Hoppa till innehållet

Wäinö Aaltonen

Från Wikipedia
Wäinö Aaltonen
FöddWäinö Waldemar Aaltonen
8 mars 1894[1][2][3]
Karinais ​eller ​S:t Mårtens[4]
Död30 maj 1966[5][1][2] (72 år)
Helsingfors[6]
Medborgare iFinland[7] och Storfurstendömet Finland
Utbildad vidÅbo ritskola
Wäinö Aaltonenskolan
SysselsättningMålare, fotograf[8], skulptör[9], bildkonstnär[10][11][12]
Noterbara verkNär vänskapsbanden knytes
MakaAino Pietiläinen
(g. 1920–1929, skilsmässa)
BarnMatti Aaltonen (f. 1921 och 1921)
Maija Aaltonen (f. 1924)
SläktingarAaro Hellaakoski
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Lunds universitet (1941)
Prins Eugen-medaljen (1947)[13]
Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1950)
Kommendör av Sankt Olavs orden (1950)[14]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1950)[15]
Storofficer av Solidaritetens stjärnorden (1952)[16]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1959)[17]
Riddare av Hederslegionen[18]
Redigera Wikidata
Wäinö Aaltonen i arbete med byst av Jean Sibelius 1938
När vänskapsbanden knytes i Göteborg

Wäinö Waldemar Aaltonen, född 8 mars 1894 i Karinais, död 30 maj 1966, var en finländsk skulptör och målare.[19][20]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Wäinö Aaltonen studerade teckning och målning för Victor Westerholm vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo 1910–1915. Därefter ägnade han sig åt skulptur och gjorde som ett betydande ungdomsverk en pojke i granit (1917–1920), som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Han blev professor 1940, fil. hedersdoktor i Lund 1941[21] och ledamot av Finlands Akademi från 1948.[22]. Hans mest kända skulptur är Bronsstaty av Paavo Nurmi från 1925. Han har även gjort minnesmärket över torpedbåten S 2. Bland hans övriga skulpturer finns hjältemonumentet i Nyslott samt Frihetsgudinnan bekransar ungdomen som fanns vid Helsingfors universitet, men förstördes under andra världskriget[19]. I Sverige finns bland andra skulpturen När vänskapsbanden knytes vid Näckrosdammen/Renströmsplatsen i Göteborg, som är en gåva till Göteborgs stad av Åbo stad (ett identiskt exemplar finns i Åbo). För Hässelby villastads kyrka skapade han träskulpturen Barnet med sin skyddsängel[23].

I samband med byggandet av Wäinö Aaltonens museum i Åbo donerade Aaltonen en betydande mängd av sina verk till staden och dessa utgör nu grunden för stadens konstsamling och för basutställningen i museet.

Aaltonen finns i Sverige representerad vid Moderna museet[24] och Nationalmuseum[25] i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum (med ett porträtt av Jean Sibelius)[26], Miliseum[27] och Ateneum[28]

Bildgalleri

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6x3596j, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Aaltonen, Vallio or Waïnö, Benezit Dictionary of Artists, 17 januari 2018, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00000031, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6385635, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
  5. ↑ ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ↑ ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, KulturNav-ID: 6d027e46-1743-4a61-9fde-2c9ce512eca7c6efd155-8433-4c58-adc9-72db80c6ce50, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2024, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1743458017749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  12. ↑ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
  13. ↑ Sök medaljförläningar, Svenska kungafamiljen, läs online, läst: 13 december 2023.[källa från Wikidata]
  14. ↑ Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
  15. ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1950, s. 10 .[källa från Wikidata]
  16. ↑ quirinale.it, Quirinale-ID: 28422, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
  17. ↑ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 41, läs online.[källa från Wikidata]
  18. ↑ Olympedia, 2006, Olympedia person-ID: 920254, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
  19. 1 2 Uppgift från DATA – Illustrerad uppslagsbok för familjen, uppslagsord Aaltonen, Wäinö
  20. ↑ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  21. ↑ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (fjärde upplagan 1951)
  22. ↑ Aaltonen, V. V. i Svensk uppslagsbok, band 32 (supplement)
  23. ↑ Hässelby kyrka
  24. ↑ Moderna museet
  25. ↑ Nationalmuseum
  26. ↑ Göteborgs stadsmuseum[död länk]
  27. ↑ Miliseum
  28. ↑ Ateneum

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Wäinö_Aaltonen&oldid=59422513”