Tyristor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tyristorns schemasymbol.

Tyristorn är en elektronisk komponent uppbyggd av halvledarmaterial som introducerades under 1950-talet. Den har fyra halvledarskikt, benämnda PNPN.

Symbolen för tyristorn är den för en diod, men med en extra ingång på sidan som kallas gate eller styrelektrod.[1][2] Tyristorn är normalt icke ledande mellan huvudspänningens anslutningar men den börjar att leda när styret matas med positiv ström, vilket kallas att den tänds. Tyristorn fortsätter därefter att vara ledande oberoende av om styrsströmmen bryts eller till och med blir negativ. Den slutar leda då huvudströmmen genom den understiger ett visst värde nära 0. För en växelström innebär det alltså att den tänds när styrspänningen kopplas in och släcks strax innan nollgenomgången för varje period.

Genom att låta tyristorn föregås av en styrkrets som reglerar när i perioden styrspänningen kopplas in, kan effekten i regleras växelströmskretsar.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Tyristorns bästa egenskap är att den kan konstrueras så att den klarar mycket högre spänningar och strömmar än vad en transistor gör. De största tyristorerna klarar spänningar på flera kV och strömmar på flera kA. Den kan också göras mycket robust och tåla hög spännings- och strömderivator. Dessa egenskaper har gjort tyristorn till den dominerande kraftkomponenten i kraftelektronik.

Eftersom krafttyristorer ofta leder stora strömmar behövs det stora ledarareor och effektiv kylning. Därför ser en stor tyristor ut som en puck, där kanten är av räfflat porslin och de platta över- och undersidorna, anod- och katodanslutningarna, är planslipade metallskivor.[3]

Tyristorer kan orsaka elektriska störningar, så kallade övertoner då fasvinkelstyrning används. Filter är det vanligaste sättet att försöka minska störningar men ger tveksam effekt, speciellt när flera tyristorer används.

En nackdel med den "klassiska" tyristorn är att den inte slutar att leda ström förrän spänningen över den byter polaritet. Därför utvecklades en annan typ av tyristor, GTO-tyristorn, där GTO är en akronym för ”Gate Turn Off”. GTO-tyristorerna har till stor del ersatts av IGBT-transistorer i många applikationer då dessa har många fördelar jämfört med GTO-tyristorn.[4]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Elektronik - dioder, likriktare, lysdioder”. faktabanken.nu. http://faktabanken.nu/dioder.htm. Läst 4 april 2018. 
  2. ^ ”Dioder och lysdioder - Grundläggande elektronik | Kjell.com” (på sv). www.kjell.com. https://www.kjell.com/se/fraga-kjell/hur-funkar-det/arduino/grundlaggande-elektronik/dioder-och-lysdioder#diod. Läst 4 april 2018. 
  3. ^ Redaktionen. ”Tyristorn klarar kraften” (på sv-se). etn.se. http://etn.se/index.php/12112. Läst 4 april 2018. 
  4. ^ ”Kraftelektronikens historia”. www.industristaden.se. http://www.industristaden.se/doc/kraftelektronik.htm. Läst 4 april 2018.