Svenska konstnärernas förening

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska Konstnärernas Förening (SKF) bildades 1890 och har till ändamål att främja såväl ekonomiska som konstnärliga intressen, särskilt genom utställningsverksamhet samt det gemensamt ägda Konstnärshuset (SKF äger fem sjundedelar och Konstnärsklubben äger två sjundedelar). Svenska Konstnärernas Förening (SKF) står bakom den huvudsakliga delen av verksamheten i Konstnärshuset. Detta innefattar en regelbunden utställningsverksamhet i Stora och Lilla galleriet på plan två respektive plan tre samt förmedling av SKF:s medlemmars verk genom ett Showroom. SKF bedriver också uthyrningsverksamhet till olika företag och föreningar.

SKF är en intresseförening för yrkesverksamma konstnärer och har ca 860 medlemmar. Dess medlemmar representerar ett brett spektrum av konstnärlig erfarenhet vad gäller ålder och uttrycksformer. Föreningen bedriver även utställningar med samtidskonst, seminarier, föreläsningar och workshops. Ett 20-tal arrangemang hålls varje år i Konstnärshuset. Sedan 2013 har SKF/Konstnärshuset haft en konstnärlig ledare som har ansvarat för utställningsprogrammet i Stora galleriet. Curator Celia Prado var konstnärlig ledare fram till 2020, och efterträddes av Alida Ivanov. I samband med att ny konstnärlig ledare tillsattes även Ashik Zaman som curator.[1] Ambitionen med verksamheten är bland annat att visa och debattera konstens komplexitet och uttryck. SKF:s utställningsverksamhet stöds av Kulturrådet och Stockholms Stad. Föreningen bedriver även verksamheten Showroom med konstverk gjorda av SKF:s medlemmar till försäljning. SKF delar även ut stipendier till yrkesverksamma konstnärer.

Sedan 2020 har SKF även öppnat en filial i Stora Mossen, i Stockholm som bär namnet Eldhunden.

Föreningen verkar till försvar för yttrandefriheten och har en värdegrund som bygger på delaktighet, öppenhet, jämställdhet, mångfald och alla människors lika värde. SKF har förtydligat att de stödjer #METOO-rörelsen i kampen mot sexuella trakasserier, och sexistiska eller på andra sätt förtryckande maktstrukturer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

http://konstnarshuset.org/

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rehnström, Anna Stina. ”Konstnärlig ledare och curator”. Svenska Konstnärernas Förening/Konstnärshuset. http://konstnarshuset.org/portfolio-items/ny-konstnarlig-ledare/. Läst 3 december 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]