Kortbent moa: Skillnad mellan sidversioner
←Skapade sidan med '{{Taxobox | name = Kortbent moa | status = Förhistorisk | status_ref = | image = Moa_bones_in_Ngarua_Caves.jpg | image_caption = B...' |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 26 juli 2016 kl. 23.29
| Kortbent moa Förhistorisk | |
 Benlämningar efter tofsmoa och buskmoa (Anomalopteryx didiformis) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Dinornithiformes |
| Familj | Moafåglar Emeidae |
| Släkte | Pachyornis |
| Art | Kortbent moa Pachyornis elephantopus |
| Vetenskapligt namn | |
| § † P. elephantopus | |
| Auktor | (Owen, 1856) Lydekker 1891 non Cracraft 1976 [1][2] |
Kortbent moa[3] (Pachyornis elephantopus) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen moafåglar inom ordningen Dinornithiformes som liksom alla moafåglar tidigare förekom i Nya Zeeland.
Utbredning
Kortbent moa var vida spridd men enbart på Sydön i Nya Zeeland.[4][5] Den förekom framför allt på östra sidan, med två olika varianter i norr och söder.[4][6] Dess levnadsmiljö var buskmark, dynlandskap, gräsmarker och skogar i låglänta områden.[7]Davies, S. J. J. F. (2003). ”Moas”. i Hutchins, Michael. Grzimek's Animal Life Encyclopedia. "8 Birds I Tinamous and Ratites to Hoatzins" (2). Farmington Hills, MI: Gale Group. ss. 95–98. ISBN 0-7876-5784-0.</ref> Den undvek bergstrakter där den ersattes av tofsmoan (Pachyornis australis).[4] När pleistocen övergick i holocen blev klimatet varmare och glaciärer smälte. Det gjorde att kortbenta moans levnadsmiljöer blev större varpå den ökade sin utbredning.[6]
Upptäckt
Kortbent moa upptäcktes av W.B.D. Mantell vid Awamoa, näraOamaru, som tog med sig benen till England. Ben från ett antal fåglar användes för att skapa ett fullständigt skelett som sedan ställdes ut på British Museum. Richard Owens beskrev arten som Dinornis elephantopus.[8] Den kortbenta moan var cirka 1,8 meter hög och vägde så mycket som 145 kg.[8]
Ekologi och föda
På grund av sin isolering innan människan anlände till ön har Nya Zeeland en unik uppsättning växter och djur. Inga landlevande däggdjur fanns förutom fladdermöss.[5][6] Moafåglarna fyllde den ekologiska nischen stora växtätande däggdjur har på andra ställer i världen.[6] Den kortbenta moan tros ha varit ovanligare än övriga moafågelarter på grund av att den är mindre förekommande bland fossila benlämningar.[4] Den kortbenta moans enda egentliga hot före människans ankomst var moaörnen (Hieraaetus moorei). Nyligen har man dock visat att den kortbenta moan var drabbad av ett antal parasiter, bland annat nematoder.[9]
Fram tills nyligen var det okänt exakt vad kortbenta moan levde av.[4] Faktumet att dess huvud och näbb skiljer sig från övriga moafåglar pekar på att dess föda var avvikande, möjligen grövre typ av vegetation med tanke på att den dessutom levde i torr, buskig miljö.[4] Att specialisera sig på olika föda gjorde att den slapp konkurrens från andra moafågelarter som den möjligen delade utbredning med.[4][5] 2007 granskades[10] innehållet i den kortbenta moans inälvor för första gången. Man fann 21 olika växtarter med löv, mossor och frön men också stora mängder småkvistar och till och med rena bitar av trä, vissa av ansenlig storlek. Det stödjer den tidigare teorin att den kortbenta moan hade anpassats till att leva på grövre vegetabilisk föda men också att den hade en varierad diet.[10]
Noter
- ^ Brands, Sheila (Aug 14, 2008). ”Systema Naturae 2000 / Classification, Genus Pachyornis”. Project: The Taxonomicon. http://www.taxonomy.nl/Main/Classification/51302.htm. Läst 4 februari 2009.
- ^ Checklist Committee Ornithological Society of New Zealand (2010). ”Checklist-of-Birds of New Zealand, Norfolk and Macquarie Islands and the Ross Dependancy Antarctica”. Checklist-of-Birds of New Zealand, Norfolk and Macquarie Islands and the Ross Dependancy Antarctica. Te Papa Press. http://nzbirdsonline.org.nz/sites/all/files/checklist/Checklist-of-Birds.pdf.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-10
- ^ [a b c d e f g] Worthy, T.H. (1990). ”An analysis of the distribution and relative abundance of moa species (Aves: Dinornithiformes)”. New Zealand Journal of Zoology 17 (2): sid. 213–241. doi:.
- ^ [a b c] Cooper, A., Atkinson, I. A. E., Lee, W. G. & Worthy, T. H. (1993). ”Evolution of the moa and their effect on the New Zealand flora”. Trends in Ecology & Evolution 8 (12): sid. 433–437. doi:.
- ^ [a b c d] Rawlence, N. J., Metcalf, J. L., Wood, J. R. Worthy, T. H., Austin, J. J., & Cooper, A. (2012). ”The effect of climate and environmental change on the megafaunal moa of New Zealand in the absence of humans”. Quaternary Science Reviews 50: sid. 141–153. doi:.
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetDavies - ^ [a b] Olliver, Narena (2005). ”Heavy–footed Moa”. Birds (of New Zealand). New Zealand Birds. http://www.nzbirds.com/birds/moaheavyfooted.html. Läst 15 februari 2011.
- ^ Wood, J. R., Wilmshurst, J. M., Rawlence, N. J., Bonner, K. I., Worthy, T. H., Kinsella, J. M. & Cooper, A. (2013). ”A Megafauna's Microfauna: Gastrointestinal Parasites of New Zealand's Extinct Moa (Aves: Dinornithiformes)”. PLoS ONE 8 (2): sid. e57315. doi:.
- ^ [a b] Wood, J. R. (2007). ”Moa gizzard content analyses: Further information on the diets of Dinornis robustus and Emeus crassus, and the first evidence for the diet of Pachyornis elephantopus (Aves : Dinornithiformes)”. Records of the Canterbury Museum 21: sid. 27–39.
Externa länkar
- Heavy-footed Moa. Pachyornis elephantopus. av Paul Martinson. Illustrationer för boken Extinct Birds of New Zealand, av Alan Tennyson, Te Papa Press, Wellington, 2006