Vostok 3

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vostok 3 – ryska Восток-3
Vostok-3 mission patch.png
Anropssignal Сокол (Sokol - "falk")[1]
Startplats Bajkonur LC1
Start 11 augusti 1962 08:30 UTC
Landningsplats 42°2′N 75°45′E
Landning 15 augusti 1962 06:52 UTC
Färdens tid 3 dag 22 tim 22 min
Varv 65
Apogeum 218 km
Perigeum 166 km
Banlutning 65,0°
Massa 4 722 kg
Besättning
Andrijan Nikolajev
Adrian G. Nikolaiev (timbre roumain).jpg
Kronologi
Föregående uppdrag Nästa uppdrag
Vostok 2 Vostok 4

Vostok 3, ryska Восток-3, var en bemannad rymdfärd som ingick i det sovjetiska Vostokprogrammet.[2][3] Rymdfärden skedde tillsammans med Vostok 4 och var på så sätt den första med två rymdfarkoster samtidigt.[4] De två kapslarna kom 5 km ifrån varandra och kontakt mellan skeppen kunde etableras.[5] Kosmonauten Andrijan Nikolajev stannade nästan fyra dagar i jordens omloppsbana.

Flygförloppet[redigera | redigera wikitext]

Vostok 3 startade den 11 augusti 1962 klockan 8:30 (UTC) från uppskjutningsplatsen Bajkonur och nådde efter några minuter omloppsbanan med en perigeum av 166 km, en apogeum av 218 km och en inklination av 65 grader.[6][4]

Bara 24 timmar senare startades Vostok 4 med Pavel Popovitj.

Farkosternas banor var så beräknade att de nådde ett minsta avstånd av 6 km från varandra. Kosmonauterna hade ingen möjlighet att påverka denna händelse. Det antas att bägge kosmonauterna hade kontakt via radio under hela tiden där de var tillsammans i rymden.

Vostok 3 kretsade 64 gånger runt jorden. Landningen skedde den 15 augusti 1962 klockan 6:52 (UTC). Som hos alla Vostok-farkoster använde Nikolajev katapultstol och fallskärm. Vostok 3 och 4 landade ungefär 200 km från varandra, söder om Qaraghandy, i Kazakstan.[7]

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Ordinarie

Backup

Reserv

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Med nästan fyra dagar satte Nikolajev ett nytt rekord för vistelse i rymden. Amerikanernas dittills längsta rymdfärd, av Scott Carpenter, varade bara cirka fem timmar.

Att skjuta upp två rymdfarkoster inom loppet av 24 timmar betraktades av alla fackpersoner runt om i världen som en anmärkningsvärd prestation.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Call signs of astronauts” (på engelska). http://www.gctc.ru/main.php?id=156. Läst 21 maj 2015. 
  2. ^ ”Vostok 3 – NSSDC/COSPAR ID: 1962-036A” (på engelska). NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraftDisplay.do?id=1962-037A. Läst 27 maj 2015. 
  3. ^ Sven Grahn. ”Vostok”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vostok. Läst 19 maj 2015. 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  5. ^ Gatland, Kenneth (1976) (på engelska). Manned Spacecraft, Second Revision. Macmillan Publishing Co., Inc., New York. ISBN 0-02-542820-9 
  6. ^ Asif. A. Siddiqi (2000) (på engelska). Challenge to Apollo: The Soviet Union and the Space Race, 1945-1974. NASA. http://history.nasa.gov/SP-4408pt1.pdf. Läst 11 maj 2015 
  7. ^ Soviet Spacemen Say No Try Made To 'Rendezvous” (på engelska). TheMontreal Gazette newspaper. 22 augusti 1962. http://news.google.com/newspapers?id=VoU0AAAAIBAJ&sjid=jJ4FAAAAIBAJ&pg=6601,3363422&hl=en. Läst 24 maj 2015.