Blasonering: I blått fält en ånghammare, på vardera sidan åtföljd av ett i ginstammen placerat järnmärke, allt i silver.
Ånghammaren i Sandvikens kommunvapen har en verklig förebild, i dag placerad utanför Sandviks tidigare huvudkontor. Vapnet fastställdes för Sandvikens stad år 1943. Vid kommunbildningen 1971 hade alla sammanläggningsenheter ett eget vapen, utom köpingen Storvik. Kommunen valde att låta registrera stadsvapnet oförändrat hos PRV år 1975.
Den 31 december 2014 utgjorde antalet invånare med utländsk bakgrund (utrikes födda personer samt inrikes födda med två utrikes födda föräldrar) 6 165, eller 16,30 % av befolkningen (hela befolkningen: 37 833 den 31 december 2014). Den 31 december 2002 utgjorde antalet invånare med utländsk bakgrund enligt samma definition 3 075, eller 8,36 % av befolkningen (hela befolkningen: 36 765 den 31 december 2002).[7]
Den 31 december 2014 utgjorde folkmängden i Sandvikens kommun 37 833 personer. Av dessa var 5 115 personer (13,5 %) födda i ett annat land än Sverige. I denna tabell har de nordiska länderna samt de 12 länder med flest antal utrikes födda (i hela riket) tagits med. En person som inte kommer från något av de här 17 länderna har istället av Statistiska centralbyrån förts till den världsdel som deras födelseland tillhör.[8]
Från öster till väster genomkorsas kommunen av E16 och i nord-sydlig riktning av länsväg 272. Mellan Sandviken och Storvik avtar länsväg 302 från E16 mot norr. Öst-västlig riktning har även järnvägen Bergslagsbanan som trafikeras av Tåg i Bergslagen mellan Gävle och Falun med stopp i Sandviken och Storvik.
^ [ab] Folkmängd i riket, län och kommuner 31 december 2018 och befolkningsförändringar 1 oktober–31 december 2018, Statistiska centralbyrån, 21 februari 2019, läs online
Sverige
Irak
Finland
Syrien
Europeiska unionen: Övriga länder
Thailand
Norge
Afghanistan
Somalia
Iran
Bosnien och Hercegovina
Tyskland
Turkiet
Polen
Kina
/
Danmark
Sovjetunionen
Island
