World Open

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Snooker balls triangled.png
Snooker-
turneringar
Rankingturneringar
Riga Masters
Indian Open
World Open
Paul Hunter Classic
Shanghai Masters
European Masters
English Open
International Championship
Northern Ireland Open
UK Championship
Scottish Open
German Masters
World Grand Prix
Welsh Open
Snooker Shoot-Out
Gibraltar Open
Players Championship
China Open
Världsmästerskapet
Inbjudningsturneringar
Haining Open
China Championship
Champion of Champions
Masters
Championship League
Senior-VM
Lagtävlingar
World Cup
Tidigare turneringar
Rankingturneringar
Inbjudningsturneringar

World Open – tidigare känd under namnen Professional Players Tournament, Grand Prix och LG Cup – är en professionell rankingturnering i snooker som bytt namn och sponsor flera gånger. Turneringen avgjordes första gången 1982 som Professional Players Tournament efter att snookerförbundet velat ha ytterligare rankingturneringar på touren.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare format[redigera | redigera wikitext]

Turneringen har haft ett annorlunda format jämfört med resten av turneringarna på snookertouren. Fram till och med år 2005 bestod huvudturneringen av 64 spelare, jämfört med 32 för de andra turneringarna. Alla 32 topprankade spelarna gick alltså in i turneringen i detta skede. I övriga turneringar går de 16 högst rankade spelarna in i turneringen först vid sextondelsfinalerna.

Detta format har gjort att turneringen fått fler överraskningsvinnare genom åren än de övriga turneringarna. I nästan hälften av finalerna har den ene spelaren varit rankad utanför topp-16.

Gruppspel 2006-2007[redigera | redigera wikitext]

År 2006 fick turneringen ett nytt format då man införde gruppspel. De 48 spelarna (32 direktkvalificerade och 16 kvalspelare) delades in i 8 grupper med 6 spelare i varje, där alla mötte alla. De två bästa i varje grupp gick vidare till slutspelet vilket avgjordes som en vanlig utslagsturnering med åttondelsfinaler.

Detta år var även det första året som turneringen spelades i Aberdeen, Skottland. De senaste åren hade tävlingen hållits i Preston i England (dessförinnan bland annat i Reading), men efter att den skotska rankingturneringen försvunnit ur snookerkalendern så flyttades istället World Open dit.

Fri lottning[redigera | redigera wikitext]

År 2008 återfick turneringen formatet med direktutslagning efter att flera spelare, bl.a. Graeme Dott, klargjort att de ogillade gruppspelsformatet. Huvudturneringen består dock av 32 spelare istället för som tidigare 64. Ytterligare några förändringar genomfördes: Turneringen flyttade från Aberdeen till Glasgow, turneringen fick högre status i och med att dess rankingpoäng höjdes med 25%, och man införde fri lottning, vilket innebär att efter att varje omgång är slutspelad lottas de kvarvarande spelarna mot varandra utan hänsyn till seedning.

Amatörer får delta[redigera | redigera wikitext]

Inför Snookersäsongen 2010/2011 genomfördes flera stora förändringar på snookertouren:[1][2]

  • Namnet byttes från Grand Prix till World Open.
  • Förutom de 96 spelarna på protouren kommer 32 amatörer att delta, däribland minst en kvinnlig spelare.
  • De flesta matcherna kommer att avgöras i bäst av 5 frames.

Flytt till Kina[redigera | redigera wikitext]

Efter att BBC inför säsongen 2011/12 meddelat att man inte längre ville sända från fem turneringar (VM, UK Championship, Masters, Welsh Open och Grand Prix/World Open)[3] utan nöja sig med de fyra förstnämnda, beslutades det att flytta World Open från Storbritannien till Kina, närmare bestämt Haikou på ön Hainan. Formatet gjordes om ytterligare en gång, denna gång till det mer "normala" rankingturneringsformatet med 32 spelare varav 16 direktkvalificerade. Inga amatörer kunde längre delta. Finalen kom att avgöras i bäst av 19 frames.

Återkomst[redigera | redigera wikitext]

Efter åren i Kina 2012–2014 återkom World Open som en rankingturnering 2016.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Finalen 1985[redigera | redigera wikitext]

Finalen 1985 mellan Steve Davis och Dennis Taylor (vilka för övrigt mötts i en minnesvärd VM-final några månader tidigare som Taylor vann) pågick i 10 timmar och 21 minuter. Det är den längsta endagsfinalen i snookerns historia[4].

Finalen 2005[redigera | redigera wikitext]

I finalen 2005 slog John Higgins två rekord:

  • Han gjorde fyra centuries i rad i det sjunde, åttonde, nionde och tionde framet vilket ingen tidigare gjort i en rankingturnering.
  • Han gjorde 494 poäng i rad utan att motståndaren (Ronnie O'Sullivan) gjorde något poäng vilket då var det högsta antalet någonsin i en professionell turnering. (Nuvarande rekord innehas av Ronnie O'Sullivan som gjorde 556 poäng i rad i matchen mot Ricky Walden under 2014 års Masters.)

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

År Vinnare Motståndare Resultat Plats Säsong
Professional Players Tournament
1982 Wales Ray Reardon England Jimmy White 10 – 5 England Birmingham 1982/83
1983 England Tony Knowles England Joe Johnson 9 – 8 England Bristol 1983/84
Grand Prix
1984 Nordirland Dennis Taylor Kanada Cliff Thorburn 10 – 2 England Reading 1984/85
1985 England Steve Davis Nordirland Dennis Taylor 10 – 9 England Reading 1985/86
1986 England Jimmy White England Rex Williams 10 – 6 England Reading 1986/87
1987 Skottland Stephen Hendry Nordirland Dennis Taylor 10 – 7 England Reading 1987/88
1988 England Steve Davis Nordirland Alex Higgins 10 – 6 England Reading 1988/89
1989 England Steve Davis England Dean Reynolds 10 – 0 England Reading 1989/90
1990 Skottland Stephen Hendry England Nigel Bond 10 – 5 England Reading 1990/91
1991 Skottland Stephen Hendry England Steve Davis 10 – 6 England Reading 1991/92
1992 England Jimmy White Irland Ken Doherty 10 – 9 England Reading 1992/93
1993 England Peter Ebdon Irland Ken Doherty 9 – 6 England Bournemouth 1993/94
1994 Skottland John Higgins England Dave Harold 9 – 6 England Derby 1994/95
1995 Skottland Stephen Hendry Skottland John Higgins 9 – 5 England Sunderland 1995/96
1996 Wales Mark Williams Skottland Euan Henderson 9 – 5 England Bournemouth 1996/97
1997 Wales Dominic Dale Skottland John Higgins 9 – 6 England Bournemouth 1997/98
1998 England Stephen Lee Hongkong Marco Fu 9 – 2 England Preston 1998/99
1999 Skottland John Higgins Wales Mark Williams 9 – 8 England Preston 1999/00
2000 Wales Mark Williams England Ronnie O'Sullivan 9 – 5 England Telford 2000/01
LG Cup
2001 England Stephen Lee England Peter Ebdon 9 – 4 England Preston 2001/02
2002 Skottland Chris Small Skottland Alan McManus 9 – 5 England Preston 2002/03
2003 Wales Mark Williams Skottland John Higgins 9 – 5 England Preston 2003/04
Grand Prix
2004 England Ronnie O'Sullivan England Ian McCulloch 9 – 5 England Preston 2004/05
2005 Skottland John Higgins England Ronnie O'Sullivan 9 – 2 England Preston 2005/06
2006 Australien Neil Robertson England Jamie Cope 9 – 5 Skottland Aberdeen 2006/07
2007 Hongkong Marco Fu England Ronnie O'Sullivan 9 – 6 Skottland Aberdeen 2007/08
2008 Skottland John Higgins Wales Ryan Day 9 – 7 Skottland Glasgow 2008/09
2009 Australien Neil Robertson Kina Ding Junhui 9 – 4 Skottland Glasgow 2009/10
World Open
2010 Australien Neil Robertson England Ronnie O'Sullivan 5 – 1 Skottland Glasgow 2010/11
2012 Nordirland Mark Allen England Stephen Lee 10 – 1 Kina Haikou 2011/12
2013 Nordirland Mark Allen Wales Matthew Stevens 10 – 4 Kina Haikou 2012/13
2014 England Shaun Murphy England Mark Selby 10 – 6 Kina Haikou 2013/14
2016 England Ali Carter England Joe Perry 10 – 8 Kina Yushan 2016/17

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Professional Players Tournament, Grand Prix, LG Cup”. Chris Turner's Snooker Archive. Arkiverad från originalet den 16 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120216155938/http://www.cajt.pwp.blueyonder.co.uk/GP.html. Läst 1 mars 2015. 
  2. ^ ”World Open”. Chris Turner's Snooker Archive. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120313150027/http://www.cajt.pwp.blueyonder.co.uk/worldopen.html. Läst 1 mars 2015. 
  3. ^ BBC extends snooker coverage deal for three more years
  4. ^ Ebdon quick to sit on fence (Telegraph)