Tajgagök

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Taigagök)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tajgagök
Oriental Cuckoo Maiala.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCuculus
ArtTajgagök
C. optatus
Vetenskapligt namn
§ Cuculus optatus
Synonymer
Taigagök
Cuculus saturatus optatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tajgagök[1] (Cuculus optatus) är en huvudsakligen asiatisk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[2]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Tajgagöken är mycket lik den europeiska göken och honan har liksom denna två morfer, en grå och en rostbrun. Den är generellt något mindre (30–34 centimeter i längd jämfört med gökens 32-36) och har grövre näbb. Den grå morfen är mörkare på rygg och vingar, vissa har grövre och tätare band undertill och undre stjärttäckarna ofta rostbeiga och utan fläckar. Den bruna morfen (som är vanligare förekommande än hos göken) har ofta bredare svarta band på tvären ovan än rödbruna band (tvärtom hos göken).[3]

Lätet är det tydligaste sättet att skilja tajgagöken från gök. Tajgagökshanen har en snabb ramsa av jämnt betonade tonpar, mycket påminnande om härfågel. Honans drill är hårdare och långsammare än motsvarande läte hos göken.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tajgagöken förekommer från Ryssland till Sibirien, norra Kina, Korea och Japan, vintertid till Australien.[2] Sommaren 2015 och 2016 uppträdde en tajgagök i Teerijärvi i Finland, vilket är enda gången i Europa utanför Ryssland.[4]

Artens systematik är komplicerad. Den tillhör en grupp närbesläktade gökar som tidigare behandlades som en och samma art. Gruppen består av förutom tajgagök även sundagök (C. lepidus) och himalayagök (C. saturatus). Idag råder en stor oenighet bland taxonomiska auktoriteter emellan var artgränserna går inom gruppen. Clements et al 2016 och International Ornithological Congress (IOC) urskiljer alla tre som olika arter.[2][5] Birdlife International och IUCN urskiljer sundagök som egen art, men slår ihop himalayagök och tajgagök till en, C. saturatus. Howard & Moore har en tredje lösning, där himalayagök och tajgagök betraktas som skilda arter, medan sundagök inkluderas i saturatus.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tajgagöken förekommer i tajga och mer buskartad skog och lever av insekter och insektslarver. Liksom göken är den boparasit och lägger sina ägg i andra fåglars bon, framför allt Phylloscopus-sångare som nordsångare, lövsångare och östlig kronsångare, men även sibirisk piplärka och manchurisk stubbstjärt.

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) betraktar den som en synonym till saturatus och placerar den därför inte i någon hotkategori. I Europa tros populationen vara stabil och bestå mellan en halv och 1,4 miljoner vuxna individer.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 220-221. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ Tarsiger.com Fynd av tajgagök i Västpalearktis
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Birdlife International 2014 Cuculus saturatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-09.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]