Birgitta Ohlsson

Från Wikipedia
Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson, 2014.

Tid i befattningen
2 februari 20103 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cecilia Malmström

Mandatperiod
2002–2006
2006–2010
2010–2014
2014–2018
Valkrets Stockholms kommun[1]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[2]
ordinarie ledamot
ledamot i krigsdelegationen (2014–2016)
ledamot i utrikesutskottet (2004–2010, 2014–2018)
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
suppleant i EU-nämnden
suppleant i försvarsutskottet
suppleant i konstitutionsutskottet
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i utrikesutskottet
deputerad i sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet
deputerad i sammansatta utrikes- och socialutskottet

Tid i befattningen
1999–2002
Företrädare Erik Ullenhag
Efterträdare Fredrik Malm

Född 20 juli 1975 (48 år)
Linköping
Politiskt parti Liberalerna
Yrke statsvetare
Make Mark Klamberg
Birgitta Ohlsson i en Nato-debatt med Gudrun SchymanKulturhuset-Stadsteatern i Stockholm 2015.
Birgitta Ohlsson avtackar president ObamaArlanda efter hans besök i Stockholm 2013.

Eva Birgitta Ohlsson Klamberg, född Olsson den 20 juli 1975 i Linköping, är en svensk politiker (liberal), som var riksdagsledamot 20022018 och Sveriges EU-minister och demokratiminister 20102014.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och skrivande[redigera | redigera wikitext]

Birgita Ohlsson är uppvuxen i Tokarp utanför Linköping, där fadern Bengt är liberal politiker och före detta kommunalråd[3]. Hon tog studenten vid Katedralskolan i Linköping 1994. Hon har studerat statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms universitet.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Hon har arbetat som ledarskribent på flera liberala tidningar såsom Dagens Nyheter, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren och Sundsvalls Tidning.

Birgitta Ohlsson var 1996–1998 ordförande för Liberala studenter Stockholm och 1997 valdes hon in i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet, som hon var ordförande för 1999–2002.[4] Hon blev invald i riksdagen 2002. Hennes profilfrågor är demokrati, mänskliga rättigheter, djurskydd, jämställdhet, tolerans och internationalism. Ohlsson var Folkpartiets utrikespolitiska talesperson, men ersattes av Fredrik Malm i samband med att hon utsågs till statsråd. 2003 grundade hon det liberalfeministiska nätverket Felira. Ohlsson har varit vegetarian sedan hon var 13 år gammal. Under några år när hon var ordförande för LUF var hon vegan, men återgick år 2005 till att vara vegetarian på grund av dåliga värden.[5][6] Birgitta Ohlsson är också proisrael, djurrättsaktivist, EU- och Natovän.[7] Hon har också vid ett flertal tillfällen markerat mot antisemitism genom att delta i s.k. kippavandringar.

Hon är även en stark förespråkare för införandet av republik i Sverige och var ordförande i Republikanska föreningen 2002–2005. Ohlsson var ordförande för Liberala kvinnor 2007–2010. Under sommaren 2008 tog Ohlsson, tillsammans med sex andra folkpartistiska ledamöter, aktivt ställning mot FRA-lagen som den då var utformad. I den första voteringen lade Ohlsson ned sin röst.[8]

Den 2 februari 2010 utsågs Birgitta Ohlsson till EU-minister efter Cecilia Malmström. Som EU-minister sade sig Ohlsson vilja lyfta fram frågor som jordbruksstödet, människohandeln och romernas situation. Efter valet 2010 utökades hennes portfölj till att även omfatta demokrati- och konsumentfrågor. Hon avgick som statsråd i samband med alliansregeringens valförlust 2014. Efter en stark valkampanj blev Ohlsson Folkpartiets mest kryssade politiker i Stockholms kommuns valkrets med 6 646 personröster, en andel på 14,65 procent. Hon följdes av vice statsminister Jan Björklund, med en andel på 8,59 procent.[9]

Partiledarkandidatur 2017[redigera | redigera wikitext]

I juni 2017 utmanade Birgitta Ohlsson den sittande partiledaren Jan Björklund om partiledarskapet för Liberalerna.[10] Den 15 september 2017, efter att resultaten från provvalet i Stockholm presenterats, meddelade Ohlsson att hon ger upp kampen om partiledarskapet samt att hon lämnar politiken.[11]

Efter partipolitiken[redigera | redigera wikitext]

Efter att hon lämnat partipolitiken arbetade hon på kommunikationsbyrån Prime där hon var seniorkonsult i byråns hållbarhetsteam.[12]

I riksdagsvalet 2022 röstade hon på Centerpartiet på grund av Liberalernas val att samarbeta med Sverigedemokraterna. Hon har öppet kritiserat Liberalernas hållning i ett antal frågor, bland annat förslaget om en angiverilag.[13]

Birgitta Ohlsson blev intervjuad i SVT-programmet Min sanning 2022.[13]

Hon är chef för National Democratic Institutes program för politiska partier och bosatt i Washington, D.C.[13]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Birgitta Ohlsson är gift med Mark Klamberg, professor i folkrätt.[14] Tillsammans har de två barn.[13]

År 2021 drabbades hon av bröstcancer. I början av 2024 diagnostiserades hon med leukemi.[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Ohlsson, Birgitta (2017), Duktiga flickors revansch. Stockholm: Forum. ISBN 9789137146577
  • Ohlsson, Birgitta (2020), Lev som du vill: tio svenska kvinnor visar vägen. Stockholm: Bonnier Carlsen. ISBN 9789178034321

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ohlsson var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 2002/03:1 (§ 2), 2006/07:1 (§ 2), 2010/11:1 (§ 2) respektive 2014/15:1 (§ 2).
  2. ^ ”Birgitta Ohlsson (L)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Birgitta-Ohlsson_49cbfff2-68fa-4c19-8fa3-631093384cd2/. Läst 27 januari 2022. 
  3. ^ Gardell, Veronica (28 november 2016). ”Den ”tysta hästtjejen” ryter i rikspolitiken”. SVT Öst. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/den-tysta-hasttjejen-ryter-i-rikspolitiken. Läst 26 april 2020. 
  4. ^ ”Ordföranden genom tiderna”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090505112603/http://luf.se/liberalism/avdelning/ordforanden-genom-tiderna/. Läst 12 juni 2009. 
  5. ^ Tara. ”Birgitta Ohlsson Klamberg städade ur sitt liv”. tara.se. Arkiverad från originalet den 10 november 2019. https://web.archive.org/web/20191110192021/https://tara.se/artikel/birgitta-ohlsson-klamberg-stadade-ur-sitt-liv/. Läst 10 november 2019. 
  6. ^ ””Jag har aldrig fällt så många tårar””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/wEReKd. Läst 10 november 2019. 
  7. ^ SvD: Med en ensamvarg breddas bilden av FP Publicerad 2 februari 2010. Läst 23 augusti 2014
  8. ^ ”Birgitta Ohlsson avstod”. 18 juni 2008. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-avstod. Läst 12 juni 2009. 
  9. ^ ”Val till riksdagen - Personröster - Stockholms kommun”. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rvalkrets/01/personroster.html#idFP. Läst 29 oktober 2014. 
  10. ^ Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om ledarskapet 2017-06-01
  11. ^ Birgitta Ohlsson lämnar politiken 2017-09-15
  12. ^ ”Birgitta Ohlsson till Prime”. www.resume.se. https://www.resume.se/alla-nyheter/folk-pa-vag/birgitta-ohlsson-till-prime/. Läst 7 februari 2024. 
  13. ^ [a b c d e] ”Birgitta Ohlsson: Allt svartnade och det kändes som om jag fått en dödsdom – igen”. DN.se. 7 februari 2024. https://www.dn.se/varlden/birgitta-ohlsson-allt-svartnade-och-det-kandes-som-om-jag-fatt-en-dodsdom-igen/. Läst 7 februari 2024. 
  14. ^ ”Mark Klamberg presentation University of Oxford”. Arkiverad från originalet den 10 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190510183123/https://www.law.ox.ac.uk/people/mark-klamberg. Läst 10 maj 2019. 
  15. ^ . Dagens Nyheter. 7 oktober 2016. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-officer-i-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  16. ^ ”Birgitta Ohlsson har fått ta emot Hederslegionen”. Feministbiblioteket. 23 januari 2017. http://feministbiblioteket.se/birgitta-ohlsson-har-fatt-ta-emot-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  17. ^ ”Årets Homo och Årets Hetero i Nyhetsmorgon”. QX. 15 februari 2011. https://www.qx.se/noje/gaygala/16708/arets-homo-och-arets-hetero-i-nyhetsmorgon/. Läst 24 januari 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Erik Ullenhag
Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande
1999–2002
Efterträdare:
Fredrik Malm
Företrädare:
Joel Malmqvist
Republikanska föreningens ordförande
2002–2005
Efterträdare:
Hillevi Larsson
Företrädare:
Solveig Hellquist
Liberala kvinnors ordförande
2007–2010
Efterträdare:
Bonnie Bernström
Företrädare:
Cecilia Malmström
Sveriges EU-minister
2010–2014
Efterträdare:
Ann Linde
nästa titelinnehavare
Företrädare:
Nyamko Sabuni
Sveriges demokratiminister
2010–2014
Efterträdare:
Alice Bah Kuhnke