Vasapapegojor

	Vasapapegojor
	Större vasapapegoja (M. vasa)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Papegojfåglar; Psittaciformes
Familj	Afrikanska och amerikanska papegojor; Psittacidae
Släkte	Vasapapegojor; Mascarinus; Wagler, 1832
Synonymer
	Coracopsis
	Réunionpapegoja (M. mascarin)

Vasapapegojor (Mascarinus) är ett släkte papegojor som förekommer vilt uteslutande på Madagaskar och mindre öar i västra Indiska oceanen, i savann- och skogsbiotoper.^[1]

Taxonomi

Tidigare fördes vasapapegojorna till släktet Coracopsis. Efter att DNA-studier^[2] visat att den utdöda réunionpapegojan (Mascarinus mascarin) är en del av vasapapegojorna förs de numera ofta till Mascarinus som har prioritet före Coracopsis.^[3] Vissa auktoriteter behåller dock vasapapegojorna i Coracopsis och réunionpapegoja i Mascarinus.^[4]

Vasapapegojorna delas numera upp i fyra eller fem arter:

Större vasapapegoja (M. vasa)
Seychellvasapapegoja (M. barklyi)
Réunionpapegoja (M. mascarin)
Mindre vasapapegoja (M. niger)
Komorvasapapegoja (M. sibilans) – behandlas ofta som underart till niger^[1]

Deras inbördes släktskap kan illustreras enligt följande (efter Joseph et al 2012 där dock taxonet M. v. comorensis ej inkluderats):^[3]

E

	M. v. drouhardii (västra Madagaskar)

	M. v. vasa (östra Madagaskar)

M. barklyi (Praslin, Seychellerna)

M. mascarin (La Réunion, utdöd)

M. n. sibilans (Komorerna)

	M. n. nigra (östra Madagaskar)

	M. n. libs (västra Madagaskar)

Utseende

Till färgen är de gråbruna och skiljer sig bara i storlek (25–50 cm). De utmärker sig genom sitt underliga utseende, med förkortade kroppar och långa nackar, svarta fjädrar och en skär näbb. Både hanens och honans hud blir gul under parningstiden och förlorar ofta fjädrar: honan kan till och med bli helt skallig på huvudet.

Häckning

Hanarnas kloak kan vändas ut och in till en hemipenis vid parning, något som är unikt för släktet. Honorna lägger 2-3 ägg som ruvas i 20 dagar, en betydligt kortare tid än hos andra likstora papegojfåglar, där ruvningstiden kan vara 30 dagar.

Noter

^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Kundu, S.; Jones, C. G.; Prys-Jones, R. P.; Groombridge, J. J. (2011). "The evolution of the Indian Ocean parrots (Psittaciformes): Extinction, adaptive radiation and eustacy". Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (1): 296–305. doi:10.1016/j.ympev.2011.09.025.
^ [a b] Joseph, L.; Toon, A.; Schirtzinger, E. E.; Wright, T. F.; Schodde, R. (2012). "A revised nomenclature and classification for family-group taxa of parrots (Psittaciformes)". Zootaxa. 3205: 26–40.
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[CC-1] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[2] Kundu, S.; Jones, C. G.; Prys-Jones, R. P.; Groombridge, J. J. (2011). "The evolution of the Indian Ocean parrots (Psittaciformes): Extinction, adaptive radiation and eustacy". Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (1): 296–305. doi:10.1016/j.ympev.2011.09.025.

[Joseph-3] [a b] Joseph, L.; Toon, A.; Schirtzinger, E. E.; Wright, T. F.; Schodde, R. (2012). "A revised nomenclature and classification for family-group taxa of parrots (Psittaciformes)". Zootaxa. 3205: 26–40.

[IOC-4] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[1]

[2]

[3]

[4]