Velandastenen
| Velandastenen | |
| Runristning (Runsten) | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Västergötland |
| Län | Västra Götaland |
| Kommun | Trollhättan |
| Socken | Väne-Åsaka |
| Plats | Skattegården, Velanda |
| Koordinater | 58°13′00″N 12°25′28″Ö / 58.21663°N 12.42442°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Väne-Åsaka 8:1[1] |
| Tillkomsttid | Vikingatid, omkring 980–1015 e.Kr. |
| Signum | Vg 150 |
| Stil | Rak[2] (Osäker bedömning) |
| Information från FMIS, Runor samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Velandastenen, med signum Vg 150, är en runsten som nu står utmed riksväg 42 i Väne-Åsaka socken och Trollhättans kommun, Väne härad i Västergötland.[3][4] Inskriften är hednisk eftersom guden Tor åkallas.[3]
Upptäckt och allmän karakteristik
[redigera | redigera wikitext]Stenen skapades kring 980–1015 e.Kr.[4] Den upptäcktes 1912 i samband med att en stengärdsgård skulle flyttas.[3] Dess ursprungliga plats är okänd.[3]
Stenen är av hård, mörkprickig gnejsgranit.[3] Dess höjd är 1,90 meter, och dess bredd är 0,50 m.[3] Den är nu fastgjord vid berget med järndubbar och cement.[3]
Ornamentiken består av ett rakt runband som i en båge följer den höga, smala stenens form.[3] Bågens topp är krönt med ett rovfågelhuvud, möjligen en falk.[3] Stenen saknar det kristna korset och av orden Tor vige framgår att man hellre sökt skydd under en hednisk gud.[3]
Inskriften
[redigera | redigera wikitext]
Runskrift (yngre futhark)[a]:
- × ᚦᚢᚱᚢᛁ ᛬ ᚱᛁᛋᚦᛁ ᛬ ᛋᛏᛁᚾ ᛬ ᛁᚠᛏᛁᛦ ᛬ ᚢᚴᛘᚢᛏ ᛬ ᛒᚢᛏᛅ ᛬ ᛋᛁᚾ ᛬ ᛘᛁᚢᚴ ᛬ ᚴᚢᚦᛅᚾ ᛬ ᚦᛁᚴᚾ × ᚦᚢᚱ ᛬ ᚢᛁᚴᛁ ×
Translitterering av runinskriften:
- × þurui : risþi : stin : iftiʀ : ukmut : buta : sin : miuk : kuþan : þikn × þur : uiki ×[3]
Normalisering till runsvenska:
- Þyrvi ræisti stæin æftiʀ Ogmund, bonda sinn, miok goðan þegn. Þorr vigi.[3]
Översättning till nusvenska:
- Tyrvi reste stenen efter Ogmund, sin make, en mycket god tägn. Tor vige (stenen el. runorna).[3]
En översättning till fornvästnordiska visar vokalernas längd: Þyrvé reisti stein eptir Ǫgmund, bónda sinn, mjǫk góðan þegn. Þórr vígi.[4]
Tolkning och religionshistorisk betydelse
[redigera | redigera wikitext]Inskriften är helt tolkad eftersom den har skiljetecken mellan ord, innehåller kända ord och namn, är begripligt stavad, och mestadels tydligt huggen och bevarad[3]. Betydelsen av ordet tegn är omdiskuterad, men betyder troligen ungefär ”fri man”[5]. Att guden Tor åkallas gör stenen nästan unik eller helt unik[3] på svenska runstenar (ett annat osäkert belägg finns på Rökstenen). Tors namn är mer vanligt förekommande på runstenar i Danmark.[3] Orden ”Tor vige” finns på Glavendrupstenen, Virringstenen och Danmarks runeindskrifter 220.[3] Tor nämns i Sverige också på Kvinnebyamuletten.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Västergötlands runinskrifter
- Sverige under vikingatiden
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Om inte runtecknen nedan syns behövs ett unicode-typsnitt i din webbläsare eller operativsystem som stödjer unicode-runor (unicode 3.0).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Hugo Jungner, Elisabeth Svärdström, red (1940–1970). Sveriges runinskrifter. Bd 5, Västergötlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. sid. 125. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_vastergotland_b05_h04_text.pdf
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Fornminnesregistret: Väne-Åsaka 8:1
- ^ ”Begrepp och principer: Stil”. Runor. Riksantikvarieämbete. https://www.raa.se/hitta-information/runor/begrepp-och-principer-for-translitterering/#stil. Läst 25 januari 2025.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Hugo Jungner, Elisabeth Svärdström, red (1940–1970). Sveriges runinskrifter. Bd 5, Västergötlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_vastergotland_b05_h04_text.pdf
- ^ [a b c] Runinskrift Vg 150 i senaste (2020) utgåvan av Samnordisk runtextdatabas (tillgänglig via Riksantikvarieämbetets söktjänst Runor), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
- ^ Lena Petersson (2007). ”Nordiskt runnamnslexikon. Femte, reviderade utgåvan.”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 224. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1108274/FULLTEXT01.pdf. Läst 11 september 2025.