Wilhelm Böös Drakenhielm

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Drakenhielms Hanstavik på 1660-talet enligt Erik Dahlbergh i Sueciaverket.

Wilhelm Böös Drakenhielm, född 24 februari 1624 i Örebro, död 2 januari 1676 i Stockholm, var generaltullmästaren och ägde mark på Södermalm i Stockholm, bland annat det område som idag kallas Zinkensdamm. Han ägde också godsen Hanstavik, Öster-Malma gård och Stjärnholm samtliga i Södermanland. Han adlades med namnet Drakenhielm.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Böös Drakenhielm var son till borgmästaren i Örebro Christoffer Böös (död 1656) och hans maka Elin Jönsdotter (död 1656). Han gifte sig 1648 med Elsa von Brandt och fick med henne dottern Maria Eleonora Drakenhielm (1650–1680). Maria Eleonora skulle senare komma att gifta sig med landshövdingen, fältmarskalken och generalguvernören Erik Dahlbergh, som kanske mest är känd för sitt planschverk Suecia antiqua et hodierna. En annan dotter var Christina Eleonora Drakenhielm.

Elsa von Brandt dog 5 oktober 1658. Drakenhielm gifte om sig 18 juli 1659 med den blott sextonåriga dottern till det förmögna hovrådet Johan Silfverstierna, Anna Maria Silfverstierna (1643–1697).

Förmögen generaltullmästare[redigera | redigera wikitext]

Drakenhielm, som först var kammarråd, blev förstås rik genom sitt gifte med Johan Silfverstiernas dotter, men han hade då redan börjat bygga upp en betydande förmögenhet på egen hand. År 1650 hade han nämligen anförtrotts förvaltningen av medlen från stora sjötullen, vilket gav honom mycket stora inkomster. Denna position gav honom titeln generaltullmästare.

Karpdammar vid Zinkensdamm[redigera | redigera wikitext]

1668 köpte Drakenhielm en egendom på västra Södermalm av änkan till borgmästare Johan Prytz. Området bestod till en stor del av ”höga berg, som är odugelige” och lämpade sig inte för bebyggelse. Det var i stället sannolikt behovet av karpdammar, ett ”måste” för en finansman på 1600-talet, som låg bakom köpet. Egendomen kallas i den Holmska tomtboken för Drakenhielms ”store träägårdh och carpedammar”. Dammarna anlades vid utloppet av sjön Fatburen, som låg mitt på Södermalm. När Drakenhielms ekonomiska situation snabbt försämrades av kung Karl XI:s reduktionspolitik övergick egendomen till riksrådet Claes Fleming. När så Fleming dör år 1685 övergår egendomen till hans änka, som samma år säljer gården till köpmannen Frantz Zinck. Det är efter denne Zinck som området än i dag kallas Zinkensdamm.

Säteri byggs på Öster-Malma[redigera | redigera wikitext]

Öster-Malma gård i Ludgo socken i Södermanland hade inköpts 1650 av Johan Silfverstierna och 1660 övergick gården genom arv i dottern Anna Marias ägo. På Öster-Malma lät Drakenhielm under 1660-talet bygga den säteribyggnad som står där än idag. Arkitekt var Jean de la Vallée, en av tidens mest kända svenska arkitekter men också gift med Drakenhielms syster, Anna Maria Böös. Huset stod klart 1668, då taket lades. Huset avbildades i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna, kanske noggrannare än vanligt med tanke på att det ägdes av Dahlberghs svärfar. Öster-Malma stannade i släkten Drakenhielms ägo till 1738, då det köptes av Georg Thomas von Berchner. Idag drivs Öster-Malma av Svenska Jägareförbundet. Gården har ovanligt väl behållit sin 1600-talskaraktär.

Wilhelm Drakenhielm och hans hustru ärvde också godset Stjärnholm i Sörmland efter Johan Silfverstierna. För sig själva och sina underlydande på herrgården lät de bygga en ny kyrka invid gården under 1660-talet, kyrkan stod klar 1671.

Wilhelm avled på nyåret 1676. Han och Anna Maria fick sex barn och den unga änkan överlevde Wilhelm med 21 år. Hon gifte om sig 1680 med landshövding Mårten Lindhielm.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Arne Munthe: Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959)
  • Birgit Lindberg: Malmgårdarna i Stockholm (1985, andra upplagan 2002)