Vävstol

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Traditionell gammal vävstol, sedd snett bakifrån. Modellen är en så kallad golvvävstol eller trampvävstol.
Modern (senare delen 1900-talet) hopfällbar vävstol från Öxabäck för åtta skaft och kontramarsch samt pådragningsknekt.

Vävstolen med trampor konstruerades ursprungligen i Kina före vår tideräkning. De kom till Norden strax före medeltiden.

Svenska typer[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta bevarade svenska trampvävstolen är från någon gång på 1600-talet. Vävskedstillverkningen i Dalarna har anor från 1700-talet, vilket innebär att man redan då hade behov av vävskedar. I de tidigare varptyngda lodräta vävstolarna hade man inte vävskedar ännu, utan de kom med golvvävstolarna på 1700-talet till Sverige. För att väva damast finns särskilda damastvävstolar. De är som regel både högre och längre än vanliga vävstolar. För jacquardvävning finns särskilda jacquardvävstolar. Jacquard är en väv med ett dekorativt mönster som är alltför komplicerat att vävas på en vanlig solvskaftvävstol. Jacqauardvävstolen är en speciell vävstol, där mönsterbildningen styrs av hålkort och de är som regel mekaniskt styrda och skötta, men även manuella jacquardvävstolar existerar. Mönsterbilden i väven skapas genom att färgen i varp och vävtrådar framhävs genom det sätt som inslaget sker, och detta samtidigt bildar den färdiga textilen. Främsta skillnaden mot den traditionella vävstolen är att varje enskild varptråd kan styras oberoende av de andra. Upp till 1792 varptrådar kan på så sätt styras helt separat från övriga trådars rörelser upp och ned. Grunddragen är densamma, med varpbom och tygbom och däremellan anordningar för skaften och slagbom.

Varpbommen sitter längst bak, och på den rullas varpen upp (ett arbetsmoment kallat bomning), i vilken man sedan skyttlar inslagstråden. Först träs varptråden genom solven som genom förmedling av skaftkäppar är förbundna med tramporna och reglerar vilka varptrådar som höjs och sänks vid vävningen. Sedan träs varptråden genom vävskeden som sitter i slagbommen och knyts fast i en käpp som är förankrad till tygbommen, som sitter närmast vävaren.

Ombyggda golvvävstolar som försågs med harnesk och dragutrustning kallas för simpelvävstolar, och de användes för att lära ut damastvävning i en förenklad variant. Huvuddragen i mönsterböckerna och utbildningarna var att lära ut den förenklade simpelvävningen. Simpelvävstolarna användes av holländarna och de vävstolarna utvecklades och försågs med mekanisk mönsterstyrning.

Efsingar kallas ändarna på varpen vilken är upprullad på varpbommen.

Många vävstolar har en bänk för vävaren att sitta på, fast förankrad i vävstolen. I andra fall sitter vävaren på en lös stol eller bänk av vad slag som helst.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Ålderdomliga i Skåne förekommande benämningar är fotspor för tramporna och fotsporträ för den balk längst bak i vävstolen, där tramporna är upphängda. [1]

Utseende i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Handvävstol i Textilmuseum Bocholt i Nordrhein-Westfalen i Tyskland. Staden Bocholt var tidigare känd för bomulls- och järnindustri.

Internationellt sett ser vävstolar väldigt olika ut.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Geebers, Lund 1867 (faksimilutgåva Malmö 1962), sida 161 [1]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar för tillverkare[redigera | redigera wikitext]