Turkos blåvinge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Turkos blåvinge
Status i Sverige: Sårbar[1]
Status i Finland: Nära hotad[2]
Turkos blåvinge.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljJuvelvingar
Lycaenidae
UnderfamiljÄkta juvelvingar
Lycaeninae
SläkteAricia
ArtTurkos blåvinge
A. nicias
Vetenskapligt namn
§ Aricia nicias
AuktorMeigen, 1829
Synonymer
Polyommatus nicias Meigen, 1829
Plebejus donzelii (Boisduval, 1832)
Norrlandsblåvinge
Donzels blåvinge[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Turkos blåvinge, Aricia nicias, är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingbredden varierar mellan 25 och 28 millimeter, på olika individer.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Hanen är på ovansidan blå med en turkos ton och vingarna har en bred brun kant. Undersidan är ljust brungrå med små prickar och ett vitt streck. Honan är brun på ovansidan och undersidan är lik hanens men något mörkare.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dess habitat är blomsterängar. Värdväxter för larverna är arter i nävesläktet som ängsnäva och skogsnäva, i Sverige främst den senare. De fullbildade fjärilarna flyger från slutet av juni till mitten av augusti och besöker flera olika blommande växter, i Sverige främst gulvial[1].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Turkos blåvinge finns i östra Pyrenéerna, västliga centrala Alperna på höjder mellan 1 200 och 2 000 m, Skandinavien, i Ryssland norr om Ladoga och Onega, samt i Uralbergen och Altaj[1].

I Sverige förekommer den inte längre söderut än Uppland (mycket liten förekomst), Gästrikland och Dalarna. Den finns vidare i Hälsingland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Bland dessa områden är den vanligast på Alnön i Medelpad. I Finland har den under senare år främst påträffats i Karelen. Eftersom dess huvudsakliga habitat, ängsmarker, under senare tid försvunnit alltmer har även turkos blåvinge minskat, både när det gäller utbredningen och antalet individer.[1] Den räknas som sårbar (VU) på den svenska rödlistan[1], och nära hotad (NT) på den finska[2].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Claes U. Eliasson (1995–2012, 2015). ”Turkos blåvinge Aricia nicias. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100399. Läst 1 oktober 2017. 
  2. ^ [a b] Lauri Kaila (2010). ”turkos blåvinge (Aricia nicias)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.60862. Läst 1 oktober 2017. 
  3. ^ Claes U. Eliasson (1995–2012). Aricia nicias Turkos blåvinge”. Artfaktablad. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100399/artfaktablad. Läst 2 oktober 2017. 
  4. ^ Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-51-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]