Tamarau
 |
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-11) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Tamarau Status i världen: Akut hotad[1] | |
 Tamarau | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Oxdjur Bovinae |
| Släkte | Bubalus |
| Art | Tamarau B. mindorensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bubalus mindorensis | |
| Auktor | Heude, 1888 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (grön) | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tamarau eller mindorobuffel[2] (Bubalus mindorensis) är ett oxdjur endemiskt för ön Mindoro som tillhör Filippinerna.
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Tidigare fanns tamarau på hela ön Mindoro, upp till 2000 meter över havet. Ön Mindoro har en areal på 9735 km² och idag förekommer tamaraun bara i två skyddszoner centralt på ön som tillsammans uppgår till 100 km². Under pleistocen förekom en population även på ön Luzon.
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Tamaraus artstatus var länge oklar. Den behandlades ibland som underart till vattenbuffel eller som nära släkting till låglandsanoa. Nyare studier av djurets DNA slog fast att tamarau är en egen art, nära släkt med vattenbuffeln.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Tamarau är tydlig mindre och kraftigare än vattenbuffel. Den når en kroppslängd på omkring 220 centimeter utan svans, har en mankhöjd på en meter och en vikt på mellan 220 och 300 kilogram. Pälsen är mörkbrun till svartgrå. Båda könen bär horn som är särskilt tjocka, men med en längd på 35 till 50 cm är de tydligt kortare än hos vattenbuffeln.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Den behöver skogar eller områden med tät undervegetation för att vila, och gräsmark för att äta. Vanligen lever den ensam och kan vara aktiv både på dagen och på natten. Kanske kan störningar från människan tvingat den till nattaktivitet. Tamarau är växtätare och livnär sig främst av gräs.
Efter dräktigheten, som varar i 276 till 315 dagar föder honan en enda unge. Ungdjuren har i början rödbrun päls, först efter tre till fyra år liknar de vuxna individer. Ungefär vid samma tidpunkt lämnar de modern. Livslängden uppskattas till 20–25 år.
Tamarau och människan[redigera | redigera wikitext]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten kategoriseras av IUCN som akut hotad (CR). Hotet utgörs av olaglig jakt, habitatförstöring och sjukdomar som introducerats genom tamboskapens etablering på ön. Beståndet uppskattas beroende på olika källor med 30 till 200 individer.
I kulturen[redigera | redigera wikitext]
Tamarau är det största landlevande däggdjur på Filippinerna. Sedan 1936 finns omfattande skyddsåtgärder för arten som betraktas som nationell symbol. Tamarau är avbildat på mynten för 1 peso.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 22 november 2008.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bubalus mindorensis på IUCN:s rödlista, auktor: Boyles, R., Schutz, E. & de Leon, J. (2016), besökt 1 februari 2023.
- ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.7, läst 2018-09-28.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore, ISBN 0-8018-5789-9.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|