Svidknott
| Svidknott | |
 Hona av Culicoides sonorensis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Myggor Nematocera |
| Infraordning | Culicomorpha |
| Överfamilj | Chironomoidea |
| Familj | Svidknott |
| Släkte | Ceratopogon (Meigen 1803) |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ceratopogonidae | |
| Underfamiljer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svidknott (Ceratopogonidae) är en familj i underordningen myggor. I hela världen finns ungefär 4 000 arter. I Sverige finns drygt 50 arter.
Svidknott ska inte förväxlas med knott som tillhör en annan myggfamilj.
Lokala namn
| Namn | Trakt | Kommentar |
|---|---|---|
| Brännmy, småsven, sve, svedan, svidare, svidd, svidon, sviern, svidan, svirro, sväda, svept, Sandmy, svian |
Olika platser i norra Sverige | På samiska mueiva.[1] |
| Gnadd[1] | Norrbotten, Västerbotten | Jfr engelska gnat som kan avse diverse ospecificerade arter av myggor. |
| Hy | Norrbotten, Västerbotten | Kan troligen härledas från finska hydeh = mygga.[2] |
| Schwia[3] | Norra Västerbotten | |
| Smasvadon[3] | Jämtland | |
| Schwedebös | Malung |
Beskrivning
Svidknotten är så små (0,6-5 mm, oftast cirka 2 mm) att de utan hinder går rakt igenom myggnät och de kan efter regniga sommarkvällar uppträda i mycket stora antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar, särskilt islandshästar kan få eksem av svidknottens bett. Speciellt islandshästar som vuxit upp på Island där svidknott saknas kan få problem. [4]
Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier.
Det är inte alla arter som suger blod på ryggradsdjur. Vissa är så små att de kan suga "blod" (d.v.s. kroppsvätska) på större insekter, andra lever på nektar. Somliga arter är rena rovdjur och äter insekter. Det förekommer t o m att en hona efter parning äter upp hanen.
Arter
Ceratopogon pulicaris (Linné 1758) är familjens minsta art.[2]
Arten Culicoides imicola är den främsta vektorn för djursjukdomen blåtunga.
Källor
- svidknott Ceratopogonidae
- Nationalencyklopedin - Svidknott
- Småkryp. Åke Sandhall. 1991. ISBN 91-0-010027-7
Noter
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 204, Gleerups, Lund 1862–1867; faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 274, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
- ^ [a b] Utsidan.se [3]
- ^ SLU - Arv en av orsakerna till eksem hos häst Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svidknott.
