Tetraetylbly
| Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Tetraetylbly | |
| | |
| Systematiskt namn | Blytetraetyl |
|---|---|
| Övriga namn | TEL |
| Kemisk formel | C8H20Pb eller (C2H5)4Pb |
| Molmassa | 323,44 g/mol |
| Utseende | Färglös, oljig vätska |
| CAS-nummer | 78-00-2 |
| SMILES | CC[Pb](CC)(CC)CC |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,653 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | -136,8 °C |
| Kokpunkt | 180 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Tetraetylbly, TEL, var tidigare en vanlig tillsats till bensin för att minska risken för självantändning (på grund av kompressionstryck). På grund av blyets miljöeffekter har användningen av denna tillsats i bilbensin upphört men den används fortfarande i flygplansbensin.
Historia
[redigera | redigera wikitext]År 1918 påbörjades ett systematiskt sökande efter substanser som kan förhindra självantändning. Att tetraetylbly kan förhindra självantändning upptäcktes i USA år 1921. I USA började TEL användas som tillsats i bensin år 1926 och i Tyskland år 1939.[1]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Kol-bly bindningarna i tetraetylbly är relativt svaga. Vid de temperaturer som råder i en explosionsmotor bryts den lätt upp i fritt bly och kortlivade, brännbara etylradikaler.
Framställning
[redigera | redigera wikitext]Tetraetylbly framställs genom att låta kloretan reagera med en bly-natrium legering.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Tetraetylbly användes tidigare som tillsats i bensin för att minska risken för knackning i motorer. För att de rester av bly och blyoxid som bildas vid förbränning inte ska sätta igen motorn så tillsattes även 1,2-dikloretan och 1,2-dibrometan.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ullman's Encyclopedia of Industrial Chemistry, Fifth Edition