Torsten Renqvist

Torsten Renqvist
Född	Karl Torsten Renqvist 10 maj 1924 Ludvika församling, Dalarna
Död	13 maj 2007 (83 år) Kummelnäs, Boo församling, Nacka, Stockholms län
Nationalitet	Svensk
Yrke/uppdrag	Konstnär
Maka	Gun Kessle (g. 1952–1956) Anne-Gerd Forsberg (g. 1956–1970) Harriet Ganetz (g. 1970–2007)
Släktingar	Magnus Isacsson (systerson)

Fågel Fenix i Skövde.

Dansande flicka (1993), brons, utanför Tivolihuset, Storgatan i Höganäs.

Elsa Beskow med tjäder i Djursholm.

Horisontdykare i Örebro.

Karl Torsten Renqvist, född 10 maj 1924 i Ludvika församling i Kopparbergs län, död 13 maj 2007 i Kummelnäs i Nacka, var en svensk skulptör, grafiker, målare, författare och konstpedagog.

Liv och verk

Torsten Renqvist var son till folkskolläraren Karl Efraim Renqvist och Märta, ogift Högström och gift 1952–1955 med Gun Kessle och från 1956 med Ann-Gerd Forsberg. Hans syster Kerstin Isacsson var en tid gift med konstnären Arne Isacsson och var mor till dokumentärfilmaren Magnus Isacsson.

Efter avlagd studentexamen 1945 bedrev han förberedande geologiska studier som han på ett tidigt stadium avbröt för att utbilda sig till konstnär. Renqvist studerade en kortare tid vid Otte Skölds målarskola i Stockholm innan han kunde studera för Aksel Jørgensen vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1946–1948. Han fortsatte därefter sina studier för Sven Erixson vid Konsthögskolan i Stockholm 1948–1950 och under studieresor till Nederländerna, Tyskland, Paris samt till London där han vistades 1951–1952 som British Council stipendiat.

Han debuterade med en utställning på Lilla galleriet då han fortfarande var elev på Konsthögskolan i Stockholm 1950. Med en uppföljande utställning året därpå hälsades han av kritiken som ”nyexpressionist”. Hans bilder visade ett korthugget, expressivt måleri med vardagsnära ting som motiv: kaffepanna, hushållsrulle, stickstrumpa, spikar. Han drogs till osedda eller i konsten då förbisedda ting; en vardagens mystik med stark laddning. Vid mitten av decenniet skedde en omorientering, bland annat brände han upp ett 80-tal målningar 1954. Under årliga resor till mer eller mindre arktiska trakter – svenska och finska Lappland, Lofoten, Island, Spetsbergen – utvecklade Torsten Renqvist ett originellt landskapsmåleri där det sedda uttrycks i symbios med begreppsliga föreställningar. Hans måleri gick dock också mot en allt större abstraktion.

I sextiotalets måleri blev tonen mörkare, tingen återkom som motiv – ofta fragment, benbitar, oorganiska och organiska former – och gavs en allt djupare symbolik. Hans sista stora målning, ”Ikonostas över fjädrar och en tidning”, var en tidsbild, en sorgemålning, en bild av makten, avbildad i ett fotavtryck, som trampar på de svaga.” (Beate Sydhoff).

Han ställde därefter ut separat ett flertal gånger på bland annat Gummesons konsthall, God konst i Göteborg och SDS-hallen i Malmö. Tillsammans med Wiking Svensson ställde han ut på Lorensbergs konstsalong i Göteborg och tillsammans med Per Lindekrantz på Lilla galleriet samt med Willy Ørskov på Galleri Maneten i Göteborg. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare 1950–1952, Ung grafik på Kulturen i Lund och Nordiska grafikunionens utställning i Köpenhamn. Han deltog med målningen Tre ting och en fjäder i Carnegieinstitutets utställning i Pittsburgh och han var representerad i utställningen Junge schwedische Kunst i Stuttgart samt i utställningen La peinture nordique contemporaine i Paris. Som särskilt inbjuden gästutställare deltog han i Sveriges allmänna konstförenings utställning på Liljevalchs konsthall 1957.

Vid sidan av sitt eget skapande var han verksam som lärare vid Valands målarskola 1955–1958. Torsten Renqvist talar själv om sin dagsida (måleriet under sommarhalvåret) och sin nattsida (grafiken hemma i ateljén under vinterhalvåret). Medan människor som motiv lyser med sin frånvaro i hans måleri, förekommer de rikligt i hans teckningar och grafik. Här återfinns också djurbilder bland vilka man velat se en muntert spatserande igelkott med alla taggarna ute som ett indirekt självporträtt. En sida av hans nydanande grafik lägger vikten vid linjespelet, den ”kalligrafiska” sidan. Efter revolten i Ungern 1956 gjorde Renqvist en uppmärksammad serie bilder där han utgick från tidningsfoton, ”Upplopp”. Vid Biennalen i Venedig 1964 tilldelades han ett pris för sin grafik.

Han utgav 1959 en mapp med sex stora etsningar som beskrev en sorts skapelseberättelse där Stig Claesson utformade texterna till bilderna. Bland hans offentliga arbeten märks bland annat temperamålningen Papperstempel i trapphallen på Brännkyrka läroverk, fasadmosaiken Glob i en värld i Höganäsklinker för Folkets hus i Västerås, mosaiken Stenfloden för Högbergets läroverk i Ludvika samt ett antal utsmyckningar för Moderna museet i Stockholm och Tynnereds kyrka i Göteborg. Han var aktiv som konstskriftställare och skrev bland annat en presentation av Några nutida engelska målare i Paletten, översikter över äldre och nutida svensk grafik i Vår konst samt uppmärksammade inlägg i den aktuella konstdebatten. Han har tilldelats ett stort antal stipendium bland annat Carl Larssons stipendium 1955, Ester Lindahls stipendium 1959–1960, Konstakademiens Sergelpris för skulptörer 2000 och Konstakademiens Asmund och Lizzie Arles pris 2003.

År 1967 innebar ett nytt tvärt brott och en nystart i Torsten Renqvists konstnärskap. Han lämnade helt måleriet för skulptur. I skulpturen kommer både hans ”dagsida” och hans ”nattsida” till uttryck. I början arbetade han i järnplåt. Han gjorde små scener, till exempel ”Segern”, ett gäng segerrusiga och skränande män. Nike, segergudinnan, var ett motiv han flera gånger återkom till. När segern är vunnen är Nike annorstädes, menade han med ett för hans antiheroiska humanism karaktäristiskt patos: ”Segern har en skitig glans”.

Snart fann Torsten Renqvist sitt material som skulptör: trä. Inspirerad av polsk folkkonst, medeltida bildhuggeri, skulptur från antikens Kreta och Egypten liksom från tidningsfoton och barnteckningar skapade han allt från idéburna bilder och gestaltningar av mytiska och moraliska situationer till lekfulla djurskulpturer för barn. Många av skulpturerna göts sedan i brons. Tillsammans med stuckatören Domenico Inganni och skulptörerna Mats Åberg och Evert Lindfors utförde Torsten Renqvist många av dessa gjutningar hemma i ateljén i Kummelnäs utanför Stockholm.

I ungdomen ville Torsten Renqvist bli författare och han förblev en skrivande människa. Utdrag ur hans dagböcker finns publicerade i Brottstycken (1988) och Flisor (1994). Han deltog i konstdebatten med tungt vägande inlägg. Men framför allt försåg han ofta sina skulpturer med skriftliga kommentarer, små komprimerade texter som ringar in motiven utan att förklara dem.

Det har sagts om Gunnar Ekelöf att han uppnådde sin centrala position genom ständiga förflyttningar i periferin. Paradoxen kunde också gälla för outsidern Torsten Renqvist. Hans måleri och grafik och senare skulptur har stått centralt i samtida svensk konst. ”Torsten Renqvist hörde till förra seklets verkligt stora svenska konstnärer” (Ulf Linde). Men hans verk har sedan debuten hela tiden uppfattats som ett vitalt och egensinnigt alternativ till samtida strömningar. Renqvist finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum och Nationalmuseum, Moderna museet i Stockholm, Norrköpings konstmuseum, Kalmar konstmuseum, Malmö museum, Örebro läns landsting och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Torsten Renqvist var gift första gången 1952–1956 med konstnären Gun Kessle, andra gången 1956 med filosofie kandidat Anne-Gerd Forsberg-Renqvist (1932–1970) och tredje gången 1970 med Harriet Ganetz (1929–2011). I andra äktenskapet fick han en dotter Anna-Lena (född 1959). Han är begravd på Boo kyrkogård tillsammans med tredje hustrun.

Offentliga verk i urval

Skulptur	År	Plats	Ort	Material
Kvinna med tvillingar	1968	Moderna museet	Stockholm	trä
Striden mellan änglar och fåglar	1972	Stockholms universitet; Universitetsbiblioteket; ljusgård plan 4	Stockholm	trä
Striden mellan änglar och fåglar	1967	Moderna museet	Stockholm	taggtråd, plåt
Dockan Johannes	1968	Karolinska institutet, Retziuslabbet	Stockholm	trä
Vraket	1968	Moderna museet	Stockholm	trä
Skeppet, hand och fot	1968	Sandvikens stadsbibliotek	Sandviken	marmor och kalksten
Robinson	1968	Museum Sztuki	Lodz
Hand	1974	Linköpings universitet	Linköping	brons
Kattmamma	1969	Björkebyskolan	Stockholm	trä
Naturalieskåp	1970	Björkebyskolan	Stockholm	trä
Hylla för naturalier	1970?	Åkeshovs sjukhus	Stockholm	trä
Tre apor, icke höra det onda, icke tala det onda, icke...	1974	Björkebyskolan	Stockholm	trä
Vridet spån	1980	Stockholms universitet, entréhallen utanför Universitetsbiblioteket	Stockholm	trä
Bevingat klot	1970	Tynnereds kyrka	Göteborg	trä och metall
Job	1972	Göteborgs konstmuseum	Göteborg	trä
Göran och draken	1973	Ateneum	Helsingfors	trä
Fågelskrämman	1971	Göteborgs stadsbibliotek	Göteborg	trä
Ordet	1971	Svenska sjömanskyrkan	Antwerpen	trä
Djävulen som fisk	1973	Norrköpings konstmuseum	Norrköping	trä och metall
Noaks ark	1976	Ludvika lasarett	Ludvika	brons
Noaks ark	1976	Universitetet i Bergen	Bergen
Fågel Fenix	1978	Historiska museet	Stockholm	brons
Fågel Fenix	1978	Posten, Årstafältet	Stockholm	brons
Fågel Fenix	1978?	Torvalla	Östersund	brons
Fågel Fenix	1978	Stadshusgården	Gävle	brons
Fågel Fenix		Utanför stadshuset	Skövde	brons
Fågelcirkus	1983	Lärarnas hus	Stockholm	brons
Theresas fåglar	1992	Understenshöjden, Björkhagen	Stockholm	brons
Tabitas trebenta trähäst	1992	Kantatvägen, HSB, Nacka	Stockholm	trä
Lilla elefanten drömmer	1976	Greta Garbos torg	Stockholm	betong
Hyndan	1970	Akademiska sjukhuset	Uppsala	trä
Fånget lejon	1978	Eskilstuna konstmuseum	Eskilstuna	trä, rep
Sjunken tärning	1975	utanför Länsbiblioteket	Östersund	brons
Kängurun	1979	Umeå universitetsbibliotek	Umeå	trä
Jättestruts	1973	Vilunda gymnasium, Upplands Väsby	Stockholm	trä
Fågel	1974	Fridhemsplans tunnelbanestation	Stockholm	trä
Hästflyftaren		Gymnasieskolan i Skärholmen	Stockholm	brons
Det döende djuret	1969	Biblioteket i Lit	Östersund	brons
Templet	1994	Sunderby sjukhus	Luleå	trä och metall
Trana	1988	Ájtte Fjäll- och Samemuseum	Jokkmokk	trä
Eva och Adam	1987	Postterminalen	Stockholm	trä
Ballongkorgen	1987	Postterminalen	Göteborg	brons
Lautrecs flickor	1985	Ateneum	Helsingfors	trä
Lautrecs flickor, skiss		Ateneum	Helsingfors	blandat
Dantetåget	1990	Moderna museet	Stockholm	trä, metall
Dansande flicka	1992	Ateneum	Helsingfors	trä
Dansande flicka	1993	Kulturdepartementet, Drottninggatan 16	Stockholm	brons
Vaggan			Borås?
Karl XII sover stående	1997			trä, vax
Karl XII sover stående		Garnisonen	Stockholm	brons
Elsa Beskow	1997	Djursholms torg	Stockholm	brons
Sentida kors	1999	S:t Eriksområdet	Stockholm	brons
Vanja och Alma	2000	Astrid Lindgrens barnsjukhus	Solna	trä

Bibliografi

Av Torsten Renqvist

• Torsten Renqvist, Brottstycken. Ur Torsten Renqvists dagböcker, red. Lars Nygren, 378 s, Bonniers, 1988.
• Torsten Renqvist, Flisor, red. Lars Nygren, 214 s, Hjalmarson & Högberg, 1994. Nytryck 2010 med efterord av Lars Nygren.
• Djur kan inte ljuga. Dagboksbrev mellan Torsten Renqvist och Asta Bolin, Med teckningar av Torsten Renqvist, 224 s, Atlantis, 2003.

Om Torsten Renqvist

• Allan Ellenius, Torsten Renqvist, 32 s, Bonniers små konstböcker 8, 1964.
• Ulf Linde, ”Etisk individualism”, katalog till utställning på Moderna Museet, 1974. Omtryckt i Ulf Linde , Efter hand , 1985.
• Olle Granath, ”Vanlig och utvald”, Utblickar över konst och konstnärer, Bonniers, 1979.
• Beate Sydhoff, Konstnären, jorden och tiden, 176 s, Sveriges allmänna konstförenings publikation 93, 1984.
• Lars Nygren, Torsten Renqvist. Målaren. Katalog till utställning på Prins Eugens Waldemarsudde, 1988.
• Lars Nygren, Torsten Renqvist, katalog nr 428, Liljevalchs konsthall, 1994, med texter av Lars Nygren, Ulf Linde och Allan Ellenius, 159 s (innehåller utförligare litteraturförteckning).
• Mailis Stensman, Torsten Renqvist, 318 s, Edition Apel/ Lind & Co, utan årtal [2002].

Tryckta källor

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 468-469, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296

Externa länkar

• Torsten Renqvists webbplats