Natrium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Na leder hit. Övriga betydelser, se NA
Natrium
Nummer
11
Tecken
Na
Grupp
1
Period
3
Block
s
Li

Na

K
NeonNatriumMagnesium
   
Na (Sodium).jpg


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Ämnesklass      Alkalimetall
Relativ atommassa 22,98976928(2)[1][2] u
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t. 0,968 g/cm3
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 370,944 K ​(97,794 °C)
Kokpunkt 1156,09 K ​(882,94 °C)
Kritisk punkt 2573 K (2299,85 °C)
35 MPa (extrapolerad)
Molvolym 23,78 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 2,6[3] kJ/mol
Ångbildningsvärme 97,42 kJ/mol
Specifik värmekapacitet 1230 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 28,23 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 554[4] 617 697 802 946 1153
Atomära egenskaper
Atomradie 186 pm
Kovalent radie 157,2 pm
van der Waalsradie 227 pm
Elektronaffinitet 52,8 kJ/mol
1:a jonisationspotential 495,8 kJ/mol
2:a jonisationspotential 4562 kJ/mol
3:e jonisationspotential 6910,3 kJ/mol
4:e jonisationspotential 9543 kJ/mol
5:e jonisationspotential 13354 kJ/mol
6:e jonisationspotential 16613 kJ/mol
7:e jonisationspotential 20117 kJ/mol
8:e jonisationspotential 25496 kJ/mol
9:e jonisationspotential 28932 kJ/mol
10:e jonisationspotential 141362 kJ/mol
Arbetsfunktion 2,75[5] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ne] 3s1
e per skal 2, 8, 1
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd +1, −1
Oxider (basicitet) Na2O (starkt basisk)
Elektronegativitet 0,93 (Paulingskalan)
0,869 (Allenskalan)
Normalpotential −2,713 V (Na+ + e → Na)
Diverse
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad (bcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 3200 µm/(m × K) (25 °C)
Termisk expansion 71 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga 142 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet 2,1 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet 47,7 × m (20 °C)
Magnetism Paramagnetisk[6]
Magnetisk susceptibilitet 8,5 × 10−6[7]
Youngs modul 10 GPa
Skjuvmodul 3,3 GPa
Kompressionsmodul 6,3 GPa
Mohs hårdhet 0,5
Brinells hårdhet 0,69 MPa
Identifikation
CAS-nummer 7440-23-5
EG-nummer 231-132-9
Pubchem 5360545
RTECS-nummer VY0686000
Historia
Upptäckt och första isolation Humphry Davy (1807)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Natriumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


21Na
{syn.} 22,49 s β+ 3,547 21Ne
22Na
Spår 2,6027 a β+ 2,842 22Ne


23Na
100 % Stabil
24Na
Spår 14,959 h β 5,516 24Mg


25Na
{syn.} 59,1 s β 3,835 25Mg


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
02 – Brandfarlig
05 – Frätande




Brandfarlig




H-fraser H260, H314
EUH-fraser Mall:EUH-fras
P-fraser P280, P301+330+331, P305+351+338

EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
Brandfarlig
Frätande





Brandfarlig
(F)
(C)





R-fraser R14/15, R34
S-fraser S(1/2), S5, S8, S43, S45

NFPA 704

NFPA 704.svg

3
3
2
W

Flampunkt 277,15 K (4 °C)
Självantändningspunkt 388,15 K (115 °C)
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Natrium (latinskt namn natrium) är ett mjukt, metalliskt grundämne. Natrium tillhör gruppen alkalimetaller och är ganska vanligt i jordskorpan. Natriummetall är ytterst reaktivt och föreligger därför alltid i form av salter. Natriumjonen, Na+ är den vanligaste katjonen i havsvatten och har viktiga biologiska roller. Växter klarar sig dock i allmänhet utan natrium. Människor får ofta i sig alldeles för mycket genom att vi blivit vana vid smaken av (ursprungligen) salt i konserverade livsmedel. Rekommenderat dagligt intag anges till högst 2-3 gram natrium, den mängd som finns i 5-7 gram vanligt koksalt. Det är inte heller bra att äta för lite salt, även en som inte är epileptiker kan få ett epileptiskt anfall i så fall[8]. För allmänt välbefinnande bör man äta minst 4 gram salt per dag (exempelvis 99,9 % NaCl och 5 mg/100 g Jod).

Ett natriumsalt i en flamma färgar flamman gul

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

I sina föreningar är natrium alltid envärt, alltså i vattenlösning av ett lösligt natriumsalt bildas jonen Na+.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Natrium är det sjätte vanligaste grundämnet i jordskorpan och är ganska vanligt i havet i form av natriumklorid.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Natrium framställs nu för tiden genom elektrolys av smält natriumklorid.

Vid anoden: 2Cl → Cl2 + 2e

Vid katoden: 2Na+ + 2e → 2Na

År 1807 framställdes för första gången natrium av Humphry Davy, genom elektrolys av natriumhydroxid.

Biologiska roller[redigera | redigera wikitext]

Natrium förekommer även mycket i kroppen, då i jonform (Na+). Det har en viktig roll i osmoregleringen och upprätthållandet av cellernas membranpotential, vilken är viktig för fortledning av aktionspotentialer (ett slags elektrisk signalering). Na+ finns i mycket högre grad utanför cellerna än inuti. Membranet har kanaler som Na+-jonerna kan strömma igenom. De är i vanliga fall stängda men kan öppnas, då strömmar Na+-joner in i cellen. Den elektrokemiska gradienten som ger membranpotentialen uppstår dels genom de stängda kanalerna, och dels med hjälp av Na+/K+-pumpen. Detta är en pump som kräver energi (i form av ATP) och gör att Na+ pumpas ut ur cellen samtidigt som K+ (kalium) kommer in.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Natrium renframställdes första gången 1807 [9] av engelsmannen Humphry Davy genom att elektrolysera smält natriumhydroxid i en platinasked.

Natriumföreningar har varit kända sedan antiken då man kände till två sorters soda, natrium- och kaliumkarbonat, vilka man inte kunde skilja mellan varför båda benämndes med det grekiska nitron. Ur detta kom det arabiska ordet natron, och ordet nitron kom senare att beteckna kaliumkarbonatet.

Det var först under 1700-talet man lärde sig skilja mellan natrium- och kaliumföreningar. Natriumkarbonat kallades då mineraliskt alkali, medan kaliumkarbonatet kallades vegetabiliskt alkali eftersom det kunde framställas ur växtaska.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements (IUPAC Technical Report). In: Pure and Applied Chemistry Vol. 83, No. 2, 2011, S. 359–396.
  2. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  3. ^ A. Klemm, G. Hartmann, L. Lange: Sodium and Sodium Alloys in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, 2005 Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA, Weinheim, doi:10.1002/14356007.a24_277
  4. ^ David R. Lide (ed): CRC Handbook of Chemistry and Physics, 84th Edition, CRC Press, Boca Raton, Florida, 2003.
  5. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage. Walter de Gruyter, 2005, ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
  6. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Mall:RubberBible86th
  7. ^ Robert C. Weast (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145, ISBN 0-8493-0470-9. Werte dort sind auf g/mol bezogen und in cgs-Einheiten angegeben. Der hier angegebene Wert ist der daraus berechnete maßeinheitslose SI-Wert.
  8. ^ http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Neurologiska-kliniken/For-patienter/SjukdomarFakta1/Epilepsi/
  9. ^ Nationalencyklopedin, artikeln natrium
  10. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]