Robert Catesby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Robert Catesby
Robert catesby npg.jpg
Gravyr av Robert Catesby från 1794.
Personlig information
Alias Mr. Roberts, Robin Catesby
Född 1572 (förmodat år)
Lapworth, Warwickshire, England
Död 8 november 1605 (32–33 år)
Holbeche House, Staffordshire, England
Dödsorsak Skjuten
Partner Catherine Leigh
Föräldrar William Catesby, Anne Throckmorton
Barn William, Robert
Juridisk information
Kuppnamn Krutkonspirationen
Motiv Återinsätta en katolsk monark
Tillvägagångssätt Lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset
Roll Ledare
Straff Exhumering och halshuggning

Robert Catesby, född cirka 1572 i Lapworth, Warwickshire, död 8 november 1605 i Holbeche House, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Catesby var hjärnan bakom och ledaren för konspirationen.

Catesby föddes i Lapworth, Warwickshire och sades ha haft en vild personlighet som ung.[1] Catesby var katolik, men han gifte sig med Catherine Leigh som var protestant. När hans fru dog kan Catesby i sin sorg ha blivit mer fanatisk i sin religionstro, vilket låg till grund för konspirationen; Catesby var nämligen missnöjd med kung Jakobs sätt att styra landet. Han började därför planera en konspiration och värvade flera medlemmar till denna under 1604 och 1605. Konspirationen skulle nå sin kulmen den 5 november 1605 i och med sprängningen av det engelska överhuset i Westminsterpalatset i samband med parlamentets öppnande. Dock misslyckades Guy Fawkes, som skulle tända stubintråden till sprängladdningarna, med sitt uppdrag och hela konspirationen gick om intet.

Så fort Catesby och de andra konspiratörerna fick reda på konspirationens misslyckande flydde de fältet. Den 7 november nådde de Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Morgonen därpå anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra man till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Catesby och hans vän Thomas Percy sköts ihjäl av samma skott. Kort efter att Catesby hade begravts exhumerades och halshöggs han. Hans huvud skickades till London där det visades upp för allmän beskådan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liv före 1604[redigera | redigera wikitext]

Catesbys familjehem låg i Ashby St Ledgers, Northamptonshire.

Robert Catesby föddes runt 1572 i Lapworth, Warwickshire som den tredje, och enda överlevande, sonen till sir William Catesby och Anne Throckmorton.[2] Catesby var ättling i direkt nedstigande led till sir William Catesby[a] (1450–1485), som var en inflytelserik rådsmedlem under Rikard III av Englands regenttid och som under slaget vid Bosworth Field infångades och senare avrättades.[3] På sin mors sida härstammade Catesby från sir Robert Throckmorton vid Coughton Court och hans andra fru Elizabeth Hussey.[4] Catesbys föräldrar var framstående katoliker; hans far hade under åratal suttit fängslad för sin tro[2][4] och 1581 hade han genomgått en rättegång i Stjärnkammaren (tillsammans med William Vaux, 3:e baron Vaux av Harrowden och hans svåger sir Thomas Tresham) för att de hade hyst jesuiten Edmund Campion.[5] Den högst uppsatte inom familjen Throckmorton, sir Thomas Throckmorton, blev bötfälld och fick även han sitta fängslad för sin tro. En annan av Catesbys släktingar, sir Francis Throckmorton, avrättades i juli 1584 för sin inblandning i planerna att befria den då fängslade Maria Stuart.[6]

1586 utbildade sig Catesby vid Gloucester College i Oxford, vilket vid tidpunkten var ett college som var känt för sin stora andel katolska studenter.[2] De som ville studera på universitet var först tvungna att svära Oath of Supremacy[7][b]; något som gick emot Catesbys katolska tro. Möjligtvis för att försöka undvika att svära denna ed, och få utstå konsekvenserna av detta, lämnade Catesby Gloucester College utan att ha tagit sin examen och han kan sedan ha valt att studera vid det teologiska seminariet i Douai, Frankrike.[8] 1593 gifte sig Catesby med Catherine Leigh, dottern till sir Thomas Leigh vid Stoneleigh i Warwickshire. Catherine var uppfostrad i en välbärgad protestantisk familj och hon hade med sig en hemgift på £2 000. Tack vare att Catesby gifte sig med en protestant ansågs hans tidigare brott mot Englands strikta religionslagar inte vara lika grova. Efter att en av Catesbys släktingar hade dött året därpå ärvde han ett gods vid Chastleton i Oxfordshire. Parets första son, William, dog när han bara var ett spädbarn, men deras andra son Robert överlevde och döptes den 11 november 1595 i Chastletons protestantiska kyrka; han togs senare till Ashby St Ledgers och gifte sig med Thomas Percys dotter. När Catesbys far, sir William Catesby, dog 1598 ärvde hans fru deras gods i Ashby St Ledgers medan Catesby och hans familj stannade kvar i Chastleton. Catesby verkade trivas med att agera som protestant offentligt medan han i hemlighet fortfarande var katolik[c], men när hans fru Catherine dog senare samma år kan han i sin sorg ha blivit mer fanatisk i sin religionstro.[2][8][9]

1601 slöt Catesby upp i Robert Devereux, 2:e earl av Essex uppror mot Elisabet I av England.[1] Lord Essex var enbart intresserad av sina egna ambitioner, men jesuiten Henry Garnet hävdade att flera av de unga män som slöt upp bakom honom gjorde så av katolska skäl.[7] Upproret misslyckades och en skadad Catesby infångades och fängslades i Wood Street Counter[10] samt tvingades böta 4 000 mark. Sir Thomas Tresham hjälpte Catesby betala en del av sin skuld,[11] vilket följdes av att Catesby sålde sitt gods i Chastleton.[12][13] Flera författare spekulerar om varför Catesby flyttade när drottning Elisabets hälsa försämrades; han ansågs förmodligen vara ett hot mot den sittande regeringen, som fruktade ännu ett uppror,[14][15] och i mars 1603 kan han ha skickat Christopher Wright (förmodligen under dennes alias Anthony Dutton[16]) till Spanien för att undersöka om Filip III av Spanien skulle fortsätta med sitt stöd åt de engelska katolikerna. Catesby gav ekonomiskt stöd till flera jesuiter[17] och när han besökte dem använde han sig ibland av sitt alias Mr. Roberts.[2]

Medverkan i krutkonspirationen[redigera | redigera wikitext]

När Jakob I av England efterträdde drottning Elisabet verkade han agera på ett mer tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Catesby var missbelåten med Jakobs regentskap[18][19] och planerade därför att lönnmörda kungen i ett sprängdåd mot det engelska överhuset i Westminsterpalatset. I det följande upploppet skulle Catesby hetsa folket att göra revolt och få dem att kröna Elisabet Stuart till drottning.[20] Författaren Antonia Fraser jämförde Catesby med en korsriddare, i den mån att även han verkade orädd vid tanken att kämpa för sin trosuppfattning.[15] Den jesuitiske prästen Oswald Tesimond beskriver Catesby som en man med ett ståtligt ansikte, som hade en imponerande retorisk förmåga och som var inflytelserik över sina vänner. En av de andra konspiratörerna, Ambrose Rookwood, har sagt att han älskade och respekterade Catesby mer än någon annan man i världen[21] och fader John Gerard har sagt att Catesby var djupt respekterad bland alla sina vänner.[22] Författaren Mark Nicholls antyder att "bitterheten vid Essex misslyckade uppror [mot Elisabet] verkar icke desto mindre ha förstärkt en redan finslipad neuros [hos Catesby]."[2][en 1]

Konspirationens början[redigera | redigera wikitext]

Catesby och Guy Fawkes på en illustration av George Cruikshank från romanen Guy Fawkes eller krutsammansvärjningen. Trots att Catesby var den som utarbetade planerna för krutkonspirationen hamnar han ofta i skuggan av Fawkes, som har blivit ansiktet för konspirationen.

Trots att det var Catesby som utarbetade planerna för krutkonspirationen[1] hamnar han ofta i skuggan av Guy Fawkes, som har blivit ansiktet för konspirationen.[23] Det exakta datumet då Catesby satte igång med planerna är okänt, men det är sannolikt att han började få de första idéerna tidigt under 1604.[2] Någon gång i juni 1603 besöktes Catesby av sin vän Thomas Percy, som var barnbarnsbarn till Henry Percy, 4:e earl av Northumberland. Percy ska ha haft en tuff uppväxt innan han blev katolik och i slutet av drottning Elisabets regenttid gavs han ett hemligt uppdrag av Henry Percy, 9:e earl av Northumberland att bege sig till kung Jakob i Skottland för att försöka få honom att förbättra Englands katolikers levnadssituation.[24] Percy beklagade sig för Catesby under deras möte och han hotade med att lönnmörda Jakob eftersom Percy ansåg att Jakob hade svikit Englands katoliker. Catesby svarade honom: "Nej, nej, Tom, du skall icke riskera smärre ändamål utan om du vill vara en landsförrädare skall du kunna vara till stor förmån."[en 2] Percy lyssnade uppmärksamt på Catesby när han fortsatte med att säga att han hade några planer som han snart tänkte delge Percy. Under alla helgons dag samma år kontaktade Catesby sin kusin Thomas Wintour, som vid tillfället var vid Huddington Court i Worcestershire tillsammans med sin bror Robert Wintour. Thomas var utbildad till advokat och han hade stridit för England i Nederländerna innan han år 1600 konverterade till katolicismen. Efter lord Essex misslyckade uppror mot Elisabet hade Thomas åkt till Spanien för att försöka få spanjorernas hjälp att förbättra levnadssituationen för Englands katoliker, något som den engelska regeringen senare kallade för det "spanska förräderiet". Mötet mellan Catesby och Thomas skulle ha ägt rum i Catesbys hem i Lambeth, men Thomas fick förhinder och kunde inte deltaga;[25] dock stod Catesby på sig och bjöd in honom igen i februari 1604.[26][27]

När Thomas anlände till mötet såg han att även John Wright var närvarande. Catesby delgav Thomas planerna på att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset,[28] vilket Thomas till en början motsatte sig men Catesby lyckades övertyga honom genom att säga att "sjukdomens karaktär krävde ett sådant starkt botemedel."[en 3] Trots att det katolska Spanien nu lutade åt att försöka sluta fred med England[29] hade Catesby inte gett upp hoppet om att få hjälp från utlandet och på grund av detta bestämde sig Thomas för att återigen bege sig ut i kontinentaleuropa.[13][30] I Flandern mötte han Juan Fernández de Velasco, 5:e hertig av Frías, som kort därefter begav sig till London för att skriva under Londonfördraget. Thomas betonade återigen den svåra situation som Englands katoliker upplevde, i hopp om att påverka avtalsförhandlingarna som skulle äga rum i Somerset House.[31] Frías visade sig dock vara mer vänlig än vad han var tillmötesgående.[32] Thomas träffade också den walesiska spionen Hugh Owen samt William Stanley, som båda var nedsättande mot Catesbys planer att få spanskt stöd för sin konspiration. Dock introducerade Owen Thomas för Fawkes, som var en trogen katolik som tjänat under Stanley som soldat i de södra Nederländerna. Thomas fick med Fawkes på de något vaga planerna att "göra något i England om freden med Spanien inte hjälper oss."[en 4] Sent i april 1604 återvände de båda männen till Catesbys hem i Lambeth, där de berättade för Catesby att även om Spanien inte var emot deras planer tänkte de inte skicka något stöd till dem; något som Catesby redan verkade ha förväntat sig.[2][33][34] Filip III av Spanien slöt sedan fred med England i augusti 1604.[2]

Catesby, Thomas Wintour, John Wright, Thomas Percy och Guy Fawkes möttes den 20 maj 1604 på värdshuset Duck and Drake i stadsdelen Strand i London. Efter mötet svor de en sekretessed på en bönbok och sedan höll de en mässa i ett annat rum tillsammans med fader Gerard, som vid tillfället var ovetandes om deras planer.[35] Robert Keyes gick med i konspirationen i oktober 1604[36][37] och hans roll blev att vakta kruttunnorna och andra saker som lagrades i Catesbys hus i Lambeth.[38] Thomas Bates blev involverad i konspirationen i december 1604[d] när han hade börjat fatta misstankar om vad Catesby hade i kikaren.[39] I mars 1605 hade ytterligare tre personer gått med i konspirationen och dessa var John Wrights bror Christopher, John Grant och Thomas Wintours bror Robert.[26][40][41][42]

Fler konspiratörer värvas[redigera | redigera wikitext]

Jesuitprästen Henry Garnet försökte avråda Catesby från att genomföra sina planer, men misslyckades.

Konspiratörerna hyrde nu flera fastigheter i London, däribland en i Lambeth som användes för att tillfälligt lagra de kruttunnor som skulle användas i sprängdådet. Dessa transporterades sedan över Themsen till den slutgiltiga destinationen:[43][44] ett källarvalv som låg precis under det engelska överhuset i Westminsterpalatset.[45] Oron över pesten som härjade vid denna tid gjorde att parlamentets öppnande sköts upp från februari till den 3 oktober 1605. Under denna försening kan konspiratörerna ha grävt en tunnel under Westminsterpalatset, men några bevis för tunnelns existens har aldrig funnits.[46] Den 25 mars 1605 lyckades konspiratörerna införskaffa hyreskontraktet för källarvalvet under det engelska överhuset i Westminsterpalatset och i detta rum ställdes de trettiosex kruttunnorna. Den 9 juni samma år träffade Catesby jesuiten Henry Garnet på Thames Street i London. Under tiden som de diskuterade kriget i Flandern frågade Catesby fader Garnet hur moraliskt det var att "mörda oskyldiga".[47] Garnet ska då ha sagt att sådana handlingar ofta kan förlåtas, men han ska i juli samma år (enligt egen utsago) ha visat ett brev från påven för Catesby i vilket det stod att uppror var strikt förbjudna. Catesby svarade honom: "Vad jag än ämnar göra, om påven kände till det skulle han inte hindra det för vårt lands eget bästa."[en 5] Garnet protesterade mot Catesbys uttalande, men Catesby stod på sig.[48] Catesby erbjöd sig även att inviga Garnet i planerna, men Garnet ska ha avböjt detta erbjudande. Kort därefter berättade jesuiten Oswald Tesimond för Garnet att när han mottog Catesbys bikt fick han nys om konspirationen; dock skriver författaren Alan Haynes att det var vid Bates bikt som fader Tesimond fick upp ögonen för konspiratörernas planer.[49] Catesby och Garnet träffades igen den 24 juli vid Catesbys släkting Anne Vaux hem White Webbs i Enfield Chase, vilket regeringen sedan länge hade misstänkt vara ett hus som hyste flera jesuitiska präster.[50] Utan att avslöja att han kände till konspirationen försökte Garnet avråda Catesby från att genomföra sina planer, vilket han inte lyckades med.[51]

Pestens närvaro gjorde att parlamentets öppnande ännu en gång sköts upp, denna gång från den 3 oktober till den 5 november 1605.[52] Catesby hade hittills finansierat det mesta av konspirationen själv, men i augusti 1605 började han få slut på pengar. Under ett hemligt möte i Bath samma månad (där Catesby, Bates, Thomas Wintour och Percy var närvarande) bestämdes det att konspiratörerna var för få för att kunna genomföra sina planer och Catesby fick lov att involvera fler personer, om han så ville. Bates var den ende av konspiratörerna som öppet protesterade mot idén och Catesby värvade strax därefter Ambrose Rookwood, Francis Tresham och Everard Digby.[53][54] Rookwood gick med i konspirationen sent i september detta år[55] och eftersom han var hästuppfödare till yrket fanns i hans stall flera fina hästar som skulle komma till nytta vid upproren i Midlands.[56] Tresham värvades den 14 oktober och eftersom han hade en årsinkomst på £3 000[57] var han en av de mest förmögna personerna som konspiratörerna kände till.[58] Treshams moster, Anne Throckmorton, var mor till Catesby och de båda kusinerna hade växt upp tillsammans och hade en bra relation. Enligt författaren Antonia Fraser var det just detta förhållande, kombinerat med Catesbys härsklystnad, som fick Tresham att gå med i konspirationen.[59] Catesby krävde två saker av Tresham: £2 000 och tillgång till hans familjehem Rushton Hall i Northamptonshire; Catesby fick ingendera. Tresham hade nämligen inga pengar att avvara och hans avlidne fars skulder begränsade hans arv.[60] Digby gick med i konspirationen den 21 oktober när han, tillsammans med bland annat Catesby, deltog i en något försenad festdag för evangelisten Lukas.[61] Digby hade, liksom Rookwood, tillgång till ett antal hästar och Catesby bad Digby att hyra Coughton Court från familjen Throckmorton för att "enklare kunna göra gott för sakens skull"[en 6], med vilket Catesby menade att kidnappa Elisabet Stuart. Digby uppmanades även att starta ett jaktlag (vilket i verkligheten var en grupp beväpnade män på hästar) och han skulle vara beredd på någon sorts militärövning.[62] Digby bidrog även med ett visst ekonomiskt stöd; han betalade £1 500 efter att Percy var sen med hyran för flera fastigheter i Westminster.[58]

Dagen efter att Tresham hade värvats till konspirationen träffade Catesby Fawkes förre arbetsgivare Anthony-Maria Browne, 2:e viscount Montague. Catesby lyckades övertala lord Montague att inte vara närvarande under parlamentets öppnande utan att avslöja något om sina planer.[63] Efter att konspirationen hade misslyckats arresterades lord Montague och han blev en av de misstänkta gärningsmännen bakom planerna. Dock släpptes han några månader senare efter en intensiv period av lobbying.[64] De sista detaljerna för planerna utarbetades i oktober 1605. Fawkes skulle tända på stubintråden till sprängladdningarna och sedan fly över Themsen. Samtidigt skulle ett uppror startas i Midlands, med syfte att fånga in Elisabet Stuart. Fawkes skulle sedan ta sig till kontinentaleuropa och förklara för de katolska länderna vad som hade skett i England.[63]

Brevet till Monteagle[redigera | redigera wikitext]

Brevet som skickades till Monteagle den 26 oktober 1605. Vem som faktiskt skrev brevet är inte fastställt.

Sent i oktober 1605 uttryckte flera av konspiratörerna oro över säkerheten för de katoliker som skulle närvara den dag då de planerade att spränga Westminsterpalatset;[65] Percy var speciellt oroad över säkerheten för hans beskyddare Henry Percy, 9:e earl av Northumberland och Keyes var särskilt oroad över säkerheten för Henry Mordaunt, 4:e baron Mordaunt, hans frus arbetsgivare. I Treshams tankar fanns främst två av hans svågrar: William Parker, 4:e baron Monteagle och Edward Stourton, 10:e baron Stourton. Catesby svar till hela diskussionen var att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."[66][en 7] Den 26 oktober mottog Monteagle ett anonymt brev till sitt hus i Hoxton. Brevet innehöll följande text:

Ers Nåd, av den kärlek jag hyser för några av era vänner känner jag en omsorg för att ni väl bevaras. Därför skulle jag råda er, då ni aktar ert liv, att utforma någon sorts ursäkt för att skifta er närvaro vid detta riksmöte; för Gud och människan har kommit överens om att straffa vår tids ondska. Och betrakta icke som ringa detta råd, utan dra er tillbaka till er landsbygd där ni i säkerhet kan invänta händelsen. För om än inget tecken finns på någon uppståndelse vill jag ändå säga att de ska få ett fruktansvärt bakslag, detta riksmöte, och ändå kommer de inte att se vem det är som skadar dem. Detta råd är inte att fördöma, för det kan göra er gott och kan inte göra er någon skada; ty faran är över så fort ni har bränt brevet. Och jag hoppas ni får den nåden att använda det väl, av Gud, till vars heliga skydd jag överlämnar er.
N.N.[63][en 8]

Monteagle var osäker på vad som menades med det anonyma brevet, så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury,[67] som var Secretary of State vid tillfället.[68]

Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman. Författaren Mark Nicholls hävdar att han är ganska säker på att det var Tresham som skrev brevet och som belägg för detta skriver han att så fort Catesby fick reda på brevets existens misstänkte han omgående Tresham och Catesby gick tillsammans med Thomas Wintour för att konfrontera honom.[57] Catesby och Thomas Wintour hotade med att "hänga honom" om Tresham inte kunde bevisa att det inte var han som hade skickat brevet. Tresham lyckades övertyga de båda att han var oskyldig och han skickade ett brev dagen efter där han uppmanade dem att överge planerna för konspirationen.[69]

Catesby väntade på Percys återkomst, från hans resa i norr, innan han tog ett beslut om vad som skulle göras.[70] Catesby bestämde att brevet inte var ett tillräckligt stort hot mot deras planer och han beordrade att konspirationen skulle fortsätta som planerat. Under tiden som Fawkes gjorde en sista undersökning av krutet förberedde sig några av de andra konspiratörerna i Midlands. Salisbury, som hade märkt av vissa tecken på någon sorts plan redan innan han mottog brevet, visste inte exakt vad som var i görningen eller vilka som var inblandade. Han valde därför att avvakta och se vad som skulle hända.[71] Den 3 november träffades Catesby, Percy och Thomas Wintour i London. Exakt vad som sades under detta möte är okänt, men Percy sade sig kunna "stå ut med den yttersta prövningen"[en 9] för att planerna skulle lyckas. Det är även möjligt att planerna ändrades något denna dag eftersom Percy senare ska ha setts hemma hos Henry Frederick, prins av Wales.[72] Catesby hade nämligen en vecka tidigare fått reda på att prins Henry förmodligen inte skulle vara närvarande vid öppnandet av parlamentet. Catesby var därför vid denna tidpunkt tillsammans med Fawkes vid White Webbs, där de diskuterade möjligheten att kidnappa prins Henry istället för Elisabet Stuart.[73]

Konspirationens misslyckande och Catesbys död[redigera | redigera wikitext]

När brevet till Monteagle visades upp för kung Jakob den 1 november 1605 kände han att det antydde något som berörde eld och krut;[74] möjligtvis i stil med de explosioner som föregick mordet på hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567.[75][76] På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas.[77] På måndagen den 4 november genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det engelska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Fawkes i källarvalvet under det engelska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes arresterades på plats. Nyheten om Fawkes arrestering spreds som en löpeld genom London och flera av de konspiratörer som befann sig i staden flydde fältet. Catesby, John Wright och Bates (som sent på måndagen den 4 november hade begett sig mot Midlands, där de skulle förbereda inför upproret) var ovetandes om konspirationens misslyckande och de stannade till i Dunstable eftersom en av hästarna hade tappat sin hästsko. När Rookwood hann ifatt dem och berättade nyheterna för dem om Fawkes arrestering valde konspiratörerna (vilka vid tillfället var Catesby, Rookwood, Bates, bröderna Wright och Percy) att rida mot Dunchurch. Samma kväll kom de fram till Catesbys familjehem Ashby St Ledgers, där Catesbys mor och Robert Wintour befann sig. För att hålla sin mor ovetandes om planerna skickade Catesby ett meddelande till Robert, i vilket Robert uppmanades att möta Catesby utanför staden. Efter mötet fortsatte konspiratörerna mot Dunchurch där de träffade Digby och hans jaktlag. De ljög för Digby att kungen och Salisbury var döda, för att på så sätt få med dem på deras ritt.[78]

Den 6 november stal konspiratörerna hästar från Warwick Castle och samlade på sig de vapen som de hade förvarat i Norbrook, i närheten av Stratford-upon-Avon. De begav sig sedan västerut mot Alcester och Catesby bad Bates leverera ett brev till fader Henry Garnet i Coughton Court, för att se om han kunde hjälpa dem. Bates nyheter till jesuiterna visade sig vara mycket betydelsefulla och han hörde när jesuiten Oswald Tesimond utbrast: "Det är ute med oss alla."[en 10] Garnets svar till konspiratörerna var att han bad dem sluta med sina "onda handlingar" och istället lyssna till påvens läror, varpå han själv flydde fältet. Konspiratörerna stannade vid Huddington runt 14-tiden samma dag och där mötte de upp med Thomas Wintour. Tidigt nästa morgon höll de en mässa tillsammans med fader Nicholas Hart, som också hade hört deras bekännelser; detta tolkade författaren Antonia Fraser som att konspiratörerna visste att de inte hade lång tid kvar att leva. Konspiratörerna samlade nu på sig fler vapen och mer ammunition vid Hewell Grange i Tardebigge, Worcestershire och de försökte samtidigt utan framgång att värva fler rebeller. Samma dag gick myndigheterna ut med ett offentligt tillkännagivande över de efterlysta konspiratörerna efter att Fawkes hade avslöjat vad han visste under tortyr.[79]

Catesbys död i Holbeche House den 8 november 1605.

Ridandes genom spöregn kom de helt utmattade konspiratörerna slutligen fram till Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Både de och det krut de hade med sig var dyblött från regnet och de fick lägga ut krutet framför en öppen eld för att försöka få det att torka. En gnista från elden landade på krutet och flammorna som då skapades uppslukade Catesby, Grant, Rookwood och en man vid namn Morgan (som var med i Digbys jaktlag).[79] Catesby och Rookwood sades klarat sig "någorlunda väl" från elden, men Grant förblindades av flammorna[36] och hans ögon har beskrivits som att vara "helt utbrända". Några av konspiratörerna red iväg från huset under natten, men Catesby stannade tillsammans med Grant, Thomas Wintour, Rookwood, bröderna Wright och Percy. Catesby kände på sig att slutet var nära och han vägrade att bli tillfångatagen utan han tänkte försvara sitt liv med sitt svärd. Han kysste det gyllene krucifixet han hade runt halsen och sade att han hade gett allt för "korsets ära".[80]

På morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra man till Holbeche House. En eldstrid bröt ut och Thomas Wintour var den första att bli träffad och skottet tog i hans axel när han försökte korsa gårdsplanen. Efter Thomas Wintour träffades bröderna Wright och Rookwood, som fortfarande var skadad efter flammorna kvällen innan. Både Catesby och Percy dog när de träffades av samma skott, skjutet av John Streete av Worcester. De stod i närheten av dörren och Catesby ska ha lyckats kräla sig in i huset innan han avled, hållande en bild av Jungfru Maria. Denna bild, tillsammans med Catesbys gyllene krucifix, skickades till London för att visas upp för allmänheten.[80] De konspiratörer som överlevde skottlossningen togs till London och fängslades medan de döda konspiratörerna begravdes i närheten av Holbeche House. Dock beordrade Henry Howard, 1:e earl av Northampton att Catesbys och Percys lik skulle grävas upp igen[81] och halshuggas. Båda deras huvuden, tillsammans med Treshams huvud[e], visades senare upp i Northampton.[82] Vid rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606[83] blev det en fällande dom i högförräderi för samtliga. Den 30–31 januari 1606 avrättades konspiratörerna genom avrättningsmetoden hängning, dragning och fyrdelning.[84]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Inte att förväxla med Robert Catesbys far med samma namn.
  2. ^ Detta var en trohetsed man svor mot den nurvarande monarken i England och undvek man att svära eden kunde man bli anklagad för förräderi. Eden såg ut på följande sätt år 1559: "I do utterly testify and declare in my conscience that the Queen's Highness is the only supreme governor of this realm, and of all other her Highness's dominions and countries, as well in all spiritual or ecclesiastical things or causes, as temporal, and that no foreign prince, person, prelate, state or potentate hath or ought to have any jurisdiction, power, superiority, pre-eminence or authority ecclesiastical or spiritual within this realm; and therefore I do utterly renounce and forsake all foreign jurisdictions, powers, superiorities and authorities, and do promise that from henceforth I shall bear faith and true allegiance to the Queen's Highness, her heirs and lawful successors, and to my power shall assist and defend all jurisdictions, pre-eminences, privileges and authorities granted or belonging to the Queen's Highness, her heirs or successors, or united or annexed to the imperial crown of this realm. So help me God, and by the contents of this Book."
  3. ^ En person som agerade på detta sätt i England under den tiden benämndes som en Church Papist.
  4. ^ Detta datum var Bates egna utsago när han förhördes.
  5. ^ Tresham avled i fångenskap i Towern den 23 december 1605, innan rättegången mot konspiratörerna hade påbörjats.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Robert Catesby, 18 december 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Robert Catesby” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014205526/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/robert-catesby/. Läst 7 januari 2013. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] Nicholls, Mark (2008). ”Catesby, Robert (b. in or after 1572, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/4883. http://www.oxforddnb.com/index/4/101004883/. 
  3. ^ Horrox, Rosemary (2008). ”Catesby, William (b. in or before 1446, d. 1485)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/4884. http://www.oxforddnb.com/view/article/4884. 
  4. ^ [a b] Fraser 2005, s. 110
  5. ^ Levy, Leonard W. (1969). ”The Right Against Self-Incrimination: History and Judicial History” (på engelska). Political Science Quarterly (The Academy of Political Science) 84 (1): sid. 5. 
  6. ^ Fraser 2005, s. 195
  7. ^ [a b] Fraser 2005, s. 58-59
  8. ^ [a b] Fraser 2005, s. 111-112
  9. ^ Sharpe 2005, s. 30
  10. ^ Bengtsen 2005, s. 25
  11. ^ Fraser 2005, s. xxiv
  12. ^ Haynes 2005, s. 47
  13. ^ [a b] Northcote Parkinson 1976, s. 44-46
  14. ^ Fraser 2005, s. xxv-xxvi
  15. ^ [a b] Fraser 2005, s. 112
  16. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Wright, John (bap. 1568, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/30036. http://www.oxforddnb.com/index/30/101030036/. 
  17. ^ Haynes 2005, s. 49
  18. ^ Fraser 2005, s. 41-42
  19. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  20. ^ Fraser 2005, s. 140
  21. ^ Spinks Jr. 2005, s. 24-25
  22. ^ Haynes 2005, s. 48
  23. ^ Sharpe 2005, s. 31
  24. ^ Fraser 2005, s. 48-50
  25. ^ Haynes 2005, s. 49-50
  26. ^ [a b] Fraser 2005, s. 59-61
  27. ^ Fraser 2005, s. 93
  28. ^ Wormald, Jenny (1985). ”Gunpower, Treason, and Scots” (på engelska). The Journal of British Studies (The University of Chicago Press) 24 (2): sid. 141-168. 
  29. ^ Fraser 2005, s. 88
  30. ^ Fraser 2005, s. 117-118
  31. ^ Haynes 2005, s. 42
  32. ^ Fraser 2005, s. 118
  33. ^ Nicholls 1991, s. 39
  34. ^ Fraser 2005, s. 118-119
  35. ^ Fraser 2005, s. 117-120
  36. ^ [a b] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Robert Keyes and John Grant” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014205424/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/robert-keyes-and-john-grant/. Läst 13 november 2012. 
  37. ^ Fraser 2005, s. 120
  38. ^ Fraser 2005, s. 130-131
  39. ^ Fraser 2005, s. 132
  40. ^ Fraser 2005, s. 56-57
  41. ^ Fraser 2005, s. 136-137
  42. ^ Nelthorpe, Sutton (8 november-december 1935). ”Twigmore and the Gunpowder Plot” (på engelska). Lincolnshire Magazine 8: sid. 229. 
  43. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 52
  44. ^ Haynes 2005, s. 54-55
  45. ^ Haynes 2005, s. 55-59
  46. ^ Fraser 2005, s. 133-134
  47. ^ Fraser 2005, s. 154
  48. ^ Gardiner 1883, s. 274-275
  49. ^ Haynes 2005, s. 62
  50. ^ Fraser 2005, s. 42-43
  51. ^ Haynes 2005, s. 65-67
  52. ^ Fraser 2005, s. 159
  53. ^ Haynes 2005, s. 61-62
  54. ^ Fraser 2005, s. 170-176
  55. ^ Marshall & Scott 2009, s. 113
  56. ^ Bengtsen 2005, s. 49-50
  57. ^ [a b] Nicholls, Mark (2008). ”Tresham, Francis (1567?–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/27708. http://www.oxforddnb.com/index/27/101027708/. 
  58. ^ [a b] Haynes 2005, s. 80
  59. ^ Fraser 2005, s. 110-111
  60. ^ Fraser 2005, s. 167-168
  61. ^ Fraser 2005, s. 175-176
  62. ^ Fraser 2005, s. 176
  63. ^ [a b c] Fraser 2005, s. 178-179
  64. ^ Haynes 2005, s. 125-126
  65. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 62-63
  66. ^ Haynes 2005, s. 82
  67. ^ Haynes 2005, s. 89
  68. ^ Fraser 2005, s. 181
  69. ^ Fraser 2005, s. 180-182
  70. ^ Nicholls 1991, s. 43
  71. ^ Fraser 2005, s. 187-189
  72. ^ Fraser 2005, s. 197-198
  73. ^ Nicholls 1991, s. 42
  74. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 70
  75. ^ Haynes 2005, s. 90
  76. ^ Fraser 2005, s. 193-194
  77. ^ Haynes 2005, s. 89, 196-197
  78. ^ Fraser 2005, s. 200-205
  79. ^ [a b] Fraser 2005, s. 218-222
  80. ^ [a b] Fraser 2005, s. 222-225
  81. ^ Dixon 2009, s. 190
  82. ^ Haynes 2005, s. 104
  83. ^ Fraser 2005, s. 263
  84. ^ Robinson, Bruce (1 april 2001). ”The Gunpowder Plot” (på engelska). BBC History. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202032833/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_robinson_01.shtml. Läst 7 januari 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsen, Fiona (2005) (på engelska). Sir William Waad, Lieutenant of the Tower, and the Gunpowder Plot. Trafford Publishing. ISBN 1412055415 
  • Dixon, William Hepworth (2009) (på engelska). Her Majesty's Tower. Charleston, South Carolina: BiblioBazaar, LLC. ISBN 1103086391 
  • Fraser, Antonia (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot. London: Phoenix. ISBN 0753814013 
  • Gardiner, Samuel Rawson (1883) (på engelska). History of England from the accession of James I. to the outbreak of the civil war 1603-1642. London: Longmans, Green. ISBN 9781108035736 
  • Haynes, Alan (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot: Faith in Rebellion. Sparkford: Hayes and Sutton. ISBN 0750942150 
  • Marshall, Peter; Scott, Geoffrey (2009) (på engelska). Catholic Gentry in English Society: Throckmortons of Coughton from Reformation to Emancipation. Farnham: Ashgate Publishing Ltd. ISBN 0754664325 
  • Nicholls, Mark (1991) (på engelska). Investigating Gunpowder plot. Manchester: Manchester University Press. ISBN 0719032253 
  • Northcote Parkinson, Cyril (1976) (på engelska). Gunpowder Treason and Plot. Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297772244 
  • Sharpe, James A. (2005) (på engelska). Remember, remember: A cultural history of Guy Fawkes Day. London: Harvard University Press. ISBN 0674019350 
  • Spinks Jr., Henry Hawkes (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot and Lord Mounteagle's Letter. Whitefish, Montana: Kessinger Publishing. ISBN 1417930837 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[B]itterness at the failure of Essex's design nevertheless seems to have sharpened an already well-honed neurosis."
  2. ^ "No, no, Tom, thou shalt not venture to small purpose, but if thou wilt be a traitor thou shalt be to some great advantage."
  3. ^ "[T]he nature of the disease required so sharp a remedy."
  4. ^ "[D]oe some whatt in Ingland if the pece with Spaine healped us nott."
  5. ^ "Whatever I mean to do, if the Pope knew, he would not hinder for the general good of our country."
  6. ^ "[T]he better to be able to do good to the cause."
  7. ^ "[T]he innocent must perish with the guilty, sooner than ruin the chances of success."
  8. ^ "My lord, out of the love I beare to some of youere frends, I have a care of youre preservacion, therefore I would aduyse you as you tender your life to devise some excuse to shift youer attendance at this parliament, for God and man hath concurred to punishe the wickedness of this tyme, and thinke not slightly of this advertisement, but retire yourself into your country, where you may expect the event in safety, for though there be no apparance of anni stir, yet I saye they shall receive a terrible blow this parliament and yet they shall not seie who hurts them this cowncel is not to be contemned because it may do yowe good and can do yowe no harme for the dangere is passed as soon as yowe have burnt the letter and i hope God will give yowe the grace to mak good use of it to whose holy proteccion i comend yowe."
  9. ^ "[...] abide the uttermost trial."
  10. ^ "[W]e are all utterly undone."

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]