Wang Jingwei

Wang Jingwei 汪精衛
Wang Jingwei c:a 1930.
Republiken Kinas president och konseljpresident (Nanking)
Tid i befattningen 20 mars 1940–10 november 1944
Vicepresident	Zhou Fohai
Efterträdare	Chen Gongbo
Konseljpresident för Republiken Kinas exekutiva råd
Tid i befattningen 29 januari 1932–1 december 1935
President	Lin Sen
Företrädare	Sun Fo
Efterträdare	Chiang Kai-shek
Född	Wang Zhaoming 汪兆銘 4 maj 1883 Sanshui, Guangdong
Död	10 november 1944 (61 år) Nagoya
Politiskt parti	Kuomintang
Alma mater	Hosei
Maka	Chen Bijun

Wang Jingwei, född 4 maj 1883 i Sanshui, död 10 november 1944 i Nagoya, var en kinesisk nationalistisk politiker som hade en lång karriär som revolutionär och inom Guomindang, där han var en av Chiang Kai-sheks viktigaste rivaler. Under slutet av sitt liv ledde han en japansk marionettstat, vilket gjort att han idag främst är känd som Kinas Quisling.

Ungdom och utbildning

1901 tog Wang sin första examen (xiucai) i det kejserliga examensväsendet, men ansökte sedan om att få statligt stipendium för att studera i Japan. Wang fick stipendium för studier vid den skola som idag kallas Hosei-universitetet, och 1904 begav sig Wang och hans vän Hu Hanmin till Tokyo för att påbörja sina studier. I Tokyo kom de snabbt i kontakt med Sun Yat-sens revolutionära rörelse för att störta Qing-dynastin och Wang gick med i Suns parti, "De edsvurnas förbund" (Tongmenghui), redan 1905.

Revolutionära aktiviteter

Wang blev en nära förtrogen till Sun Yat-sen och planlade flera attentat mot ledande manchuiska statsmän. Under 1910 genomförde han och en grupp andra revolutionärer ett misslyckat bombattentat mot prinsregenten Zaifeng. Dådet gjorde omedelbart Wang känd i hela Kina och myndigheterna vågade inte ge Wang dödsstraff, utan dömde honom istället till livstids fängelse. När Xinhairevolutionen utbröt följande år återfick Wang friheten och kunde då fortsätta sitt arbete i Suns nya parti Tongmenghui.

Ledande i Kuomintang

Under det tidiga tjugotalet höll Wang flera viktiga poster i den regering i Guangzhou som Sun Yat-sen grundat i opposition mot den officiella regeringen i Peking och Wang åtnjöt stor popularitet. I egenskap av Suns nära förtrogne bistod han denne i utarbetandet av ett testamente och Wang ansågs därför vara en självklar efterträdare till Sun när denne hastigt avled under ett besök i Peking i mars 1925.

Wang var länge en framträdande kinesisk politiker på Nationalistpartiets vänsterkant och försökte utmana Chiang Kai-shek flera gånger. Under Nordfälttåget deltog han 1926-27 i en rivaliserande regering i Wuhan tillsammans med kommunisterna.

1930 allierade han sig med krigsherrarna Feng Yuxiang, Yan Xishan och Li Zongren i ett försök att störta Chiang Kai-shek, men de besegrades i det korta inbördeskrig som följde och Wang flydde landet för en tid. Följande år gjorde han ett nytt försök att starta en rivaliserande regering i Guangzhou, men denna upplöstes under hösten i samband med att Japan invaderade Manchuriet och Wang bjöds att delta i en samlingsregering i Nanking. Från och med 1932 tjänstgjorde han som Republiken Kinas konseljpresident (dvs. premiärminister), men tvingades avgå i december 1935 efter att han skadats svårt i ett politiskt attentat.

Wang följde med Chiang Kai-sheks regering när den flydde till Chongqing under det andra kinesisk-japanska kriget, men blev allt mer pessimistisk om Kinas möjligheter att vinna kriget mot Japan och förordade en förhandlingslösning framför fortsatta strider.

Landsförräderi

Wang skålar med den nazityske ambassadören i Nanjing, Heinrich Georg Stahmer (t.h.) c:a 1941-42.

I slutet på 1938 lämnade Wang och hans stab Chongqing för att bege sig till Kunming, där han inledde förhandlingar med Japan. I april 1939 skadades han i ett attentat som iscensatts av agenter från Guomindang och han flydde till japansk-ockuperade Shanghai, där han fortsatte förhandlingarna.

Den 30 mars 1940 blev Wang överhuvud för "Republiken Kinas reorganiserade regering" med säte i Nanking, vilken var en japansk lydstat som erkände Japans dominans i Kina och marionettstaten Manchukuos legitimitet. Den nya regimen gjorde anspråk på att representera hela Kina och använde samma institutioner och nationella symboler som Chiangs regering i Chongqing. För att stärka sin legitimitet förhandlade Wang fram ett avtal med Japan som upphävde exterritorialrätten och de ojämlika fördragen samt överlämnade Shanghai International Settlement och den franska koncessionen i Shanghai till kinesisk jurisdiktion.

Den 10 november 1944 avled Wang i Nagoya i sviterna av de attentat han utsatts för under 30-talet och undgick därför uppgörelserna efter andra världskrigets slut följande år.

Källor

• Boorman Howard L., Howard Richard C., red (1967-1979) (på engelska). Biographical dictionary of republican China. New York: Columbia U.P. Libris 1923 
• Bunker, Gerald E. (1972) (på engelska). The peace conspiracy: Wang Ching-wei and the China war, 1937-1941. Harvard East Asian series, 0073-0491 ; 67. Cambridge, Mass: Harvard U.P. Libris 5117191. ISBN 0-674-65915-5 
• So Wai Chor, "The Making of the Guomindang's Japan Policy, 1932-1937: The Roles of Chiang Kai-Shek and Wang Jingwei", Modern China, Vol. 28, No. 2 (Apr., 2002), pp. 213-252 Libris 3458912