Yakuza

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För spelserien, se Yakuza (spelserie). För släkte av insekter, se Yakuza (djur).
Gränderna och gatorna i Shinjuku är ett populärt tillhåll för Yakuza-medlemmar

Yakuza (やくざ eller ヤクザ; ungefärlig översättning "värdelös") är den organiserade brottslighet som finns i Japan. Yakuzakulturen har sin grund i samurajkulturen som dog ut 1603 då Japan enades (egentligen Meijireformationen på 1860-talet). Yakuza är, liksom sin västerländska motsvarighet maffian, inriktad främst på företagsam kriminalitet såsom koppleri, narkotikahandel och dobbel men till skillnad från den håller yakuza en hög offentlig profil.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Yakuzans namn härstammar från spelet Oicho-Kabu som är snarlikt Black Jack och Punto banco. Det spelas vanligtvis med kabufuda-kort, en slags japansk kortlek (Hanafuda kan också användas). Det går även bra att använda en västerländsk kortlek, om alla klädda kort tas bort och ess räknas som 1.

Yakuza kommer ifrån gammeljapanskans Ya, Ku och Sa som betyder åtta, nio och tre. I spelet Oicho-Kabu är målet att komma närmast 19 (istället för Black Jacks 21) utan att komma över. Som i baccarat så räknas den sista siffran som din poäng om du kommer över 10: en hand med 15 räknas som 5, en 12 som 2, och en 20 som 0. Den värsta handen i Oicho-Kabu är "ya-ku-sa", "Åtta, nio, tre" vilket alltså ger 20, 0 poäng.

I modern japansk räkning uttalas åtta, nio och tre som "hachi-kyu-san" - ett namn som idag ibland används för yakuza.

Historia[redigera | redigera wikitext]

När Japan enades under shogun Tokugawa Ieyasu år 1600 fanns sig många samurajer stå arbetslösa - kanske så många som 500 000. Även om somliga av dessa blev framgångsrika köpmän, ämbetsmän och liknande var det ännu fler som tog till röveri för att försörja sig, eftersom de då också fick användning för sina färdigheter inom krigskonsten. Dessa missnöjda banditer förvandlades snart till gäng av kringvandrande banditer som strök runt på gatorna och utsatte de försvarslösa bönderna för angrepp.

Dagens moderna yakuza vill dock inte kopplas samman med dessa banditer. Istället räknar de sin härstammning från de unga män som tillsammans slöt upp för att motarbeta samurajbanditerna. Dessa unga män blev folkhjältar i Japan, och den bild dagens yakuza har av sig själva, som medkännande laglösa, värdelösa i samhällets ögon men alltid redo att stå upp för vanligt folk, passar mycket bra ihop med dessa.

Såväl samurajbanditerna som byalagen rensades dock ut av shogunatet under senare delen av 1600-talet, och dagens yakuza har i själva verket sina verkliga rötter i någon av de två distinkta grupper som uppkom efter dem: Bakuto (hasardspelare) och tekiya (gatuförsäljare).

Tekiya var mycket slipade bedragare; de var specialister på att sälja undermåliga varor med hjälp av listiga, vilseledande försäljningsmetoder. Tekiya-bossen tog också ut beskyddarpengar (något som idag är ett centralt element bland de flesta organiserade brottsgrupper) från försäljarna, vilket alltså innebar att försäljarna lurade andra men själva också blev utsatta för brott av sin "boss".

Bakuto fokuserade främst på hasardspel, och framväxten av dessa ligor var till stora delar själva regeringens fel. På Tokugawashogunatets tid var de främsta "arbetsförmedlarna" bossar för spelhålor; lagen sade att vasaller var tvungna att ställa upp med arbetskraft för offentliga byggen. För att få tag på denna vände de sig till spelhålorna, som var en samlingspunkt för potentiell arbetskraft. Bakuto var ett tidigt exempel på den speciella relation som har rått och fortfarande råder mellan brottsligor och myndigheter i Japan: Ett symbiostillstånd, där båda sidor drar nytta av varandra. Myndigheterna fick sin arbetskraft allt eftersom fler människor blev beroende av spelandet eller helt enkelt lockades dit av atmosfären, och spelhålebossarna fick en chans att roffa åt sig en del av arbetarnas löner. Framväxten av Bakuto var en mycket stark anledning till den märkliga tolerans till Yakuzan som idag finns i Japan. De finns i alla samhällslager, och bedriver mängder av lagliga verksamheter. Förbindelser med yakuzan eller användande av deras tjänster ses som helt normalt, och bilden av "ridderliga gangsters" som hjälper samhället istället för att skada det delas av många vanliga japaner.

Yakuzan ses av många som en attraktiv lösning till problem som skuldindrivning och lösning av tvister; problem som hanteras långsamt och bristfälligt av den japanska regeringen. Företag fortsätter att hyra in yakuzan som till exempel strejkbrytare. Denna särställning och detta erkännande från myndigheternas sida har gjort yakuzan till ett av världens mäktigaste (och rikaste) brottssyndikat.

Traditioner[redigera | redigera wikitext]

Under de hundratals år som yakuzan har existerat har många ritualer och traditioner växt fram.

Oyabun-Kobun-systemet[redigera | redigera wikitext]

Precis som den italienska maffian är yakuzan pyramidformad, med en mäktig boss i toppen. De japanska yakuzasyndikaten tar dock ännu allvarligare på lojalitet och heder, helt enligt gamla samuraj-ideal. Oyabun betyder ungefär "faderroll", medan kobun kan översättas till "barnroll". Oyabun är, precis som en far i en familj, skyldig att erbjuda skydd och råd till barnet. I utbyte svär kobun blind lydnad och trohet till "fadern". Detta skapar en styrka, samhörighet, lojalitet och tillit som saknar motsvarighet bland kriminella grupper i väst.

Den mycket noggranna ceremoni för invigning av nya rekryter till yakuzan som utvecklades redan i dess barndom används än idag. Den kännetecknas av ett formellt utbyte av sake mellan oyabun och kobun. Oyabun får en bräddfull kopp, medan kobun får mycket mindre. Detta symboliserar skillnaden i rang och yakuzans strikta hierarki. De dricker lite, för att sedan byta och dricka ur varandras koppar. Från detta ögonblick betraktar kobun oyabun som sin far, och måste följa honom blint.

Fingerkapning[redigera | redigera wikitext]

En tradition bland yakuza som har gjort något fel (till exempel skämt ut gänget, kostat dem pengar eller liknande) är fingerkapning, framförallt av lillfingrarna, som också har använts som bestraffning. Som botgöringsritual har den använts frivilligt; på grund av yakuzans hedersideal är det mycket ovanligt att en medlem har pressats till att genomföra ritualen. En undersökning från år 1993 visade att 45% av yakuzans medlemmar saknade åtminstone något eller några fingrar. Idag bär många yakuzamedlemmar dock fingerproteser för att dölja sitt medlemskap i maffian, och skarvarna från proteserna döljs med stora guldringar. Stora guldringar är alltså ett vanligt kännetecken för en yakuzamedlem, och bärandet av dem kan i vissa fall innebära problem på grund av ringarnas koppling till yakuzan.

Idag blir ritualen allt mindre vanlig. Yngre, moderna yakuzamedlemmar föredrar att erbjuda pengar, inte sina fingrar, som botgöring.

Tatueringar[redigera | redigera wikitext]

Yakuzamedlemmar visar öppet upp sina tatueringar på Sanja Matsuri-festivalen i Tokyo

Tatueringar, en gång i tiden använda som bestraffning, är en mycket populär konstform bland yakuzan i Japan. Traditionellt sett skulle en yakuza genomgå tatueringsprocessen på det gamla viset: ett knippe nålar doppade i bläck trycks in i huden för hand. Denna mycket smärtsamma process ses som ett styrkeprov. Än idag är det populärt bland många yakuzamedlemmar med stora, grafiska, ofta färgglada tatueringar typiska för den japanska tatueringskonsten. Tatueringar i allmänhet, och stora sådana i synnerhet, ses dock ned på av många i Japan som en del av den organiserade brottsligheten, och det är nästan alltid förbjudet för personer med stora, grafiska tatueringar att komma in till en onsen. Detta passar dock också in i yakuzans syn på sig själva som "samhällets utstötta", något man är stolta över.

Brottsverksamhet och inkomstkällor[redigera | redigera wikitext]

Yakuzan bedriver en ytterst varierad brottslig verksamhet som inkluderar droghandel, mord, prostitution, dobbel, beskyddarverksamhet (märkligt nog till stora delar frivilligt, eftersom Japanska företag ofta, till skillnad från västerländska, frivilligt söker yakuzans beskydd) och yakuzans specialitet: utpressning av företag. Inom yakuzan finns en helt egen grupp specialiserad enbart på denna aktivitet. Dessa kallas sokaiya. Sokaiyan kännetecknas framförallt av sin närvaro på företags årsstämmor.

Företagsverksamheten i Japan skiljer sig från den i väst på vissa viktiga punkter. Bland annat är inte japanska bolag skyldiga att avge lika detaljerade finansiella uppgifter som de i väst. Detta gör att investerare måste bedöma ett företags finansiella ställning genom indirekta medel. Ofta ser de långa bolagsstämmor som ett problem, vilket innebär att yakuzan där har en möjlighet till utpressning. Genom att hota med att dra ut på bolagsstämman kan yakuzan tvinga företag till eftergifter.

Företag som tyngds ned av närvaron av flera sokaiya har ofta inget annat val än att anlita andra yakuza för att avvärja hotet. Därmed uppstår alltså också en situation där yakuzan både kan tjäna pengar på att hota företag med störningar och genom att skydda företagen mot dessa störningar. Yakuzan lejs också ofta av företag för diverse andra tjänster. Till exempel kan ett företag som blivit föremål för protester från miljöaktivister leja yakuzan för att säkerställa att årsstämman kan genomföras problemfritt. Detta är ytterligare ett bevis på den tidigare nämnda acceptans och det samarbete som finns mellan den brottsliga yakuzan och japanskt närlingsliv.

Relationer med polisen[redigera | redigera wikitext]

Trots den ständiga polisnärvaron i Japans städer fortsätter Yakuzan att blomstra

Yakuzan är ökänd världen över för sin sociala acceptans, och denna sträcker sig också i högsta grad till Japans polisväsende. Mutor från yakuzan är mycket vanliga inom polisen, och det finns också en utbredd åsikt att yakuzan inte bara är dålig för samhället. Till exempel citeras det faktum att yakuzan håller enklare, oorganiserad brottslighet borta som ett bevis på yakuzans nytta av somliga. Vissa argumenterar till och med att anledningen till Japans låga brottslighet (betydligt lägre än de flesta västländer) är yakuzans existens, som har "brottsmonopol" i sitt område.

Polistillslag mot yakuzan kan ofta ses som rena teatern. Tack vare informanter och sympatisörer inom polisen känner yakuzan nästan alltid till när ett tillslag ska ske och hinner skaffa undan bevis och bossar. För att inte polisen ska tappa ansiktet lämnar de ofta en del vapen och liknande framme som polisen kan beslagta. I realiteten åstadkommer polisen ytterst lite i kampen mot yakuzan. Det beror i allra högsta grad på att det bland nästan alla inom polisen inte finns en vilja att utrota yakuzan, och det har det heller aldrig funnits.

Yamaguchi-gumis logga
Sumiyoshi-kais logga
Imagawa-kais logga

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Idag finns det 22 olika yakuzasyndikat i Japan, som tillsammans har cirka 85 000 medlemmar. De tre största syndikaten, som tillsammans har mer än 70% av medlemsantalet, listas nedan:

  • Yamaguchi-gumi. Den i särklass största yakuzaorganisationen i Japan och världens största brottssyndikat, med omkring 40 000 medlemmar. Deras huvudsakliga aktivitet bedrivs i och omkring staden Kobe, men gruppen bedriver illegala och legala verksamheter över hela Japan. Nuvarande ledare är Shinobu Tsukasa.
  • Sumiyoshi-kai. Har omkring 10 000 medlemmar, och har sitt huvudsäte i Tokyo. Till skillnad från de flesta andra yakuzagrupper inte pyramidformad, utan har mer självständiga individuella grupperingar. Nuvarande ledare är Shigeo Nishiguchi.
  • Inagawa-kai. Har cirka 5 000 medlemmar och huvudsäte i Tokyo. Pyramidformad som Yamaguchi-gumi, men har rykte om sig att vara mycket mer effektiv och disciplinerad tack vare sin mindre storlek. Nuvarande ledare är Hideki Inagawa.

Källor[redigera | redigera wikitext]