Tyristor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tyristorns schemasymbol.

Tyristorn är en elektronisk komponent uppbyggd av halvledarmaterial. Den har fyra halvledarskikt, benämnda PNPN. Symbolen är den för en diod men med en extra ingång på sidan som kallas gate eller styrelektrod. Tyristorn är normalt icke ledande mellan huvudspänningens anslutningar men den börjar att leda när styret matas med positiv ström, vilket kallas att den tänds. Tyristorn fortsätter därefter att vara ledande oberoende av om styrsströmmen bryts eller till och med blir negativ. Den slutar leda då huvudströmmen genom den understiger ett visst värde nära 0. För en växelström innebär det alltså att den tänds när styrspänningen kopplas in och släcks strax innan nollgenomgången för varje period.

Genom att låta tyristorn föregås av en styrkrets som reglerar när i perioden styrspänningen kopplas in, kan effekten i regleras växelströmskretsar.

Det finns även en variant av tyristorn som går att släcka utan att hållströmmen underskrids. Dessa kalla GTO-tyristorer, där GTO är en akronym för ”Gate Turn Off”. GTO-tyristorerna har till stor del ersatts av IGBT-tyristorer i många applikationer då dessa har många fördelar jämfört med GTO-tyristorn.

Tyristorer kan orsaka elektriska störningar, så kallade övertoner då fasvinkelstyrning används. Filter är det vanligaste sättet att försöka minska störningar men ger tveksam effekt, speciellt när flera tyristorer används.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]