Television (musikgrupp)

	Television
	Television på en publicitetsbild från 1977 som marknadsför deras debutalbum, Marquee Moon, på Elektra Records. Från vänster till höger: Billy Ficca, Richard Lloyd, Tom Verlaine och Fred Smith.
Bakgrund	New York, New York, USA
Genrer	Postpunk, konstpunk, konstrock, new wave
År som aktiva	1973–1978, 1992–1993, 2001–2023
Skivbolag	ORK, Elektra, Capitol, ROIR
Relaterade artister	Neon Boys, The Heartbreakers, The Voidoids
Medlemmar
	Billy Ficca; Fred Smith; Jimmy Rip
Tidigare medlemmar
	Tom Verlaine; Richard Lloyd; Richard Hell
	Utmärkelser Classic Album Award, Mojo Awards (2004)

Television är ett amerikanskt rockband, bildat 1973 i New York.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gruppens originalmedlemmar var sångaren och gitarristen Tom Verlaine, gitarristen Richard Lloyd, basisten Richard Hell samt trummisen Billy Ficca. Speciellt kännetecknande för gruppens musik var det ringande gitarrspelet, där Lloyds mer konventionella rhythm & blues-stil flätades in i Verlaines mer utsvävande och friformiga gitarrslingor. Verlaine inspirerades bland andra av Love, Jimi Hendrix, Albert Ayler och John Coltrane. Till Lloyds influenser hör bland andra 13th Floor Elevators, bluesartister som Buddy Guy och 1960-talsgrupper som The Kinks och The Rolling Stones. Television anklagades ibland för att vara pretentiösa av andra artister inom punken, och bandet kallades ibland "The Grateful Dead of Punk" ("punkens Grateful Dead").

Trots att bandet bara gav ut två album på lika många år så anses de idag vara en mycket inflytelserik grupp.^[1] Deras första album, Marquee Moon från 1977, räknas ofta inte bara som ett av de viktiga startskotten för, utan också som en höjdpunkt inom punken. Musiken på Marquee Moon skiljer sig dock markant från den punk som framfördes av exempelvis Ramones, med låtar på omkring 3 minuter och enkla, snabba gitarriff. Gitarrspelet på Marquee Moon är intrikat med influenser från jazzen, och många av låtarna innehåller långa solon, framförda av Tom Verlaine eller Richard Lloyd; på titelspåret turas de om solona. Episka kompositioner på över sju minuter (till exempel titelspåret) blandas med snabbare mer nerviga punklåtar (exempelvis öppningsspåret "See No Evil"). Med tiden har Marquee Moon ofta kommit att betraktas som en av de bästa och mest inflytelserika albumen som någonsin spelats in; tidningen Rolling Stone placerade år 2003 Marquee Moon på plats 128 på dess lista över de 500 bästa albumen någonsin. På tidningens uppdaterade lista från 2020 placerades albumet på plats 107.^[2]

Marquee Moon följdes upp av Adventure 1978. Adventure får sägas ha en stillsammare och mer eftertänksam stil, och det för Marquee Moon så distinkta gitarrsoundet har tonats ner till förmån för ett mer introspektivt och "mjukare" ljudlandskap. Richard Lloyd medverkar enbart på ett fåtal av albumets låtar. Adventure spänner över drömska sekvenser som "The Dream's Dream", till mer traditionella poplåtar med nervigt och klingande gitarrspel, till exempel "Days".

Television splittrades 1978, men återförenades 1992. Gruppen släppte sitt tredje album, Television, och gav sig ut på en längre turné. Många låtar präglas av samma gitarrdueller som på Marquee Moon och Adventure. Gruppen lade dock ner redan nästa år, varefter de låg lågt fram till 2001 då de förenades på nytt. 2007 ersattes Richard Lloyd av gitarristen Jimmy Rip. Tom Verlaine avled år 2023.^[3]

I likhet med The Velvet Underground anses Televisions inflytande på så kallad alternativ rockmusik ha varit stort. Grupper som Felt, New Order, R.E.M.,^[4] U2, Echo and The Bunnymen,^[5] The Smiths^[6] och Sonic Youth^[7] har alla inspirerats av Television.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande

Billy Ficca – trummor (1973–)
Fred Smith – basgitarr, sång (1975–)
Jimmy Rip – gitarr (2007–)

Tidigare

Tom Verlaine – sång, gitarr, keyboard (1973–2023)
Richard Lloyd – gitarr, sång (1973–2007)
Richard Hell – basgitarr, sång (1973–1975)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

År	Information	Högsta placeringar
År	Information	UK ^[8]	SVE ^[9]
1977	Marquee Moon Utgivning: Februari 1977 Skivbolag: Elektra	28	23
1978	Adventure Utgivning: April 1978 Skivbolag: Elektra	7	—
1992	Television Utgivning: 1992 Skivbolag: Capitol	—	37
"—" betecknar ett album som inte gick in på listan.

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

År	Information	Övrigt
1982	The Blow-Up Utgivning: 1982 Skivbolag: ROIR	Inspelat live 1978
2003	Live at the Academy, 1992 Utgivning: 2003 Skivbolag: Ohoo Music	Inspelat live i New York den 4 december 1992
2003	Live at the Old Waldorf Utgivning: 2003 Skivbolag: Rhino	Inspelat live i Old Waldorf, San Francisco den 29 juni 1978

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

År	Information
1998	The Best of Television & Tom Verlaine Utgivning: 3 april 1998 Skivbolag: Phantom Import Distribution

Singlar[redigera | redigera wikitext]

År	Titel	Högsta placeringar		Album
År	Titel	UK ^[8]	US Alt. ^[10]	Album
1975	"Little Johnny Jewel"	—	—	Inget album
1977	"Marquee Moon"	30	—	Marquee Moon
1977	"Prove It" B-sida "Venus"	25	—	Marquee Moon
1978	"Foxhole" B-sida "Careful"	36	—	Adventure
1978	"Glory" B-sida "Ain't That Nothin'"	—	—	Adventure
1992	"In World"	—	—	Television
	"Call Mr. Lee"	—	27	Television
	"The Revolution"	—	—	Inget album

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ Erlewine, Stephen Thomas. "Television - Biography". Allmusic. Läst 1 november 2013.
^ ”The 500 Greatest Albums of All Time”. Rolling Stone. 22 september 2020. https://www.rollingstone.com/music/music-lists/best-albums-of-all-time-1062063/. Läst 30 januari 2023.
^ Ellie Robinson (29 januari 2023). ”Tributes paid after Television icon Tom Verlaine dies, aged 73”. NME. https://www.nme.com/news/music/television-frontman-tom-verlaine-has-died-aged-73-3388575. Läst 29 januari 2023.
^ http://www.allmusic.com/artist/rem-p116437
^ The Queitus Recension av Echo and The Bunnymens album Ocean Rain Reissue. Citat från recensionen, "Drawing on many of the same core influences – Bowie via Joy Division with a dash of Television. Läst 2 augusti 2009.
^ Carman, Richard (2015). Johnny Marr: The Smiths and the Art of Gunslinging. https://books.google.se/books?id=Gya3DwAAQBAJ&pg=PT28&lpg=PT28&dq=the+smiths+television+influence&source=bl&ots=66byG0xz8A&sig=ACfU3U1bT4bXzt_hk_PTyZUf-mlKHYllEw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiykeHw8u38AhVrbvEDHVnKD1E4ChDoAXoECBcQAw#v=onepage&q=the%20smiths%20television%20influence&f=false. Läst 30 januari 2023. ”Early on, he managed to see Iggy Pop, and it was the related bands such as Television, Patti Smith and The Stooges who joined Bolan and Sparks in Johnny [Marr]'s pantheon of rock gods. […] Television's Richard Hell had a clear effect on Johnny […] .”
^ Canada.com^{[död länk]} "When the scene is Talking Heads, Television, the Ramones and Suicide, it set the bar very high and was wildly inspiring." .. "Inspiring in a way that has kept the band members as active outside of Sonic Youth as in it". Läst 2 augusti 2009.
^ [a b] "TELEVISION". The Official UK Charts Company. Läst 22 juni 2014.
^ "Swedishcharts.com - Discography Television". Hung Medien. Läst 16 mars 2014.
^ "Television - Awards". Allmusic. Läst 16 mars 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Television på Allmusic

[allmusic-1] Erlewine, Stephen Thomas. "Television - Biography". Allmusic. Läst 1 november 2013.

[2] ”The 500 Greatest Albums of All Time”. Rolling Stone. 22 september 2020. https://www.rollingstone.com/music/music-lists/best-albums-of-all-time-1062063/. Läst 30 januari 2023.

[3] Ellie Robinson (29 januari 2023). ”Tributes paid after Television icon Tom Verlaine dies, aged 73”. NME. https://www.nme.com/news/music/television-frontman-tom-verlaine-has-died-aged-73-3388575. Läst 29 januari 2023.

[4] ttp://www.allmusic.com/artist/rem-p116437

[5] The Queitus Recension av Echo and The Bunnymens album Ocean Rain Reissue. Citat från recensionen, "Drawing on many of the same core influences – Bowie via Joy Division with a dash of Television. Läst 2 augusti 2009.

[6] Carman, Richard (2015). Johnny Marr: The Smiths and the Art of Gunslinging. https://books.google.se/books?id=Gya3DwAAQBAJ&pg=PT28&lpg=PT28&dq=the+smiths+television+influence&source=bl&ots=66byG0xz8A&sig=ACfU3U1bT4bXzt_hk_PTyZUf-mlKHYllEw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiykeHw8u38AhVrbvEDHVnKD1E4ChDoAXoECBcQAw#v=onepage&q=the%20smiths%20television%20influence&f=false. Läst 30 januari 2023. ”Early on, he managed to see Iggy Pop, and it was the related bands such as Television, Patti Smith and The Stooges who joined Bolan and Sparks in Johnny [Marr]'s pantheon of rock gods. […] Television's Richard Hell had a clear effect on Johnny […] .”

[7] Canada.com^{[död länk]} "When the scene is Talking Heads, Television, the Ramones and Suicide, it set the bar very high and was wildly inspiring." .. "Inspiring in a way that has kept the band members as active outside of Sonic Youth as in it". Läst 2 augusti 2009.

[uk-8] [a b] "TELEVISION". The Official UK Charts Company. Läst 22 juni 2014.

[9] "Swedishcharts.com - Discography Television". Hung Medien. Läst 16 mars 2014.

[10] "Television - Awards". Allmusic. Läst 16 mars 2014.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]