Finnkampen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finnkampen
Flag of Finland.svg Flag of Sweden.svg
I landskampen möts Finland och Sverige
Sport(er) Friidrott
Plats Finland Finland
Sverige Sverige
Tidpunkt Augusti/september
År 1925– (herrar)
1953– (damer)
1970– (herr- och damjuniorer)
Geografisk omfattning Finland Finland
Sverige Sverige
Finnkampen i Stockholm 2013.
1 500 meter 1939.
Alissa Söderberg hoppar på Finnkampen 2011.

Finnkampen, som den kallas i Sverige eller Sverigekampen som den kallas i Finland, är en årligen återkommande friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland, som brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter den Suomi-Ruotsi-maaottelu, i Finland även Ruotsi-ottelu eller i Sverige även Suomi-ottelu som den kallas av finskspråkiga.

Om tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen består egentligen av fyra landskamper, en herrlandskamp, en damlandskamp, en pojklandskamp och en flicklandskamp. Dessa fyra landskamper äger rum samtidigt, men junior- och seniorlandskamperna avgörs inte alltid på samma anläggning. Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande A-landskamp i friidrott. I seniorlandskamperna medverkar tre deltagare per land i varje gren utom stafetterna (där varje land har ett lag om fyra löpare); i juniorlandskamperna två per gren och lag.

Vartannat år avgörs tävlingen i Sverige, och vartannat år i Finland. Avsteg har dock gjorts när större tävlingar arrangerats i just Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet. Traditionellt sett har Sverige arrangerat tävlingarna under ojämna år och Finland under jämna år. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 flyttades arrangemanget återigen till Stockholm.[1]

Den första Finnkampen avgjordes 1925 för herrar, och den har ägt rum årligen sedan 1953, då även damlandskampen hade premiär.

Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932-38), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför OS i Los Angeles 1932, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och ledaren för den finska OS-truppen Urho Kekkonen som efter OS genomdrev att idrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas [2]

Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors Olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland 1940. Detta år extraordinärt även med Tyskland som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre.[3][4] Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945.

Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördagsöndag, men 1996 ändrades detta till fredag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren.[5] Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag. 2014 års tävlingar ägde rum lördag-söndag men tjuvstartade redan på fredagen med damernas stavhoppstävlingarNarinken.[6]

Ungdomsfinnkampen[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsfinnkampen är en tävling som anordnas i samband med Finnkampen. Denna är till för ungdomar mellan 16 och 17 år, dock prioriteras 17-åringarna då 16-åringarna har chansen även året efter. Det går till på precis samma sätt som Finnkampen förutom att endast två personer från varje land deltar i varje gren. De svenska deltagarna kvalificerar sig till Ungdomsfinnkampen genom att prestera på Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott, som oftast går några helger innan. Ungdomsfinnkampen brukar gå av stapeln i slutet av augusti–början av september.

Styrkeförhållanden[redigera | redigera wikitext]

Herrar[redigera | redigera wikitext]

I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1953 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009, och därmed tog sin första seger sedan 2004.

Damer[redigera | redigera wikitext]

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1953 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann bland annat alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.

Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Seniorkampen[redigera | redigera wikitext]

Totalt vunna kamper Herrar: Finland Finland 45–30 Sverige Sverige Damer: Finland Finland 24–35 Sverige Sverige
År Plats Vinnare (herrar) Poängresultat Vinnare (damer) Resultat
1925 Helsingfors Finland Finland 99-85 - -
1927 Stockholm Sverige Sverige 98-86 - -
1929 Helsingfors Sverige Sverige 93-90 - -
1931 Stockholm Finland Finland 104-76 - -
1939 Stockholm Finland Finland 112-102 - -
1940 Helsingfors Sverige Sverige 111-103** - -
1945 Stockholm Sverige Sverige 105-79 - -
1946 Helsingfors Sverige Sverige 114,5-68,5 - -
1947 Göteborg Sverige Sverige 106-78 - -
1948 Helsingfors Sverige Sverige 138-76 - -
1950 Stockholm Sverige Sverige 123-88 - -
1951 Helsingfors Finland Finland 216-194 - -
1953 Stockholm* Sverige Sverige 217-193 Sverige Sverige 58-48
1954 Helsingfors* Finland Finland 207-202 Sverige Sverige 64-42
1955 Stockholm* Finland Finland 213-196 Sverige Sverige 58-48
1956 Helsingfors Finland Finland 209-201 - -
1957 Stockholm* Finland Finland 208-201 Sverige Sverige 64-42
1958 Helsingfors* Finland Finland 232-177 Sverige Sverige 66-51
1959 Göteborg* Finland Finland 209-200 Sverige Sverige 64-53
1960 Helsingfors* Finland Finland 216-194 Sverige Sverige 67-50
1961 Stockholm* Finland Finland 220,5-189,5 Sverige Sverige 68,5-48,5
1962 Helsingfors Finland Finland 219-190 - -
1963 Stockholm Finland Finland 220-190 - -
1964 Helsingfors Finland Finland 210,5-199,5 Sverige Sverige 64-53
1965 Stockholm Sverige Sverige 210-200 Sverige Sverige 65-52
1966 Helsingfors Sverige Sverige 208,5-199,5 Sverige Sverige 62-55
1967 Stockholm Sverige Sverige 212-198 Sverige Sverige 66-51
1968 Helsingfors Finland Finland 208,5-199,5 Sverige Sverige 64-52
1969 Stockholm Sverige Sverige 212,5-195,5 Sverige Sverige 75-60
1970 Helsingfors Finland Finland 227-182 Sverige Sverige 82-53
1971 Göteborg Finland Finland 224-183 Sverige Sverige 71-64
1972 Helsingfors Finland Finland 236,5-173,5 Finland Finland 73-60
1973 Stockholm Finland Finland 223-187 Finland Finland 77-69
1974 Helsingfors Finland Finland 207-200 Finland Finland 75-60
1975 Stockholm Finland Finland 214-191 Finland Finland 94-62
1976 Helsingfors Finland Finland 223-187 Finland Finland 91-66
1977 Stockholm Finland Finland 212-194 Finland Finland 86-69
1978 Helsingfors Finland Finland 240-168 Finland Finland 85-72
1979 Stockholm Finland Finland 214-194 Finland Finland 80-77
1980 Helsingfors Finland Finland 232-178 Sverige Sverige 79-78
1981 Stockholm Finland Finland 214-196 Sverige Sverige 81-75
1982 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 79-78
1983 Stockholm Finland Finland 234-176 Sverige Sverige 83-74
1984 Helsingfors Finland Finland 216-193 Finland Finland 155-145
1985 Stockholm Sverige Sverige 219-185 Sverige Sverige 166-156
1986 Helsingfors Sverige Sverige 210,5-198,5 Sverige Sverige 184-138
1987 Stockholm Finland Finland 210,5-197,5 Finland Finland 165-157
1988 Helsingfors Finland Finland 229,5-180,5 Finland Finland 170-150
1989 Stockholm Sverige Sverige 213-197 Finland Finland 184-138
1990 Helsingfors Finland Finland 217-193 Finland Finland 182-140
1991 Stockholm Sverige Sverige 226-183 Finland Finland 197-147
1992 Helsingfors Sverige Sverige 198-187 Finland Finland 195-149
1993 Stockholm Sverige Sverige 215-192 Finland Finland 198-144
1994 Stockholm Sverige Sverige 219-190 Finland Finland 174-170
1995 Helsingfors Finland Finland 213-196 Finland Finland 196-146
1996 Helsingfors Sverige Sverige 205,5-202,5 Finland Finland 215-173
1997 Stockholm Finland Finland 207,5-198,5 Finland Finland 223-165
1998 Helsingfors Finland Finland 206-200 Finland Finland 210-178
1999 Göteborg Sverige Sverige 210-198 Finland Finland 212-175
2000 Helsingfors Sverige Sverige 216-194 Finland Finland 219-191
2001 Göteborg Sverige Sverige 218-185 Sverige Sverige 213-197
2002 Helsingfors Finland Finland 223-187 Sverige Sverige 215,5-192,5
2003 Helsingfors Finland Finland 205-203 Sverige Sverige 208,5-201,5
2004 Göteborg Sverige Sverige 217-191 Sverige Sverige 228,5-178,5
2005 Göteborg Finland Finland 212-197 Sverige Sverige 230-179
2006 Helsingfors Finland Finland 204-201 Sverige Sverige 226-183
2007 Göteborg Finland Finland 203-199 Sverige Sverige 219-189
2008 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 209,5-197,5
2009 Göteborg Sverige Sverige 208-200 Sverige Sverige 213-197
2010 Helsingfors Finland Finland 214-195 Sverige Sverige 226-182
2011 Helsingfors Finland Finland 206-194 Sverige Sverige 225-182
2012 Göteborg Sverige Sverige 220-187 Finland Finland 223-187
2013 Stockholm Sverige Sverige 235-173 Sverige Sverige 215-195
2014 Helsingfors Sverige Sverige 216-193 Sverige Sverige 206-204
2015 Stockholm Sverige Sverige 231-179 Finland Finland 213,5-193,5
2016 Tammerfors

* De första åtta damtävlingarna avgjordes på annan ort än herrarnas kamp – 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola. ** I den samtidigt avgjorda trenationslandskampen Finland-Sverige-Tyskland blev resultatet 134-147-141 och Sverige slog Tyskland i tvelandskamp med 113-101.

Ungdomskampen[redigera | redigera wikitext]

Totalt Pojkar: Finland Finland 30-15 Sverige Sverige Flickor: Finland Finland 25-20 Sverige Sverige
År Plats Vinnare (Pojkar) Resultat Vinnare (Flickor) Resultat
1970 Helsingfors Finland Finland 106-95 Sverige Sverige 76-70
1971 Mölndal Finland Finland 101-98 Finland Finland 74-72
1972 -
1973 Stockholm Finland Finland 100,5-99,5 Sverige Sverige 83,5-62,5
1974 Helsingfors Finland Finland 102-98 Finland Finland 80-76
1975 Stockholm Sverige Sverige 99-95 Sverige Sverige 87-68
1976 Helsingfors Finland Finland 107-92 Sverige Sverige 92-64
1977 Stockholm Finland Finland 110-91 Finland Finland 80-76
1978 Helsingfors Finland Finland 103-95 Finland Finland 79-78
1979 Stockholm Finland Finland 108-93 Finland Finland 79-78
1980 Helsingfors Finland Finland 118-81 Sverige Sverige 89-68
1981 Stockholm Finland Finland 120-79 Sverige Sverige 80,5-76,5
1982 Helsingfors Sverige Sverige 111-89 Sverige Sverige 84-73
1983 Stockholm Sverige Sverige 101-100 Sverige Sverige 91-66
1984 Helsingfors Finland Finland 92,5-108,5 Finland Finland 79-78
1985 Stockholm Sverige Sverige 115-86 Finland Finland 82-75
1986 Helsingfors Finland Finland 118-83 Sverige Sverige 86-71
1987 Stockholm Finland Finland 102-98 Finland Finland 85-70
1988 Helsingfors Finland Finland 103-98 Finland Finland 82-64
1989 Stockholm Sverige Sverige 101-98 Finland Finland 90-67
1990 Alberga Finland Finland 102-97 Finland Finland 98-68
1991 Stockholm Sverige Sverige 103-98 Sverige Sverige 86,5-81,5
1992 Alberga Finland Finland 106-91 Finland Finland 90-78
1993 Stockholm Finland Finland 123,5-75,5 Finland Finland 90-78
1994 Stockholm Sverige Sverige 101,5-99,5 Finland Finland 93-73
1995 Helsingfors Finland Finland 110-91 Finland Finland 112-56
1996 Helsingfors Finland Finland 104-97 Finland Finland 96-94
1997 Stockholm Finland Finland 113-87 Finland Finland 103-87
1998 Helsingfors Sverige Sverige 110-91 Finland Finland 97-91
1999 Göteborg Finland Finland 101-100 Finland Finland 104-96
2000 Helsingfors Sverige Sverige 103-98 Finland Finland 108-93
2001 Göteborg Finland Finland 110-90 Sverige Sverige 110-90
2002 Alberga Finland Finland 101-98 Sverige Sverige 108-93
2003 Alberga Finland Finland 106-95 Sverige Sverige 104-97
2004 Göteborg Finland Finland 108-92 Finland Finland 103-98
2005 Göteborg Sverige Sverige 117-84 Sverige Sverige 107-92
2006 Alberga Finland Finland 106-93 Finland Finland 105-96
2007 Göteborg Sverige Sverige 122-76 Sverige Sverige 125-74
2008 Helsingfors Sverige Sverige 118-81 Sverige Sverige 117-84
2009 Göteborg Sverige Sverige 117-89 Sverige Sverige 110-91
2010 Helsingfors Finland Finland 106-88 Finland Finland 119-82
2011 Helsingfors Finland Finland 110-91 Sverige Sverige 104-95
2012 Göteborg Finland Finland 101-98 Sverige Sverige 117-83
2013 Stockholm Finland Finland 103-98 Sverige Sverige 105-96
2014 Helsingfors Finland Finland 107-92 Finland Finland 112-86
2015 Stockholm Sverige Sverige 112-87 Finland Finland 104-94
2016 Tammerfors

Andra betydelser[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.

Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn, Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ finnkampen.se Läst 5 april 2013.
  2. ^ Seppo Martiskainen et.al., 2006: Suomi voittoon - kansa liikkumaan, Suomen yleisurheilun 100 vuotta, Yleisurheilun Tukisäätiö, Helsinki, s. 93–96.
  3. ^ ”Sydsvenskan: Raskampen”. 1 september 2009. http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/raskampen/. Läst 2 augusti 2012. 
  4. ^ ”Aftonbladet: Råsunda 5 oktober 1941”. 4 november 2000. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0011/04/boll.html. Läst 2 augusti 2012. 
  5. ^ ”Finnkampen – en unik landskamp”. Finnkampen. 14 april 2012. http://www.finnkampen.se/finnkampen-varldens-aldsta-landskamp/. Läst 31 augusti 2012. 
  6. ^ ”Rekordhopp när Finnkampen tjuvstartade”. Sveriges radio. 29 augusti 2014. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=6592&artikel=5951282. Läst 31 augusti 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]