Vladislav Surkov
| Vladislav Surkov Владислав Сурков | |
 Surkov i maj 2013.
| |
Rysslands vice premiärminister
| |
| Tid i befattningen 27 december 2011–8 maj 2013 | |
| President | Dmitrij Medvedev Vladimir Putin |
|---|---|
| Premiärminister | Vladimir Putin Dmitrij Medvedev |
| Företrädare | Vjatjeslav Volodin |
| Efterträdare | Sergej Prichodko |
Rysslands presidentadministrations förste vice stabschef
| |
| Tid i befattningen 3 augusti 1999–27 december 2011 | |
| President | Boris Jeltsin Vladimir Putin Dmitrij Medvedev |
| Efterträdare | Vjatjeslav Volodin |
| Född | Vladislav Jurijevitj Surkov 2 september 1964 Solntsevo, Lipetsk oblast, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1964–1991) Ryssland (sedan 1991)
|
| Politiskt parti | Enade Ryssland |
| Yrke | Politiker, affärsman |
| Maka | Julia Visjnevskaja (g. 1987–1996) Natalja Dubovitskaja (g. 2004) |
| Barn | 4 |
| Namnteckning | 
|
Vladislav Jurijevitj Surkov (ryska: Владислав Юрьевич Сурков), född 21 september 1964 i byn Solntsevo, Lipetsk oblast, Ryska SFSR,[1][a] är en rysk affärsman och politiker. 1999–2011 var Surkov förste vice stabschef inom Rysslands presidentadministration, och därefter vice premiärminister fram till 2013.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Vladislav Surkov är son till grundskollärarna, ryskan Zinajda Surkova (född 1935) och tjetjenen Jurij (Andarbek) Dudajev (1942–2014), och växte först upp i distriktet Sjali i Tjetjeno-Ingusjiska ASSR. Efter det att hans föräldrar skilt sig när han var fem flyttade han med modern till Lipetsk, där han döptes som rysk-ortodox. Surkov studerade 1982–83 vid Moskvas stål- och legeringsinstitut utan att ta examen. Åren 1983–85 gjorde han militärtjänst vid ett sovjetiskt artilleriregemente i Ungern tillhörande GRU:s specialstyrkor. Därefter påbörjade Surkov en utbildning till teaterregissör i Moskva, men avslutade den inte. År 1993 tog han en magisterexamen i nationalekonomi från Moskvas internationella universitet.[1]
Från och med perestrojkan i Sovjetunionen under det sena 1980-talet kom Surkov att verka inom den privata sektorn, och efter Sovjetunionens upplösning hade han bland annat uppdrag inom Michail Chodorkovskijs bank Menatep samt inom Michail Fridmans Alfa-Bank fram till 1997.[4] 1998–99 var han vice styrelseordförande samt pr-ansvarig för den ryska tv-kanalen ORT, innan han i augusti 1999 utsågs till vice stabschef inom den ryska presidentadministrationen. Detta uppdrag innehade han fram till december 2011, och var därefter vice premiärminister. I maj 2013 lämnade Surkov posten som vice premiärminister, och blev istället personlig rådgivare till president Vladimir Putin i frågor gällande relationer med Abchazien, Sydossetien och Oberoende staters samvälde (OSS) samt konflikten i östra Ukraina.[1] Han avskedades av Putin i februari 2020.[5]
Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 införde USA[6] och EU[7] i mars 2014 sanktioner mot ett antal personer inom och med kopplingar till Rysslands regering, däribland Surkov.
Surkov har flera gånger uppmärksammats som en ”grå eminens” bakom president Putin och en av arkitekterna bakom det ryska politiska systemet.[8] Han har bland annat nämnts som organisatör bakom den Putintrogna ungdomsrörelsen Nasji.[9]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Surkov var första gången gift med Julia Visjnevskaja 1987–1996. Han gifte sig andra gången 2004 med sekreteraren Natalja Dubovitskaja. Han har fyra barn.
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Enligt vissa källor hette Surkov ursprungligen Aslambek Andarbegovitj Dudajev och föddes 1962 i byn Duba-Jurt i Tjetjeno-Ingusjiska ASSR.[2][3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Biografi på www.lenta.ru, läst den 7 januari 2023
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Сурков, Владислав Юрьевич”, TASS (på ryska). Läst 13 juli 2023.
- ^ Pavel Felgenhauer, ”Intrigue and Gossip Overwhelm Moscow after Surkov's Downfall”, Eurasia Daily Monitor, vol. 10, nr 88, 2013 (på engelska). Läst 13 juli 2023.
- ^ Stephen M. Norris, Willard Sunderland, Russia's People of Empire: Life Stories from Eurasia, 1500 to the Present, Indiana: Indiana University Press, 2012 (på engelska), s. 341. Läst 13 juli 2023.
- ^ ”Vladislav Surkov”, Government of the Russian Federation (på engelska). Läst 13 juli 2023.
- ^ ”Vladislav Surkov relieved of his duties as Presidential Aide”, en.kremlin.ru, 18 februari 2020 (på engelska). Läst 13 juli 2023.
- ^ ”FACT SHEET: Ukraine-Related Sanctions”, Office of the Press Secretary, The White House, 17 mars 2014 (på engelska). Läst 14 juli 2023.
- ^ ”RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 284/2014 av den 21 mars 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende”, Europeiska unionens officiella tidning, eur-lex.europa.eu, 21 mars 2014. Läst 14 juli 2023.
- ^ Henry Foy, ”Vladislav Surkov: ‘An overdose of freedom is lethal to a state’”, Financial Times, 18 juni 2021. Läst 14 juli 2023.
- ^ Jan Winter/TT, ”Nasji: Putins fanklubb eller lydig pöbel?”, Dagens Nyheter, 3 maj 2007. Läst 13 juli 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vladislav Surkov.- The Puppet Master, BBC Radio 4 (på engelska). Brittisk radiodokumentär om Surkov från 2019.
|