Thomas Percy (konspiratör)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thomas Percy
Thomas Percy from NPG cropped.jpg
Gravyr av Thomas Percy.
Personlig information
Född 1560 (förmodat år)
Död 8 november 1605 (44–45 år)
Holbeche House, Staffordshire, England
Dödsorsak Skjuten
Yrke Konstapel vid Alnwick Castle, hyresindrivare, kunglig livvakt
Partner Martha Wright
Föräldrar Edward Percy, Elizabeth Waterton
Barn Robert, en dotter
Juridisk information
Kuppnamn Krutkonspirationen
Motiv Återinsätta en katolsk monark
Tillvägagångssätt Lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset
Roll Logistik
Värvad 20 maj 1604
Straff Exhumering och halshuggning

Thomas Percy, född cirka 1560, död 8 november 1605 i Holbeche House, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Percy var en av de första konspiratörerna att ansluta sig.

Percy föddes runt 1560 och har beskrivits som krigförande och excentrisk. Han var en högväxt man med bra fysik som hade ett allvarligt, men attraktivt, anlete. Percy var, liksom sin vän Robert Catesby, missnöjd med kung Jakob och hans sätt att styra landet. Percy och Catesby hade ett möte med Thomas Wintour, John Wright och Guy Fawkesvärdshuset Duck and Drake i stadsdelen Strand i London den 20 maj 1604, där grunderna för krutkonspirationen lades. Vid sidan om konspirationen arbetade Percy bland annat med att samla in hyror åt en av sina släktingar, Henry Percy, 9:e earl av Northumberland. Konspirationen skulle nå sin kulmen den 5 november 1605 i och med sprängningen av det engelska överhuset i Westminsterpalatset i samband med parlamentets öppnande. Dock misslyckades Fawkes, som skulle tända stubintråden till sprängladdningarna, med sitt uppdrag och hela konspirationen gick om intet.

Percy var den förste konspiratören att namnges av Fawkes under hans tortyrförhör. Myndigheterna försökte omedelbart arrestera Percy, men han hade blivit förvarnad av Christopher Wright och tillsammans hade de flytt från London. Under sin flykt mötte de flera av de andra konspiratörerna och den 7 november nådde de Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Morgonen därpå anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra man till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Percy och Catesby sköts ihjäl av samma skott. Kort efter att Percy hade begravts exhumerades och halshöggs han. Hans huvud skickades till London där det visades upp för allmänt beskådande.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liv före 1604[redigera | redigera wikitext]

Gravyr av Thomas Percy, gjord av Crispin de Passe den äldre.

Thomas Percy föddes runt 1560[1] som den yngre av två söner till Edward Percy av Beverley och hans fru Elizabeth Waterton.[2] Han studerade vid universitetet i Cambridge och var där medlem av Peterhouse 1579.[3][4] Inte mycket är känt om Percys tidiga liv. Han kan ha varit papist innan han blev katolik och han kan även ha genomfört en seglats under 1589 tillsammans med George Clifford, 3:e earl av Cumberland.[5] 1591 gifte Percy sig med Martha Wright[1], dottern till Ursula Wright (som tidigare hade suttit fängslad för sin religionstro) och systern till konspiratörerna John och Christopher Wright.[6][7] Vissa källor hävdar att Percy lämnade Martha för en okänd kvinna i Warwickshire, men även om detta inte är fastställt är det känt att Percy och Martha åtminstone hade tagit avstånd från varandra. Under 1605 levde Martha och hennes dotter på livränta som finansierades av katoliken William Parker, 4:e baron Monteagle.[8][9] Percy och Marthas son, Robert, gifte sig med Emma Mead vid Wiveliscombe i Somerset den 22 oktober 1615.[3]

Percy var en högväxt man med bra fysik. Han har sagts ha haft ett allvarligt, men attraktivt, anlete[10] och i fyrtioårsåldern började hans hår gråna. Hans klädstil ska ha varit problematisk för honom; författaren Alan Haynes skriver att detta beror på att Percy hade en hudsjukdom som gjorde att han var tvungen att ha på sig tröjor gjorda av det finaste batisttyget[11] medan författaren Antonia Fraser skriver att Percy hade en benägenhet att svettas väldigt mycket och att detta medförde att han var tvungen att byta tröja två gånger om dagen.[12] Percy har beskrivits som en krigsförande och excentrisk man, som lätt kunde skifta mellan att vara energifylld till att falla in i lättja.[13] Jesuiten John Gerard beskrev Percy som att vara en vild ungdom som hade lätt för att slåss[14] medan jesuiten Oswald Tesimond ansåg att Percy förlitade sig mycket på sitt svärd och sitt mod.[15] Båda männen ansåg att Percys konvertering till katolicismen hade en lugnande effekt på honom, men författaren Mark Nicholls (som kallade Percy för "stridslysten") skrev att detta enbart var delvis sant.[3]

Percy var barnbarnsbarn till Henry Percy, 4:e earl av Northumberland och även släkt med Henry Percy, 9:e earl av Northumberland. Även om Percy inte var nära besläktad med den senare gjorde Northumberland 1595 Percy ansvarig för att samla in hyror för hans gods uppe i norr och följande år utsåg han Percy till konstapel vid Alnwick Castle.[9][16] Sättet Percy använde sina befogenheter på gav upphov till vissa klagomål, främst från en tjänsteman som Percy ersatte,[17] och samtida källor hävdar att Percy både misskötte sina arbetsuppgifter samt att han tog emot mutor.[18] Under ett gräl över en gränsdragning dödade Percy skotten James Burne och för detta fängslades han i London. Dock blev han frisläppt tack vare hjälp från Robert Devereux, 2:e earl av Essex. Percy hjälpte senare Essex i en konspiration mot några skottar gällande ett markgrevskap[3], men olikt flera av de andra krutkonspiratörerna medverkade Percy inte under Essex misslyckade uppror mot Elisabet I av England 1601.

"Jag förstår av denne bärare, min vasall Meyricke som är dig till hands för att gynna Thomas Percy, en nära släkting till min broder [earlen] av Northumberland, som har hamnat i onåd för något brott som tillskrivits honom. Jag ber att du fortsätter på samma sätt som tidigare, att hans liv därigenom inte är i fara. Han är en gentleman som härstammar från en god släkt och han kan mycket väl vara sitt land till tjänst; du skall därför göra oss båda en tjänst och inte skipa din egen rättvisa, vilket vi anses förtjäna av dig."[en 1]

— Robert Devereux, 2:e earl av Essex i ett brev till domaren Beaumont i februari 1596.[19]

Percy åkte senare till Nederländerna för att hjälpa earlen av Northumberland, som hade befälet där mellan 1600–1601. För detta mottog Percy en belöning på £200. Northumberland gjorde 1603 Percy ansvarig för att samla in hyror för sina gods i Cumberland och Northumberland.[3][17] Northumberland var en anhängare av den katolska tron och han fattade misstankar om att drottning Elisabet inte hade lång tid kvar att leva. Därför anförtrodde han Percy att flera gånger innan 1603 leverera hemlig korrespondens till och från Elisabets förmodade efterträdare Jakob I av England. Northumberlands onkel hade tidigare blivit avrättad för sin inblandning i Northern Rebellion, vilket var en konspiration för att ersätta Elisabet med kung Jakobs mor Maria Stuart. Därför planerade Northumberland att återuppbygga sitt förtroende inom kungafamiljen genom att ha en stark relation med Jakob. I hemlighet ville Northumberland även minska Robert Cecil, 1:e earl av Salisburys inflytande, eftersom det ryktades om att Jakob trodde att det var Salisburys far som var ansvarig för Maria Stuarts död.[20][21]

Exakt vad Jakob gav för löfte till Percy gällande katolicismen är oklart. Tesimond skrev att Jakob hade lovat att gynna katolicismen och att denna religionstro inte skulle stå i vägen för eventuella karriärsval[15]. De flesta författarna som skrivit om Jakobs löften anser att vad det än var för löften så gavs dessa muntligt och inte skriftligt. Antonia Fraser hävdar att Jakob lovade att katolikerna skulle få tillåtelse att dyrka privat, vilket i så fall var en mycket mer reserverad syn på löftena än vad Percy hade eftersom han sade att Jakob hade lovat att skydda deras religionstro. Jakob hade ett annorlunda sätt att uttrycka sig när han talade, vilket kan ha lett till missförstånd från båda parter.[22] I den korrespondens mellan Jakob och earlen av Northumberland som finns bevarad skriver Jakob enbart att "tillbakadragna" katoliker inte skulle störas och att de katoliker som tjänat landet på ett bra sätt inte skulle förbises. Dessa blandade signaler fick bestående konsekvenser.[23][24]

Medverkan i krutkonspirationen[redigera | redigera wikitext]

Någon gång i juni 1603 besökte Percy sin vän Robert Catesby[25] i hans familjehem Ashby St Ledgers. Percy beklagade sig för Catesby under deras möte och han hotade med att lönnmörda kung Jakob eftersom Percy ansåg att Jakob hade svikit Englands katoliker.[26] Catesby svarade honom: "Nej, nej, Tom, du skall icke försöka dig på några smärre planer utan om du vill vara en landsförrädare skall du kunna vara till stor förmån."[en 2] Percy lyssnade uppmärksamt på Catesby när han fortsatte med att säga att han hade några planer som han snart tänkte delge Percy.[27] Således befann sig Percy på värdshuset Duck and Drake i stadsdelen Strand i London den 20 maj 1604 tillsammans med Catesby, Thomas Wintour, John Wright och Guy Fawkes.[28] Percys första ord under mötet var: "Skall vi alltid, mina herrar, tala och inte göra något?"[en 3] Efter mötet svor de en sekretessed på en bönbok och sedan höll de en mässa i ett annat rum tillsammans med fader John Gerard, som vid tillfället var ovetandes om deras planer.[25]

Den 9 juni 1604 tjänstgjorde Percy som livvakt åt Jakob, vilket gav honom en anledning till att införskaffa ett ställe att bo i London. Med hjälp av earlen av Northumberlands agenter, Dudley Carleton, 1:e viscount Dorchester och John Hippisley, ordnade Percy ett andrahandskontrakt av Henry Ferrers[1] (en hyresgäst åt John Whynniard) för ett hus i Westminster. Percy gjorde Fawkes till sin vasall och Fawkes gick då under namnet John Johnson.[3][29][30] Eftersom Catesby var missbelåten med Jakobs regentskap[31][32] planerade han att lönnmörda kungen i ett sprängdåd mot det engelska överhuset i Westminsterpalatset. I det följande upploppet skulle Catesby hetsa folket att göra revolt och få dem att kröna Elisabet Stuart till drottning.[33] Konspiratörerna hyrde nu flera fastigheter i London, däribland en i Lambeth som användes för att tillfälligt lagra de kruttunnor som skulle användas i sprängdådet. Dessa transporterades sedan över Themsen till den slutgiltiga destinationen:[29][34] ett källarvalv som låg precis under det engelska överhuset i Westminsterpalatset.[35] Oron över pesten som härjade vid denna tid gjorde att parlamentets öppnande sköts upp från februari till den 3 oktober 1605. Under denna försening kan konspiratörerna ha grävt en tunnel under Westminsterpalatset, men några bevis för tunnelns existens har aldrig funnits.[36] Den 25 mars 1605 lyckades konspiratörerna införskaffa hyreskontraktet för källarvalvet under det engelska överhuset i Westminsterpalatset och i detta rum ställdes de trettiosex kruttunnorna.[37]

Percy fortsatte under augusti 1605 att samla in hyror åt earlen av Northumberland[3] medan Catesby fortsatte att värva medlemmar till konspirationen. Catesby hade finansierat det mesta av konspirationen själv, men i augusti 1605 började han få slut på pengar. Under ett hemligt möte i Bath samma månad (där Catesby, Percy, Thomas Bates och Thomas Wintour var närvarande) bestämdes det att konspiratörerna var för få för att kunna genomföra sina planer och Catesby fick lov att involvera fler personer, om han så ville. Bates var den ende av konspiratörerna som öppet protesterade mot idén och Catesby värvade strax därefter Ambrose Rookwood, Francis Tresham och Everard Digby.[38][39] Pestens närvaro gjorde att parlamentets öppnande ännu en gång sköts upp, denna gång från den 3 oktober till den 5 november.[40]

Brevet till Monteagle[redigera | redigera wikitext]

Brevet som skickades till Monteagle den 26 oktober 1605. Vem som faktiskt skrev brevet är inte fastställt.

Percy deltog i ett möte sent i oktober 1605 tillsammans med flera av de andra konspiratörerna. Under detta möte diskuterades det öde som flera framstående katoliker skulle gå till mötes i och med det tilltänkta sprängdådet. Robert Keyes var särskilt oroad över säkerheten för lord Mordaunt, hans frus arbetsgivare,[41] medan Francis Tresham var speciellt oroad över säkerheten för två av hans svågrar: William Parker, 4:e baron Monteagle och Edward Stourton, 10:e baron Stourton. I Percys tankar fanns främst earlen av Northumberland, som skulle ha kunnat bli utsedd till lordprotektor om konspirationen hade lyckats. Vad som skulle ske med kung Jakobs son Henry Frederick, prins av Wales var konspiratörerna osäkra på; de antog att han skulle dö tillsammans med sin far, men om prinsen inte var närvarande under parlamentets öppnande den 5 november skulle Percy kidnappa honom. Catesby svar till hela diskussionen var att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."[42][en 4] Den 26 oktober mottog Monteagle ett anonymt brev till sitt hus i Hoxton. Brevet innehöll följande text:

Ers Nåd, av den kärlek jag hyser för några av era vänner känner jag en omsorg för att ni väl bevaras. Därför skulle jag råda er, då ni aktar ert liv, att utforma någon sorts ursäkt för att skifta er närvaro vid detta riksmöte; för Gud och människan har kommit överens om att straffa vår tids ondska. Och betrakta icke som ringa detta råd, utan dra er tillbaka till er landsbygd där ni i säkerhet kan invänta händelsen. För om än inget tecken finns på någon uppståndelse vill jag ändå säga att de ska få ett fruktansvärt bakslag, detta riksmöte, och ändå kommer de inte att se vem det är som skadar dem. Detta råd är inte att fördöma, för det kan göra er gott och kan inte göra er någon skada; ty faran är över så fort ni har bränt brevet. Och jag hoppas ni får den nåden att använda det väl, av Gud, till vars heliga skydd jag överlämnar er.
N.N.[43][en 5]

Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury,[44] som var Secretary of State vid tillfället.[45]

Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman. Författaren Mark Nicholls hävdar att han är ganska säker på att det var Tresham som skrev brevet och som belägg för detta skriver han att så fort Catesby fick reda på brevets existens misstänkte han omgående Tresham och Catesby gick tillsammans med Thomas Wintour för att konfrontera honom.[46] Catesby och Thomas Wintour hotade med att "hänga honom" om Tresham inte kunde bevisa att det inte var han som hade skickat brevet. Tresham lyckades övertyga de båda att han var oskyldig och han skickade ett brev dagen efter där han uppmanade dem att överge planerna för konspirationen.[47]

Catesby väntade på Percys återkomst, från hans resa i norr, innan han tog ett beslut om vad som skulle göras.[48] Catesby bestämde att brevet inte var ett tillräckligt stort hot mot deras planer och han beordrade att konspirationen skulle fortsätta som planerat. Under tiden som Fawkes gjorde en sista kontroll av krutet förberedde sig några av de andra konspiratörerna i Midlands. Salisbury, som hade märkt av vissa tecken på någon sorts plan redan innan han mottog brevet, visste inte exakt vad som var i görningen eller vilka som var inblandade. Han valde därför att avvakta och se vad som skulle hända.[49] Den 3 november träffades Catesby, Percy och Thomas Wintour i London. Exakt vad som sades under detta möte är okänt, men Percy sade sig kunna "stå ut med den yttersta prövningen"[en 6] för att planerna skulle lyckas. Det är även möjligt att planerna ändrades något denna dag eftersom Percy senare ska ha setts hemma hos prins Henry. Enligt en av vasallerna där ska Percy ha ställt många frågor på vägen till prinsens kammare, men detta uttalande kom för sent för att Percy själv skulle kunna kommentera uppgifterna.[50]

Percy besökte earlen av Northumberland vid Syon House, väster om London, den 4 november. Antonia Fraser hävdar att denna resa gjordes för att få reda på vad Northumberland egentligen visste om brevet till Monteagle. Besöket har senare ansetts vara landsförrädiskt, något som Northumberland dementerade och han pekade på att den konversation som han och Percy hade inte på något sätt kunde anses som förräderi. Percy begav sig senare till en annan av Northumberlands fastigheter, nämligen Essex House i London, där han talade med sin nevö Josceline. Senare på kvällen besökte Percy Thomas Wintour, John Wright och Keyes för att försäkra dem om att allt gick väl. Percy lämnade även kvar ett fickur som Fawkes hämtade senare på kvällen. Slutligen tog sig Percy till sitt hem vid Gray's Inn Road, där han gav order om att hans hästar skulle vara redo att användas tidigt nästa morgon.[51]

Konspirationens misslyckande och Percys död[redigera | redigera wikitext]

När brevet till Monteagle visades upp för kung Jakob den 1 november 1605 kände han att det antydde något som berörde eld och krut;[52] möjligtvis i stil med de explosioner som föregick mordet på hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567.[53][54] På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas.[55] På måndagen den 4 november genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det engelska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Fawkes i källarvalvet under det engelska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes arresterades på plats.[56]

Fawkes identifierade sig som John Johnson och han sade sig vara vasall åt Percy. På grund av detta var det Percy som myndigheterna först och främst ville åt. I arresteringsordern nämndes Percy som en "lång, rödlätt man med ett stort skägg, där hans hår är mer vitt än vad hans skägg är, och med framåtböjda axlar, där han också har stora fötter men små ben."[3][en 7] Astrologen Simon Forman fick i uppdrag att ta reda var Percy befann sig. En ryttare skickades till norra England för att leta efter Percy[57] och även Essex House genomsöktes. Detta var dock förgäves eftersom Percy tidigare hade blivit varnad om konspirationens misslyckande av Christopher Wright och tillsammans hade de flytt mot Midlands. De mötte Catesby och några av de andra konspiratörerna, som hade begett sig för att förbereda revolten i Midlands, och tillsammans färdades de mot Dunchurch.[58] En släkting till William Waad, som var Lieutenant of the Tower of London vid tidpunkten, träffade på Percy när han lämnade London och detta ledde till att Waad skrev följande brev till Salisbury den 5 november:

Det kan behaga min gode herre att min kusin, sir Edward York, som sent tog sig ut från norr och som besökte mig denna eftermiddag och som vid samtalet om upptäckandet av den mest monstruösa planen berättade för mig att han hade mött Thomas Percy, som är efterlyst, när han förklädd tog sig mot norr [...] Från Towern i all hast.
— William Waad i ett brev till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury den 5 november 1605.[59][en 8]

Den 6 november stal konspiratörerna hästar från Warwick Castle och samlade på sig de vapen som de hade förvarat i Norbrook, i närheten av Stratford-upon-Avon. De begav sig sedan västerut mot Alcester och stannade vid Huddington Court runt 14-tiden samma dag. Tidigt nästa morgon höll de en mässa tillsammans med fader Nicholas Hart, som också hade hört deras bekännelser; detta tolkade Antonia Fraser som att konspiratörerna visste att de inte hade lång tid kvar att leva. Konspiratörerna samlade nu på sig fler vapen och mer ammunition vid Hewell Grange i Tardebigge, Worcestershire och de försökte samtidigt utan framgång att värva fler rebeller. Samma dag gick myndigheterna ut med ett offentligt tillkännagivande över de efterlysta konspiratörerna efter att Fawkes hade avslöjat vad han visste under tortyr.[60]

Percys och Robert Catesbys död i Holbeche House den 8 november 1605.

Ridandes genom spöregn kom de helt utmattade konspiratörerna slutligen fram till Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Både de och det krut de hade med sig var dyblött från regnet och de fick lägga ut krutet framför en öppen eld för att försöka få det att torka. En gnista från elden landade på krutet och flammorna som då skapades uppslukade Catesby, John Grant, Rookwood och en man vid namn Morgan (som var med i Digbys så kallade jaktlag).[60] Catesby och Rookwood sades klarat sig "någorlunda väl" från elden, men Grant förblindades av flammorna[61] och hans ögon har beskrivits som att vara "helt utbrända". Några av konspiratörerna red iväg från huset under natten, men Percy stannade tillsammans med Catesby, Grant, Thomas Wintour, Rookwood och bröderna Wright.[62]

På morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra man till Holbeche House. En eldstrid bröt ut och Thomas Wintour var den första att bli träffad och skottet tog i hans axel när han försökte korsa gårdsplanen. Efter Thomas Wintour träffades bröderna Wright och Rookwood, som fortfarande var skadad efter flammorna kvällen innan. Både Percy och Catesby dog när de träffades av samma skott, skjutet av John Streete av Worcester. De stod i närheten av dörren och Catesby ska ha lyckats kräla sig in i huset innan han avled, hållande en bild av Jungfru Maria.[62] De konspiratörer som överlevde skottlossningen togs till London och fängslades medan de döda konspiratörerna begravdes i närheten av Holbeche House. Dock beordrade Henry Howard, 1:e earl av Northampton att Percys och Catesbys lik skulle exhumeras[63] och halshuggas. Båda deras huvuden, tillsammans med Treshams huvud[a], visades senare upp i Northampton.[64] Vid rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606[65] blev det en fällande dom i högförräderi för samtliga. Den 30–31 januari 1606 avrättades konspiratörerna genom avrättningsmetoden hängning, dragning och fyrdelning.[66]

När Percy nu var död fanns det ingen vid liv som kunde säkerställa earlen av Northumberlands inblandning i konspirationen. Percy hade förmodligen undvikit att svära Oath of Supremacy[b] när han tillträdde som livvakt åt kung Jakob[67] och denna förseelse, tillsammans med mötet som Percy hade med Northumberland den 4 november, tycktes vara tillräckligt med bevis som domstolen behövde mot Northumberland för att kunna ge honom en dom.[68] Domstolen fattade även misstankar om vad han kunde gagnat om konspirationen hade lyckats, men eftersom de inte hade tillräckligt med belägg mot honom för att bevisa detta fick han istället en fällande dom som gjorde att han fick böta £30 000 samt att han förlorade alla sina ämbetsuppdrag. Northumberland satt fängslad i Towern fram till juni 1621.[69]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tresham avled i fångenskap i Towern den 23 december 1605, innan rättegången mot konspiratörerna hade påbörjats.
  2. ^ Detta var en trohetsed man svor mot den nuvarande monarken i England och undvek man att svära eden kunde man bli anklagad för förräderi. Eden såg ut på följande sätt år 1559: "I do utterly testify and declare in my conscience that the Queen's Highness is the only supreme governor of this realm, and of all other her Highness's dominions and countries, as well in all spiritual or ecclesiastical things or causes, as temporal, and that no foreign prince, person, prelate, state or potentate hath or ought to have any jurisdiction, power, superiority, pre-eminence or authority ecclesiastical or spiritual within this realm; and therefore I do utterly renounce and forsake all foreign jurisdictions, powers, superiorities and authorities, and do promise that from henceforth I shall bear faith and true allegiance to the Queen's Highness, her heirs and lawful successors, and to my power shall assist and defend all jurisdictions, pre-eminences, privileges and authorities granted or belonging to the Queen's Highness, her heirs or successors, or united or annexed to the imperial crown of this realm. So help me God, and by the contents of this Book."

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Thomas Percy (Gunpowder Plot), 8 januari 2013.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Thomas Percy” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014203756/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/thomas-percy-/. Läst 12 januari 2013. 
  2. ^ De Fonblanque 1887:a, s. 252
  3. ^ [a b c d e f g h] Nicholls, Mark (2008). ”Percy, Thomas (1560–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/21957. http://www.oxforddnb.com/index/21/101021957/. 
  4. ^ Venn, J. A. (1922–1958). ”Percye, Thomas” (på engelska). Alumni Cantabrigienses (10 volymer) (Cambridge University Press). http://venn.lib.cam.ac.uk/cgi-bin/search.pl?sur=&suro=c&fir=&firo=c&cit=&cito=c&c=all&tex=PRCY579T&sye=&eye=&col=all&maxcount=50. 
  5. ^ Nicholls 1991, s. 102
  6. ^ ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - John and Christopher Wright” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014203907/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/john-and-christopher-wright/. Läst 13 november 2012. 
  7. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Wright, John (bap. 1568, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/30036. http://www.oxforddnb.com/index/30/101030036/. 
  8. ^ Fraser 2005, s. 49
  9. ^ [a b] Sharpe 2005, s. 33
  10. ^ Tesimond & Edwards 1973, s. 61
  11. ^ Haynes 2005, s. 44-45
  12. ^ Fraser 2005, s. 48-49
  13. ^ Haynes 2005, s. 44
  14. ^ Gerard & Morris 1871, s. 57
  15. ^ [a b] Tesimond & Edwards 1973, s. 58
  16. ^ Fraser 2005, s. 48
  17. ^ [a b] Nicholls 1991, s. 103
  18. ^ De Fonblanque 1887:b, s. 590
  19. ^ De Fonblanque 1887:a, s. 252-253
  20. ^ Sharpe 2005, s. 34
  21. ^ Fraser 2005, s. 47-50
  22. ^ Haynes 2005, s. 45
  23. ^ Fraser 2005, s. 51-52
  24. ^ Nicholls 1991, s. 98
  25. ^ [a b] Fraser 2005, s. 120
  26. ^ De Fonblanque 1887:a, s. 254
  27. ^ Haynes 2005, s. 49-50
  28. ^ Fraser 2005, s. 117
  29. ^ [a b] Northcote Parkinson 1976, s. 52
  30. ^ Fraser 2005, s. 122-123
  31. ^ Fraser 2005, s. 41-42
  32. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  33. ^ Fraser 2005, s. 140
  34. ^ Haynes 2005, s. 54-55
  35. ^ Haynes 2005, s. 55-59
  36. ^ Fraser 2005, s. 133-134
  37. ^ Fraser 2005, s. 144-146
  38. ^ Haynes 2005, s. 61-62
  39. ^ Fraser 2005, s. 170-176
  40. ^ Fraser 2005, s. 159
  41. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 62-63
  42. ^ Haynes 2005, s. 82
  43. ^ Fraser 2005, s. 178-179
  44. ^ Haynes 2005, s. 89
  45. ^ Fraser 2005, s. 181
  46. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Tresham, Francis (1567?–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/27708. http://www.oxforddnb.com/index/27/101027708/. 
  47. ^ Fraser 2005, s. 180-182
  48. ^ Nicholls 1991, s. 43
  49. ^ Fraser 2005, s. 187-189
  50. ^ Fraser 2005, s. 197-198
  51. ^ Fraser 2005, s. 199-201
  52. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 70
  53. ^ Haynes 2005, s. 90
  54. ^ Fraser 2005, s. 193-194
  55. ^ Haynes 2005, s. 89, 196-197
  56. ^ Fraser 2005, s. 201-203
  57. ^ Nicholls 1991, s. 11
  58. ^ Fraser 2005, s. 203, 208, 204-205
  59. ^ Bengtsen 2005, s. 58
  60. ^ [a b] Fraser 2005, s. 218-222
  61. ^ ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Robert Keyes and John Grant” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014205424/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/robert-keyes-and-john-grant/. Läst 13 november 2012. 
  62. ^ [a b] Fraser 2005, s. 218-225
  63. ^ Dixon 2009, s. 190
  64. ^ Haynes 2005, s. 104
  65. ^ Fraser 2005, s. 263
  66. ^ Robinson, Bruce (1 april 2001). ”The Gunpowder Plot” (på engelska). BBC History. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202032833/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_robinson_01.shtml. Läst 7 januari 2013. 
  67. ^ Fraser 2005, s. 123
  68. ^ Haynes 2005, s. 93
  69. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Percy, Henry, ninth earl of Northumberland (1564–1632)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/21939. http://www.oxforddnb.com/index/21/101021939/. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsen, Fiona (2005) (på engelska). Sir William Waad, Lieutenant of the Tower, and the Gunpowder Plot. Trafford Publishing. ISBN 1412055415 
  • De Fonblanque, Edward Barrington (1887:a) (på engelska). Annals of the house of Percy, from the conquest to the opening of the nineteenth century. "2". London: R. Clay and Sons. ISBN 1235726126 
  • De Fonblanque, Edward Barrington (1887:b) (på engelska). Annals of the house of Percy, from the conquest to the opening of the nineteenth century. "4". London: R. Clay and Sons. ISBN 1174959827 
  • Dixon, William Hepworth (2009) (på engelska). Her Majesty's Tower. Charleston, South Carolina: BiblioBazaar, LLC. ISBN 1103086391 
  • Fraser, Antonia (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot. London: Phoenix. ISBN 0753814013 
  • Gerard, John; Morris, John (1871) (på engelska). The condition of Catholics under James I: Father Gerard's narrative of the Gunpowder Plot. "1". London: Longmans. ISBN 1178011380 
  • Haynes, Alan (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot: Faith in Rebellion. Sparkford: Hayes and Sutton. ISBN 0750942150 
  • Nicholls, Mark (1991) (på engelska). Investigating Gunpowder plot. Manchester: Manchester University Press. ISBN 0719032253 
  • Northcote Parkinson, Cyril (1976) (på engelska). Gunpowder Treason and Plot. Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297772244 
  • Sharpe, James A. (2005) (på engelska). Remember, remember: A cultural history of Guy Fawkes Day. London: Harvard University Press. ISBN 0674019350 
  • Tesimond, Oswald; Edwards, Francis (1973) (på engelska). The Gunpowder Plot: The narrative of Oswald Tesimond alias Greenway. London: Folio Society. ISBN 9780850670684 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "I understand by this bearer, my servant Meyricke of your willing disposition to favour Thomas Percy, a near kinsman to my brother of Northumberland, who is in trouble for some offence imputed unto him. I pray you to continue the same, that thereby his life may not be in hazard. He is a gentleman well descended and of good parts, and very able to do his country good service; you shall do a thing very acceptable to us both and not disagreeable with equity, which we will upon all occasions deserve of you."
  2. ^ "No, no, Tom, thou shalt not venture to small purpose, but if thou wilt be a traitor thou shalt be to some great advantage."
  3. ^ "Shall we always, gentlemen, talk and never do anything?"
  4. ^ "[T]he innocent must perish with the guilty, sooner than ruin the chances of success."
  5. ^ "My lord, out of the love I beare to some of youere frends, I have a care of youre preservacion, therefore I would aduyse you as you tender your life to devise some excuse to shift youer attendance at this parliament, for God and man hath concurred to punishe the wickedness of this tyme, and thinke not slightly of this advertisement, but retire yourself into your country, where you may expect the event in safety, for though there be no apparance of anni stir, yet I saye they shall receive a terrible blow this parliament and yet they shall not seie who hurts them this cowncel is not to be contemned because it may do yowe good and can do yowe no harme for the dangere is passed as soon as yowe have burnt the letter and i hope God will give yowe the grace to mak good use of it to whose holy proteccion i comend yowe."
  6. ^ "[...] abide the uttermost trial."
  7. ^ "[...] tall, florid man, with a broad beard — 'the head more white then the beard' — and stooping shoulders, being also 'long footed, small legged'."
  8. ^ "It may please your good lordship my cousin Sir Edward York, being lately come out of the north and coming this afternoon to me, upon speech of the happy discovery of this most monstrous plot, he telleth me he met Thomas Percy, the party sought for, going down to the north disguised [...] From the Tower in haste."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]