Sibirisk piplärka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sibirisk piplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Olive-backed Pipit- Kolkata I IMG 9911.jpg
Sibirisk piplärka fotograferad i Kolkata, Indien
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläktePiplärkor
Anthus
ArtSibirisk piplärka
A. hodgsoni
Vetenskapligt namn
§ Anthus hodgsoni
AuktorRichmond, 1907
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sibirisk piplärka[2] (Anthus hodgsoni) är en liten tätting i familjen ärlor, nära släkt med och mycket lik trädpiplärkan.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska piplärkan är ytterst lik trädpiplärkan men är aningen mindre (14–15,5 cm) och har en mer olivgröntonad rygg som är mycket svagt streckad. Huvudet är distinkt tecknat med ett brett ögonbrynsstreck. Locklätet är likt trädpiplärkans men något mer vokalt men inte lika surrande som trädpiplärkans. Sången är även den lik, men stroferna kortare, rösten ljusare och mjukare och tempot jämnt, ej insaktande.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska piplärkan finns över hela Asien, samt i den nordöstra delen av europeiska Ryssland. Den absoluta merparten är långflyttande och övervintrar i södra Asien och Indonesien. Populationen som häckar i Himalaya flyttar årvisst i höjdled.[5]

Sibirisk piplärka delas oftast upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Förekomst utanför utbredningsområdet[redigera | redigera wikitext]

Sibirisk piplärka är en tillfällig men årlig gäst i nordvästra Europa, främst i septemberoktober. I Sverige påträffades den första gången på ön Stora Fjäderägg i Västerbotten i oktober 1988 och är sedan 2006 en årlig gäst med sammanlagt ett knappt 80-tal fynd.[6] Felflugna individer har även rapporterats från Kanarieöarna, Alaska, kontinentala USA, Mexiko och på öar i Stilla havet.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i öppen skogsmark. Den syns vanligen för sig eller parvis när den drar runt på marken på jakt efter mat. Likt trädpiplärkan flyger den upp i ett träd när den störs. Den äter insekter, gräs och frön.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska piplärkan häckar från maj till juli. Boet är skålformigt och gjort av mossa och gräs och placeras på marken under en grästuva, främst i öppen skog på höjder mellan 900 och 4500 meter över havet.[5] Den lägger tre till fem mörkbruna svartprickiga ägg. Vanligtvis överlever bara två av fågelungarna till dess att de är flygga.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 45 000–60 000 par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Brian Houghton Hodgson (1800-1894), engelsk diplomat, etnolog och naturforskare boende i Nepal 1833-1844.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 april 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Anthus hodgsoni Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 266. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Larsson 2001
  6. ^ Sibirisk piplärka, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jonsson, Lars (1992) Fåglar i Europa
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]