Valide sultan
Valide sultan (arabiska walida, hon som har fött till världen, mor) är en historisk titel och position som tillkom mödrarna till Osmanska rikets regerande sultaner. Valide sultan räknades som den näst mäktigaste positionen i riket. Hon var den högst rankade kvinnan i riket, och kom före sultanens fyra hustrur, som enligt islam måste behandlas lika och inte hade någon position motsvarande en drottnings.
En valide sultan hade, i enlighet med den muslimska synen på mödrars rätt, en legitim rätt att utöva politiskt inflytande över rikets styre. De flesta valide sultan var formellt sett slavar (saqaliba) från det kejserliga osmanska haremet, vars överhuvud de var. Två av dem regerade också ensamma som rikets regenter under sina söners omyndighet.
- Valide sultaner
- 1520–1534 : Ayşe Hafsa Sultan
- 1574–1583 : Nurbanu Sultan
- 1594–1603 : Safiye Sultan
- 1603–1604 : Handan Sultan
- 1617–1618 : Halime Sultan (första gången)
- 1618–1622 : Mahfiruz Hadice Sultan
- 1622–1623 : Halime Sultan (andra gången)
- 1623–1648 : Kösem Sultan (regent)
- 1648–1683 : Turhan Hatice Sultan (regent)
- 1687–1689 : Saliha Dilâşub Sultan
- 1695–1715 : Emetullah Rabia Gülnûş Sultan
- 1730–1739 : Saliha Sultan
- 1754–1757 : Şehsuvar Sultan
- 1789–1805 : Mihrişah Valide Sultan
- 1807–1808 : Ayşe Seniyeperver Sultan
- 1808–1817 : Nakşidil Sultan
- 1839–1853 : Bezmiâlem Sultan
- 1861–1876 : Pertevniyal Sultan
- 1876–1876 : Şevkefza Sultan
- 1876–1904 : Rahime Perestu