Tjänsteföretag

Från Wikipedia

Tjänsteföretag är en beteckning på företag vars affärsidé är att i första hand tillhandahålla någon form tjänst till marknaden. Tjänsteföretag särskiljs från tillverkande företag som tillhandahåller olika former av produkter och företag som tillhandahåller obearbetade råvaror. Många gånger kan gränsdragningen mellan tjänsteföretag och tillverkande företag vara oklar, då många tillverkande företag ofta tillhandahåller olika former av tjänster också, till exempel installation eller service.

I nationalekonomi betecknar man tjänsteföretag och tjänsteproduktionens skibka av tillverkande företag gemensamt för tjänstesektorn. Ibland inkluderas tjänsteproduktion inom offentlig sektor i måttet men andra gånger inkluderas bara den privatägda tjänsteproducenterna. I Sverige har olika beräkningar kommit fram till att tjänstesektorn utgör mellan 60 och 70 procent av BNP[1].

Tjänstesektorns andel av BNP har ökat i de flesta utvecklade länder på den varuproducerande sektorns bekostnad, något som försökt förklarats på olika sätt. Vissa[vem?] talar om att det sker en förskjutning av efterfrågan mot tjänster då inkomsterna ökar. Andra[vem?] menar att det är den snabba produktivitetsutvecklingen i tillverkningsindustrin som gör arbetskraft överflödig, arbetskraft som istället sysselsätts i tjänstesektorerna. En tredje förklaring[av vem?] är den ökade specialiseringen och renodlingen i näringslivet, där tillverkningsindustrier har valt att lägga ut produktion (outsourca) av olika tjänster på externa företag istället för att sköta det själva. Då ökar tjänstesektorns andel av BNP på tillverkningsindustrins bekostnad i statistiken, trots att samma varor och tjänster produceras som tidigare.[2]

Almega är arbetsgivar- och branschorganisationen för tjänsteföretag i Sverige.

Se även

Externa länkar

www.almega.se

Referenser

  1. ^ http://www.finsve.com/index.php?option=com_content&view=article&id=25&Itemid=15&lang=sv. Svenskfinska handelskammaren
  2. ^ Svensson Roger: Producenttjänster och Outsourcing, Institutet för näringslivsforskning, policy paper nr 26, 2009