Gök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Gök (olika betydelser).
Gök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cuculus canorus2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCuculus
ArtGök
C. canorus
Vetenskapligt namn
§ Cuculus canorus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Distribution of Cuculus canorus.PNG
De ljusare områdena används för övervintring
Underarter
Se text
Illustration av gök, där man ser den ovanliga röda morfen i bakgrunden.
Illustration av gök, där man ser den ovanliga röda morfen i bakgrunden.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gök (Cuculus canorus) är en fågel som främst är känd för sitt lockläte och för att den lägger sina ägg i andra fåglars bo, så kallad häckningsparasitism.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Göken är en medelstor, slank fågel med lång rundad stjärt och spetsiga vingar. Den är 32–36 centimeter lång. Honan är oftast något mindre än hanen. Vingspannet är mellan 54 och 60 centimeter och vikten upp till 160 gram. Den påminner i flykten om en liten falk eller en sparvhök. När den sitter, ofta helt öppet på stolpar och dylikt, hänger den ofta med vingarna under kroppen medan den lyfter stjärten.

Gök i flykten.

På ovansidan, samt på hals och bröst är hanen blågrå med brungrå vingar. Stjärtpennorna är svarta med vita spetsar och vita småfläckar. Nedre delen av bröstet, buken och kroppssidorna är vitaktiga med svartgrå tvärband. Honan har växlande färg. Ibland liknar den hannen, men har rostbrun inblandning på bröstet, halsens sidor och vingarna. Den yttre tån är som hos alla gökfåglar vändbar. Den kan alltså riktas både framåt och bakåt.

Gök infångad för ringmärkning.

Göken känns framför allt igen på sitt lockläte, ett tvåstavigt go-gå (ofta återgivet som ”ko-ko”), med tonvikt på första stavelsen. Revirlätet är likt locklätet, men med ökande tempo beroende på hur nära en eventuell rival vågar sig.

Morfer[redigera | redigera wikitext]

Det finns två morfer av underarten C. c. canorus, nämligen grå morf, där hanen till stora delar påminner om normalmorfen men har en rostbeige och svart vattring på bröstet. Den andra morfen, som är rödbrun är sällsynt och har av vissa ansetts utgöra en underart C. c. rufina. Den kallas ibland för rödgök och har en rödbrun ovansida som är mörkvattrad.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Göken är en flyttfågel som återfinns i nästan hela palearktis. Den förekommer i Europa, Nordafrika och större delen av Asien, och når ända till Indien och Indokina. Övervintringen sker i tropiska delar av Afrika.

Göken brukar delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[2]

Göken i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer göken spritt över hela landet och i olika miljöer, från löv- och tallskog till slätt, kust och fjällhed.[3] Till södra Sverige anländer den i slutet av april eller början av maj. Flyttningen söderut påbörjas i augusti eller början av september.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Liksom övriga arter av samma släkte ruvar göken inte själv, utan överlåter sina ägg liksom ungarnas uppfödande åt andra fåglar – så kallad häckningsparasitism. Vanligen lägger göken sitt ägg i bon av fåglar som är betydligt mindre än göken själv, till exempel hos sångare. Gökhonan lägger endast ett ägg i de bon hon parasiterar och i de fall där det finns två eller tre gökägg i ett och samma bo är det ägg av olika honor. I förhållande till gökens kroppsstorlek är gökägget ovanligt litet. Till färgen är det mycket varierande och imiterar ofta fosterföräldrarnas ägg till färg och utseende. Hittar inte honan lämpliga värdföräldrar lägger hon ägg hos mindre lämpade arter. Gökägg har hittats hos doppingar, fasaner, ljungpipare, skator och kajor.

En gökunge som föds upp av en rörsångare.

Göken passar på att lägga sitt ägg när värdparet är borta från boet. Hon ersätter då ett ägg med sitt eget och flyger därifrån. Ibland verkar gökhanen hjälpa honan vid äggläggningen genom att distrahera värdparet så de inte ska märka att honan är vid boet och lägger sitt ägg.[källa behövs] Olika honor är specialiserade att lägga ägg hos olika fågelarter. Göken måste söka reda på just den fågelarts bo som den är inriktad på. Hon måste även se till att kullen är nylagd, så att ägget inte kläcks för sent. Göken är också observant på andra tättingars bobyggande för att kunna lägga sitt eget ägg vid rätt tidpunkt. Skulle hon upptäcka en lämplig värd men för sent, det vill säga att äggen redan har börjat ruvas, kan hon förstöra boet eller äggen för att tvinga värdfåglarna börja om med en ny kull.

Gökungen kläcks efter cirka tolv dygn, och knuffar därefter gärna ut de andra äggen och ungdjuren ur boet. Den snabbväxande gökungen växer ofta om sina fosterföräldrar. Efter ett år når ungdjuret könsmognad. Göken kan bli 14 år gammal.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den vuxna gökens föda utgörs av skalbaggar och insektslarver och i synnerhet fjärilslarver. Göken räknas därför som nyttig fågel, då flera av dessa fjärilslarver är skadedjur på skogen.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Sverige finns dock inga tecken på populationsförändringar.[3]

Göken och människan[redigera | redigera wikitext]

Göken avbildas i många olika sammanhang, bland annat i gökur och killekortleken.

Svensk folktro[redigera | redigera wikitext]

I Sverige ansåg man att göken kunde förutspå framtiden på olika sätt.

Gökdagen eller gökada’n var det datum, varierande från 25 april till 6 maj, då göken först brukade höras gala.[4] Om göken första gången gol från bar kvist, det vill säga före lövsprickningen, skulle årets växtlighet bli dålig.[källa behövs] En annan sägen från Bohuslän förtäljer ”man skall ej sätta plogen i jorden om våren, förr än göken hörts”.[5]

Gökotta är en svensk tradition som innebär att man beger sig ut i naturen för att höra göken, vanligen på kristi himmelsfärdsdag, som infaller 30 april–3 juni, det vill säga under samma tidsperiod som gökdagen.

Det väderstreck varifrån göken hörs tolkades enligt uttrycket: södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorggök.

Linnés lärjunge doktor Johan Otto Hagström skrev så här 1749 från sin resa i Jämtland:

När någon råkar komma under det trä, deruti gjöken sitter och gal, så kan gjöken spå, huru länge man skal gå ogift. Men hvarje galande utmärker giöken ett år, då han frågas, efter vissa rim, ungefärligen sålunda:

Giök, Giök,
Sitt på qvist,
Säg mig vist,
Hur' många år,
Jag ogift går.

Skulle nu gjöken gala allenast en gång, efter denna fråga, får den frågande god tröst, at inom årets slut blifva gift. Men gal han öfver 10 resor, då sägs han sitta på galen qvist, i hvilken händelse hans spådom intet aktas.

Första gången man om våren hörer giöken gala gifves noga akt, om han siter i nårr eller vester, ifrån det rum man hörer honom gala. Ty höres den i nårr, får man sorg det året; men om han gal i väster, blir man alt ör lyckelig, äfvenså i öster, då ingen tröst skal fela enom det året. Råkar någon få höra giöken första gången i söder, den bekommer godt och mycket smör af sin boskap om sommaren. Gemene man säger

Östergiök är tröste-giök.
Väster-giök är bäste giök.
Nårr-giök är Sårg-giök.
Sör-giök (d. ä. Söeder-giök) är smörgiök.
– Jemtlands Oeconomiska Beskriftning eller Känning, I akt tagen på en resa om sommaren 1749 af Joh.Otto Hagström. M.D., Stockholm.

Man tog en kaffegök för att inte bli gökdårad av att höra göken på fastande mage.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Cuculus canorus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ [a b] Artfakta om gök, ArtDatabanken.
  4. ^ Svenska Akademiens ordbok: gökdagen
  5. ^ C. A. Hansson (1889) Zoologiska anteckningar från norra Bohuslän, ur: Översigt af Kongl. Vetenskapas-Akademiens Förhandlingar, nr.5, Stockholm, sid:307
  6. ^ Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LT:s förlag, Stockholm, sid:24-25, ISBN 91-36-01184-3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]