William Féron
William (Wilhelm) Josef Féron, född 25 oktober 1858 i Stockholm, död 25 juni 1894 i Stockholm, var en svensk konstnär. Han var huvudsakligen landskaps- och figurmålare.[1]
Han var son till juveleraren Ludvig Constantin Féron och Juliana Fredrika Féron och från 1891 gift med Emelie Lundström.
William Féron struderade vid Tekniska Skolan (nuvarande i Stockholm 1877–1880 och för Edvard Perséus innan han sökte in till Konstakademien 1873. Efter avslutade akademistudier 1880 gjorde han en studieresa till Paris[1] där han anslöt sig till den svenska konstnärskolonin. Med undantag av en resa till Italien tillsammans med Carl Skånberg 1882 kom han att vistas i Frankrike under hela 1880-talet. Han umgicks flitigt med de svenska konstnärer som vistades i Paris och anslöt sig till opponentrörelsen mot akademien 1885. Han medverkade i Parissalongen ett flertal gånger samt i världsutställningen 1889. Efter återkomsten till Sverige ställde han ut med Konstföreningen i Stockholm 1891. Han blev ledamot i Svenska konstnärernas förening 1891 och var ledamot i Konstnärsförbundet 1886-1894. Féron är representerad vid Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum. I samband med utställningen Opponenterna av 1885 på Nationalmuseum 1945 visades några verk av Féron.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svenskt konstnärslexikon del II sid 195-196, Allhems Förlag, Malmö.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Kruse, John (1901). Svenskt Porträttgalleri XX. sid. 50. http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Svenskt_Porträttgalleri_XX.djvu?page=68
|