Där talades om fyra mål: ekonomisk tillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomiskt och politiskt oberoende samt demokratisering[2]. Därefter växte biståndet snabbt och uppgick vid mitten av 1970-talet till en procent. Motivet var framförallt solidaritet över nationsgränserna, men också ökad produktion samt social och demokratisk utveckling. Under denna tid blev det också mer tal om ömsedidigt samarbete och "bistånd på mottagarnas villkor"[2]. I början av 1980-talet kom strukturanpassningsprogrammen igång och Sverige liksom andra länder stödde dessa finansiellt. Programmen var dock häftigt kritiserade av biståndsorganisationer runt om i världen. I början av 1990-talet, efter Berlinmurens fall, utökades biståndet till Östeuropa kraftigt och sedan 2006 har biståndet åter genomgått en genomgripande omstöpning, under ledning av biståndsminister Gunilla Carlsson. Bland annat har antalet mottagarländer hårdbantats, kontrollapparaten kring biståndet har skärpts och själva definitionen av bistånd har ändrats så att fler områden räknas in[2][3]. Dessa och övriga förändringar som genomdrivits har dock mött skarp kritik. Kritiken har bland annat gällt att biståndet totalt sett har skurits ned, men också att det byråkratiserats. I samband med flyktingkrisen har biståndet skurits ned genom så kallade avräkningar, vilket mött hård kritik[4]

Biståndsfrågor[redigera | redigera wikitext]

Enprocentsmålet[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Enprocentsmålet

Enprocentsmålet är ett kvantitativt mål för den svenska biståndspolitiken, vilket utgår från FN:s rekommendation om att de utvecklade länderna bör avsätta en procent av BNP för bistånd. Alla riksdagspartier utom Moderaterna har traditionellt varit för enprocentsmålet. 2013 ändrade dock Moderaterna inställning i frågan och är numera också för detta mål. Detta efter en tämligen omfattande debatt i samhället, både i lokalpress, biståndspress och i Riksdagen[5] [6].

Budgetstöd[redigera | redigera wikitext]

Budgetstöd innebär att pengar betalas till regeringar som har ställt upp en plan för fattigdomsbekämpning. Detta har traditionellt utgjort en stor del av det svenska statliga biståndet, men under senare år har stora minskningar gjorts. Gunilla Carlsson uttade sig i frågan för Ekot 2012 och förespråkade då ett komplett avskaffande av denna form av bistånd. Folkpartiet är också kritiska till budgetstöd eftersom det är svårare att kontrollera, inte kan öronmärkas till specifika projekt och för att de menar att pengarna inte kommer de fattiga tillgodo om de får användas fritt av mottagarlandets regering.[7] Författaren och journalisten Bengt Nilsson är inne på samma linje och menar även att budgetstöd riskerar att hålla korrupta och i värsta fall krigförande länders regeringar under armarna.[8]. Désirée Pethrus, utrikespolitisk talesperson för Kristdemokraterna, menar dock att budgetstödet bör vara kvar. Hon framhåller bland annat att det är viktigt för att kunna ställa krav på länderna att reformera sig och exempelvis bekämpa korruption.[9]

Biståndet till Kina och Vietnam[redigera | redigera wikitext]

Sverige har haft ett långvarigt biståndssamarbete såväl med Vietnam som Kina. Biståndet har dock kritiserats skarpt, i synnerhet av Birgitta Ohlsson, Folkpartiet. 2007 meddelade biståndsminister Gunilla Carlsson via DN Debatt att regeringen successivt avvecklar detta bistånd, liksom även biståndet till en rad andra länder[10]. En SIDA-beställd utvärdering av det svenska biståndet till Vietnam visar dock att det svenska biståndet till Vietnam, trots kritiken, totalt sett varit framgångsrikt. Enligt utredarna har miljontals vietnameser lyfts ur fattigdom tack vare svenskt bistånd och stödet till det ekonomiska reformprogrammet Doi Moi var särskilt betydelsefullt[11].

Kritiken mot SIDA[redigera | redigera wikitext]

SIDA är en av världens största biståndsmyndigheter. Men i den svenska debatten finns t.o.m. förslag på att skrota myndigheten helt och hållet.

SIDA har fått motta häftig kritik under senare år. Gunilla Carlsson och Moderaterna har varit drivande i kritiken, bland annat gällande bidrag till Palestinagrupperna, men den har också kommit från Riksrevisionen som vid studier funnit oegentligheter i det svenska folkrörelsebiståndet till Afrika[12]. Miljöpartisten Bodil Ceballos menar dock att regeringen styr Sida för hårt och att det är viktigt att också andra bilder av biståndet än regeringens och UD:s får förmedlas[13]

Korruption[redigera | redigera wikitext]

Kritik och anklagelser om korruption är ett stort tema i biståndsdebatten. Uppmärksammade korruptionshärvor där svenskt bistånd varit inblandat är bland annat Zambia (2009).

Biståndskontroll och resultatstyrning[redigera | redigera wikitext]

Att förstärka kontrollen över biståndet liksom även mål- och resultatstyrningen har varit prioriterat för Alliansregeringen sedan tillträdet 2006. Kritik har dock hörts från många håll. Sten Rylander, ordförande för Forum Syd, menar att resultatfokuseringen lett till mer byråkrati på SIDA och att personalen börjat känna sig alltmer detaljstyrda. Dessutom hamnar fokuset snarare på lätta insatser som ger snabba resultat än på institutionsutveckling.[14] 2011 anordnade Nordiska Afrikainstitutet ett seminarium om resultatstyrningen. Flera kritiska synpunkter kom då upp. Exempelvis risken för överproduktion av information, att det kan leda till rädsla för nyskapande och omprövning, samt att kontroll och mätande kan verka hämmande på motivationen. Håkan Thörn, professor i sociologi, resonerar liknande i ett inlägg på SvD Opinion. I synnerhet vänder han sig emot New Public Management-trenden inom biståndet. Det vill säga att mottagarorganisationerna åläggs ansvar för att kontrollera, mäta och utvärdera på ett sätt som är både resurskrävande och i vissa fall leder helt fel.[15]

Miljö, MR, jämlikhet och demokrati[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: Sveriges miljöbistånd och Sveriges demokratibistånd

Demokratibistånd och MR-bistånd är sedan 1990-talet en central del av det globala biståndet. I demokratibiståndet ingår exempelvis stöd till partier, parlament, valmyndigheter och organisationer i civilsamhället som arbetar för mänskliga rättigheter. Alliansregeringen har gjort om även denna del av biståndet och i skriften I Frihet från förtryck förklaras detta närmare. Bland kritiker kan nämnas Hans Rosling som bland annat sagt att "mat är viktigare än demokrati för de fattiga". Studier om demokratibiståndet har också gjorts på senare tid, bland annat har Agnes Cornell i en avhandling studerat i vilken mån demokratibiståndet generellt, det vill säga globalt, bidrar till faktisk demokratiutveckling. Slutsatsen hon drar är att det är ganska minimalt.

Radikal biståndskritik[redigera | redigera wikitext]

Biståndsdebatten har också sina radikala kritiker. Kritiker som menar att biståndet gör mer skada än nytta och helst vill skrota biståndet över huvud taget, alternativt att åtminstone skrota SIDA. Fredrik Segerfeldt menar exempelvis att bistånd tenderar att öka korruption och vanstyre. Dessutom tenderar det också att leda till upptrappning av väpnade konflikter, att ekonomiska reformer skjuts upp samt försvårad demokratisk utveckling.[16] Roger Akelius ser det som absurt att SIDA använder en miljard för sin egen administration och föreslår istället avdragsrätt för privatpersoner då de skänker pengar till hjälporganisationer.[17] Bengt Nilsson menar att biståndet till Afrika varit och är kontraproduktivt. Detta eftersom Afrikas fattigdomsproblem är intimt sammanhängande med dåliga politiska system, och biståndet gör inget åt detta. Tvärtom används biståndspengarna för att "stärka presidentgardet, säkerhetspolisen och alla andra institutioner som behövs för att värna den rådande ordningen".[18]

Kritiken mot Gunilla Carlsson[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Carlsson har fått hård kritik för de reformer hon drivit igenom på biståndsområdet. Kenneth G. Forslund, Socialdemokraterna, menar att biståndet under hennes ministertid har byråkratiserats avsevärt, men också att styrningen av det egna departementet har havererat.[19]. Alf Svensson, Kristdemokraterna, tror att hennes svepande kritik av biståndet egentligen grundar sig i uppfattningen att biståndet borde skäras ner[20].

Mediabilden[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste bilderna i svensk media i samband med rapporteringar om svenskt bistånd till Afrika är så kallade offerbilder. Människor på flykt, svältande och sjuka barn, skadade människor, hemlösa, flyktingar som köar för mat o.s.v. Detta konstaterades i en studie från 2013 av Retriever Sverige AB på uppdrag av We Effect (tidigare Kooperation utan gränser). I studien, som fokuserade på mediabilden av mediabilden av detta bistånd 2011 och 2012 framkom också att det i 80 procent av de undersökta artiklarna fanns en aktör som framhävde sina åsikter och dominerade mediautrymmet. Dessa agendasättare var vanligen chefer för olika insamlings- eller biståndsorganisationer[21].

Partier och biståndsorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Sverigedemokraterna[redigera | redigera wikitext]

Sverigedemokraterna menar att humanitär hjälp i händelser av katastrofer är viktigt. Partiet föreslår en minskning av biståndet från en procent av BNP/BNI till 0,7 procent (källa?). Däremot vill de öka stödet till flyktingar genom att höja stödet till UNHCR.[22]

Vänsterpartiet[redigera | redigera wikitext]

Vänsterpartiet står bakom enprocentsmålet, men vill dessutom se ett nytt klimatbistånd som läggs utanför enprocentsmålet. Partiet ser det som viktigt att det är de fattiga själva som sätter dagordningen för biståndet och framhåller även att folkrörelserna spelar en viktig roll. Områden som de betonar extra är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessutom kritiserar de regeringens politik att "ta pengar från biståndet för att finansiera flyktingmottagandet i Sverige".[23]

Biståndsorganisationerna[redigera | redigera wikitext]

Biståndsorganisationerna framhåller rättighetsperspektivet och att det skall utgå från mottagarländernas egna strategier. De varnar för urholkning av biståndet om det används för att finansiera andra utgiftsområden, såsom skuldlättnader, flyktingmottagande och motverkande av klimatförändringar. De framhåller också vikten av långsiktighet och stabilitet i biståndssamarbetet och att det inte skall vara bundet bistånd[24][25][26]. Biståndsorganisationerna har varit kritiska till SAP och mycket av den omstöpning av biståndet som Gunilla Carlsson och Moderaterna drivit igenom, men å andra sidan välkomnat nolltoleranslinjen mot korruption.

Begrepp och paroller i den svenska biståndsdebatten[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges totala bistånd Openaid.se
  2. ^ [a b c] Detta är svenskt bistånd: Missionärer, folkrörelser och ”u-hjälp” Arkiverad 26 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. sida.se
  3. ^ Gunilla Carlsson byråkratiserade biståndet Fria Tidningen torsdag 10 oktober 2013
  4. ^ http://www.bistandsdebatten.se/veckansdebatt/bistandsbudgeten-i-hetluften/[död länk]
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140505050858/http://www.bistandsdebatten.se/category/alla-diskussioner/tema/bistandsbudget/volym/enprocentsmalet/. Läst 4 maj 2014. 
  6. ^ Ann-Marie Ekengren and Norbert Götz. “The One Per Cent Country: Sweden’s Internalisation of the Aid Norm.” Saints and Sinners: Official Development Aid and its Dynamics in a Historical and Comparative Perspective. Thorsten Borring Olesen, Helge Ø. Pharo, and Kristian Paaskesen (eds). Oslo: Akademika, 2013. 21–49.
  7. ^ Ohlsson, Birgitta Skrota kommunbiståndet Svenska Dagbladet 28 november 2009 (läst 6 maj 2014)
  8. ^ Bengt Nilsson: Sveriges afrikanska krig, Timbro förlag 2008
  9. ^ Hård allianskritik mot Gunilla Carlsson Arkiverad 6 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Riksdag och Departement 16 Feb. 2012
  10. ^ Carlsson, Gunilla Vi slopar biståndet till Kina och Vietnam Dagens Nyheter 2007-08-26
  11. ^ Vietnam, Laos och Sri Lanka: Tre utvärderingar Arkiverad 5 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. sida.se
  12. ^ Nilsson, Dag Ny kritik mot Sida Svenska Dagbladet 19 mars 2008
  13. ^ Hård kritik av Sida av biståndsministern Expressen
  14. ^ Olsson, Eva Sju år av turbulens i biståndet Fria Tidningen 29 september 2013
  15. ^ Thörn, Håkan med flera För mycket kontroll undergräver biståndet Svenska Dagbladet 28 november 2013
  16. ^ Segerfeldt, Fredrik Fredrik Segerfeldt: Bistånd kan vara skadligt Expressen 5 maj 2014
  17. ^ Akelius, Roger Utan SIDA funkar biståndet bättre Expressen
  18. ^ Nilsson, Bengt http://www.expressen.se/debatt/sidas-bistand-forstor-for-afrikas-fattiga/ Bistånd förstör för Afrikas fattiga Expressen
  19. ^ Forslund, Kenneth G. Moderaterna har fått biståndspolitiken att rasa Arkiverad 6 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Debatt svt.se
  20. ^ Alf Svensson kritiserar biståndsministern Sverigesradio.se onsdag 2 april 2008
  21. ^ Bilden av svenskt bistånd i Afrika
  22. ^ Sverigedemokraternas politik i översikt Sverigedemokraterna.se
  23. ^ Vänsterpartiets politik - bistånd
  24. ^ Svenska Missionsrådet om rättighetsperspektivet Arkiverad 5 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Missioncouncil.se (läst 5 maj 2014)
  25. ^ Frågor och Svar om effektivt bistånd Arkiverad 5 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Diakonia.se
  26. ^ Sverige urholkar biståndet mest Arkiverad 5 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Forum Syd
  27. ^ Artikel i NSD om begreppet Nollsvält