Sveriges Radios Grammofonarkiv
Sveriges Radios Grammofonarkiv (tidigare även Riksradions grammofonarkiv[1]), eller bara Grammofonarkivet, är en samling av omkring 1,5 miljoner (2018)[2] fonogram, uppbyggd från år 1928.
Fram till 2013 var arkivets ambition att ta in "all svensk musik som släpptes officiellt".[2] Efter 2013 köps ljudfiler in digitalt efter behov. Enligt Harriet Lundberg, ljudtekniker i arkivet, var Grammofonarkivet 2013 "en av världens största skivsamlingar".[3]
Uppdrag[redigera | redigera wikitext]
Arkivet ägs av Sveriges Radio (SR)[4], och hade 2013, enligt vd Eva-Lotta Löwstedt Lundell i uppdrag att: "förse programmakarna med musik. Inte att skapa en allmängiltig musikskatt för den svenska befolkningen."[3] Arkivsökningar kan göras internt av medarbetare på Sveriges Radio.[5]
Historia[redigera | redigera wikitext]
1928 anställdes en person på dåvarande Radiotjänst för att hantera de då 200 grammofonskivorna i samlingen.[1] 1968 anordnades Operation Stenkaka, en riksomfattande kampanj i syfte att samla in 78-varvare från allmänheten. Man fick in 48 000 skivor. Den första datorbearbetningen av arkivet gjordes 1970.[1]
Personalantalet halverades 2013 i samband med en övergång till i huvudsak digital hantering.[6] Efter en omorganisation 2019 då SR återtog samlingarna och musikhanteringen från SRF (Sveriges Radio Förvaltning) består personalen 2021 av totalt 18 personer.[4]
Bestånd[redigera | redigera wikitext]
1987 bestod arkivet, enligt SOU 1987:51 Ljud och bild för eftervärlden[1] av:
- 600 000 grammofonskivor
- 2 000 spolband
- 600 kassettband
- 1 500 fonografcylindrar
- 2 000 pianorullar
2013 bestod arkivet, enligt Björn Löfdahl[5], programdirektör på Sveriges Radio, av:
- 220 000 CD-skivor
- 145 000 LP-skivor
- 75 000 EP-skivor
- 65 000 78-varvare
- 2 000 vaxrullar
2021 bestod de fysiska samlingarna enligt Anna-Karin Larsson[4], områdeschef på Sveriges Radio, av:
● 144 228 LP-skivor
● 243 000 CD-skivor
● 75 171 vinylsinglar
● 4 472 maxisinglar
● 82 500 78-varvare
● 1 582 fonografcylindrar
● 1 200 kassettband
● 2 000 pianorullar
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”, kap 5:5.2.1.2 Grammofonarkivet”. SOU 1987:51 Ljud och bild för eftervärlden. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Regeringskansliets offsetcentral. 1987. sid. 114–116. Libris 7263139. ISBN 91-38-10052-5. https://weburn.kb.se/metadata/139/SOU_7263139.htm. Läst 8 mars 2019.
- ^ [a b] Markus Larsson (6 juli 2018). ”Vinylhimlen i Sveriges radios katakomber”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 6 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180706043117/https://www.aftonbladet.se/kultur/a/21exG4/vinylhimlen-i-sveriges-radios-katakomber. Läst 8 mars 2019.
- ^ [a b] ””Det är ett kulturmord””. Sveriges Television. 29 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131030045105/https://www.svt.se/kultur/grammofonarkivet-kritik-och-svar. Läst 8 mars 2018.
- ^ [a b c] Dina Haglund (29 december 2021). ”Omtvistat och unikt – så skapades SR:s Grammofonarkiv”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/omtvistat-och-unikt-sa-skapades-srs-grammofonarkiv/. Läst 13 januari 2022.
- ^ [a b] Björn Löfdahl (22 januari 2013). ”Sveriges Radios programdirektör: ”Vi ska inte stänga arkiven – utan öppna dem!””. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 8 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190308145702/https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=5416668. Läst 8 mars 2019.
- ^ Rebecka Ljung (11 juni 2013). ”Grammofon-arkivet drabbas av nedskärning”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 29 december 2019. https://web.archive.org/web/20191229235831/https://www.svt.se/kultur/stora-nedskarningar-i-grammofonarkivet. Läst 8 mars 2019.