Tillsammans är man mindre ensam

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För filmatiseringen, se Tillsammans är man mindre ensam (film).
Tillsammans är man mindre ensam
FörfattareAnna Gavalda
Originaltitelfranska
OriginalspråkEnsemble, c'est tout
ÖversättareMaria Björkman
LandFrankrike Frankrike
Genreroman
FörlagAlbert Bonniers förlag
Utgivningsår2004
Utgiven på
svenska
2005
HuvudpersonerCamille
Philibert
Franck
Paulette

Tillsammans är man mindre ensam (franska: Ensemble, c'est tout) är en roman av Anna Gavalda som publicerades på franska 2004, och i svensk översättning av Maria Björkman 2005. Den filmatiserades med samma namn 2007 med bland andra Audrey Tautou i huvudrollen.

2004 var den näst mest sålda bok i Frankrike efter Da Vinci-koden. Franska kritiker har hyllat den, men på sina ställen, såsom i SvD, har den mött bitande kritik för sina stereotypiska skildringar och sin allt för optimistiska framtoning.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Huvudpersonen Camille är en anorektisk ung kvinna som brutit med sin överklassbakgrund och jobbar som städerska på ett kontor och bor i en oeldad vindsvåning. Hon kämpar med både sina egna och sin omgivnings neuroser. Den stammande, belästa Philibert, som härstammar från aristokratin men säljer vykort utanför ett museum, övervinner sin blyghet och bär ner Camille, som plågas av en svår influensa, från sin vindsvåning till sin stora lägenhet som ägs av släkten. Där bor även den stilige men buttre kocken Franck, som till en början inte alls går ihop med Camille. Franck är dock vredgad över att hans älskade mormor placerats på ett äldreboende, och när Camille säger upp sig för att ta hand om henne hemma minskar hans vrede, och hon och Franck blir successivt allt mer förälskade i varandra. Alla romanens personer tar sig från absolut ensamhet i romanens början till den svårvunna sanningen att "tillsammans är man mindre ensam."

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Gavalda har i intervjuer sagt att anledningen till att hon skrev romanen var att efter att hon sett en film på bio av den jugoslaviska regissören Emir Kusturica kom ut glad - och då kom till insikt om att det är mycket svårare att skriva en roman som får en att bli glad än som får en att bli ledsen. Som influens hade hon den unga Belfastförfattaren Robert McLiam Wilson och dennes roman Eureka Street. Hon ville även inkludera en "Mugette" - en äldre kvinna som dog ensam under värmeböljorna i Paris 2003, och valde därför att ta med mormodern Paulette i romanen.[1]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Franska kritiker har hyllat romanen, som var näst mest sålda bok efter Da Vinci-koden i Frankrike när den släpptes 2004, med över en halv miljon sålda exemplar och översatt till över trettio språk. Gerry Feehily recenserade boken i The Independent och jämförde den med Candides teman och idéer: "Men Voltaire retades med oss. Candide är en blåögd idiot vars idealism slås i bitar av skräcken i det absolutistiska Europa - hans resignation är oundviklig. För Gavalda är resignationen - längtan efter stas - en dygd. Hennes världsvida läsarskara tyder på att hon har anspelat på en känsla många människor delar."[2] Feehily menar dock att den till för hög grad är stereotypisk och anspelar på fördomar.[2]

Svenska kritiker har inte varit lika positiva. Thomas Lunderquist på SvD var bitande hård i sin kritik: "Romanens alldeles för många sidor vidgar min förståelsehorisont ungefär lika mycket som titelns truism: ”Tillsammans är man mindre ensam”" och "Den är ett närmast katastrofalt pekoral, med en psykologisk trovärdighet i nivå med Fem-böckerna – och en lika hög kvot äppelkäcka tanter. Det är förutsägbar feel good-litteratur för ynkryggar som inte orkar se livet annat än som en töntig romantisk komedi."[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lang, Kirsty (21 maj 2006). ”The Good Fairy”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/culture/3652568/The-good-fairy.html. Läst 25 maj 2013. 
  2. ^ [a b] Feehily, Gerry (2 juni 2006). ”Hunting and Gathering”. The Independent. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/reviews/hunting-and-gathering-by-anna-gavalda-trans-alison-anderson-480680.html. Läst 14 april 2012. ”"But Voltaire was pulling our leg. Candide is a starry-eyed idiot whose idealism is dashed to bits by the horrors of absolutist Europe. His resignation is inevitable. With Gavalda, resignation, a longing for stasis, is a virtue. That she has a worldwide audience suggests she has tapped into a mood which many people share."” 
  3. ^ Lunderquist, Thomas (15 september 2005). ”Pekoral för ynkryggar”. SvD. http://www.svd.se/kultur/litteratur/pekoral-for-ynkryggar_31556.svd. Läst 25 maj 2013.