Tjuvholmen (Färnebofjärden)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tjuvholmen
Holme
Kartförklaring: Tjuvholmen är den lilla holmen där Dalarnas län (uppe till vänster), Gävleborgs län (uppe till höger), Uppsala län (nere till höger) och Västmanlands län (nere till vänster) möts. Dalälven rinner från vänster till höger, och Färnebofjärden breder ut sig åt höger. Kartan är ett utsnitt från Terrängkartan.
Kartförklaring: Tjuvholmen är den lilla holmen där Dalarnas län (uppe till vänster), Gävleborgs län (uppe till höger), Uppsala län (nere till höger) och Västmanlands län (nere till vänster) möts. Dalälven rinner från vänster till höger, och Färnebofjärden breder ut sig åt höger. Kartan är ett utsnitt från Terrängkartan.
Land Sverige Sverige
Län Dalarnas län
Gävleborgs län
Uppsala län
Västmanlands län
Landskap Dalarna
Gästrikland
Västmanland
Distrikt By distrikt
Möklinta distrikt
Nora distrikt
Österfärnebo distrikt
Kommun Avesta kommun
Heby kommun
Sala kommun
Sandvikens kommun
Läge Färnebofjärden
 - koordinater 60°11′42.4″N 16°42′18″Ö / 60.195111°N 16.70500°Ö / 60.195111; 16.70500
Tjuvholmens läge i Västmanlands län
Red pog.svg
Tjuvholmens läge i Västmanlands län

Tjuvholmen är en holme i Färnebofjärden där fyra län möts. Holmen är uppdelad mellan kommunerna Avesta i Dalarnas län, Sandviken i Gävleborgs län, Heby i Uppsala län samt Sala i Västmanlands län.[1] Här möts samtidigt fyra socknar, fyra församlingar och fyra distrikt. På grund av holmens unika läge har den därför kunnat betraktas som ett juridiskt ingenmansland.[2] Ingen annanstans i Sverige möts fyra län på detta sätt.

Här möts även de tre landskapen Dalarna, Gästrikland och Västmanland men dock inte Uppland. Detta beror på att den historiska gränsen mellan Gästrikland och Uppland går något längre söderut än motsvarande länsgräns och istället möter Västmanland söder om Färnebofjärden.[3][4][5] Den del av Uppsala län som når fram till Tjuvholmen ligger därför i landskapet Gästrikland.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ön Tjuvholmen skall enligt traditionen tidigare hetat Strömholmen.[6] Holmen bestämdes som mötet mellan de tre landskapen Dalarna, Gästrikland och Västmanland och gränsen markerades, enligt berättelsen, med tre ringar runt eller i ett träd. I en version löddes de runt en ek,[6] i en annan hängdes de upp i en tall.[2] Ringarna ska ha varit av koppar från Dalarna, järn från Gästrikland och silver från Västmanland. Efter att någon rott[7] ut till ön och huggit ner eken,[6] alternativt tagit ringarna från tallen,[2] fick holmen namnet Tjuvholmen.

Troligen är dock härledningen fel, och redan i de äldsta kända dokumenten kallas ön Tjuvholmen. I samband med den äldsta bevarade gränsregleringen mellan Tiundaland och Gästrikland 1314 omnämns ingen gränssten på Tjuvholmen. Den reglerade gränsen sträckte sig dock endast fram till "Lonaghnyws wdh" (Långanäs udd) sydost om Tjuvholmen. I samband med en tvist 1500 mellan Nora och Österfärneboborna om rätta gränsen mellan socknarna omtalas dock ett gränsröse på Tjuvholmen (Tiufwaholm) som godkändes av båda parter. En sydlig gräns från Tjuvholmen ungefär motsvarande dagens gräns mellan Västmanland och Uppland godkändes som ägogräns för byarna i Österfärnebo, medan en nordligare som motsvarar gränsen mellan Gästrikland och Uppland fastställdes som häradsgräns. I en ny rannsakning 1504 fastställdes 1500 års beslut men nya rannsakningar 1508 och 1509 dömde till Österfärnebobornas fördel. Dagens gräns är dock delvis en kompromiss mellan dessa anspråk.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. https://kso.etjanster.lantmateriet.se/?e=594548&n=6674393&z=13. Läst 12 juni 2017. 
  2. ^ [a b c] Fornminnesregistret: Nora 190:1
  3. ^ Nationalencyklopedin
  4. ^ Cohrs' atlas över Sverige
  5. ^ Generalstabskartan
  6. ^ [a b c] Larsson i By, Carl (1968[1920]). En Dalasockens historia: kulturhistorisk beskrivning av By i Folkare härad. 1, Socknens historia. [Stockholm]: [LT]. sid. 167. Libris länk 
  7. ^ Moberg, Jan-Olov; Svensson Mikael (2014). Dalälven: från fjäll till fjärd. Karlstad: Votum & Gullers. sid. 272. Libris länk. ISBN 9789187283390 
  8. ^ Det medeltida Uppland 1:4 Tiundaland s. 117-120.