AC/DC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
AC/DC
ACDC-Hughes-long ago.jpg
Bon Scott (t.h) och Angus Young (t.v), live på Ulster Hall, augusti 1979
Bakgrund Australien Sydney, Australien
Genre(r) Hårdrock, bluesrock, rock'n'roll
År som aktiva 1973 -
Skivbolag Albert Productions, EMI, Columbia, Epic Records, Atlantic Records, Atco Records, Elektra Records, East West Records
Artistsamarbeten Geordie, The Easybeats, Fraternity, The Valentines, Marcus Hook Roll Band, Rhino Bucket
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Angus Young
Malcolm Young
Cliff Williams
Phil Rudd
Brian Johnson
Tidigare medlemmar
Dave Evans
Larry Van Kriedt
Colin Burgess
Bon Scott
Mark Evans
Simon Wright
Chris Slade
Peter Clack
Neil Smith
Logotyp
Acdc logo band.svg

AC/DC är ett hårdrockband från Sydney, Australien som bildades i slutet av 1973 av Malcolm Young. Namnet är en förkortning av engelska "alternating current/direct current" (växelström/likström). I Australien där flera av bandmedlemmarna kommer ifrån, kallas bandet för "Acca Dacca". Vissa menar att AC/DC var pionjärer inom hårdrocken, medan andra menar att musiken snarare bör klassas som rock 'n' roll. Deras album har sålt över 200 miljoner exemplar, med låtar som Hells Bells, Back in Black, Highway to Hell, T.N.T. och Thunderstruck.

Gruppens historia brukar också delas upp i två "eror": Bon Scott-eran (1974-1980) och Brian Johnson-eran (1980-nutid). Eventuellt räknar man även med en tredje, Dave Evans-eran (1973-1974), för att beskriva bandet innan Bon Scott fått sångarrollen. År 2003 blev gruppen invald i Rock and Roll Hall of Fame.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Young flyttade till Australien från Skottland 1963 eftersom fadern hade svårt att få jobb. Gitarristen Malcolm Young (f. 1953) bildade gruppen 1973 tillsammans med sin bror Angus Young (f. 1955), som då var 18 år. Angus bar skoluniform på scen, vilket senare blev ett scen-tema för gruppen.

Gruppens första sångare var Dave Evans som ersattes i oktober 1974 av Bon Scott. Scott hade varit gruppens chaufför och trummis, och fick hoppa in som sångare då den dåvarande sångaren Evans vägrat uppträda på scen. Han hade sedan tidigare erfarenhet från andra australiska band (till exempel "The Valentines").

Gruppens Sverigepremiär ägde rum den 16 juli 1976. Bandet var pausunderhållning till dansbandet Jigs i dansrotundan Cortina i Vinberg i Halland.[2]

Gruppen spelade in två album som gavs ut i Australien. Dessa två album, High Voltage och T.N.T. slogs sedan ihop för en amerikansk och brittisk utgåva, High Voltage. 1976 lämnade basisten Mark Evans gruppen för att bli ersatt av Cliff Williams, en engelsman som de stött på under turnén. 1977 släpptes Let There Be Rock, och året därpå Powerage, och bägge började klättra på amerikanska listor. Samma år (1978) släppte man även liveplattan If You Want Blood You've Got It.

AC/DC slog igenom rejält då man släppte albumet Highway To Hell år 1979 som blev en stor framgång både i Storbritannien och USA, och det blev även deras första miljonsäljare. Albumet hyllade ett vilt liv med supande och galenskaper, så det var en dyster ironi att Bon Scott skulle avlida efter en blöt kväll (kvävd av sina egna spyor i en bil) ett halvår efter att albumet släppts. Man hade precis börjat fila på ett nytt album när detta inträffade och man rekryterade en ny sångare vid namn Brian Johnson från bandet Geordie. Detta album, Back in Black släppt 1980 blev gruppens största försäljningssuccé, och inom hårdrocken räknas det som en milstolpe.

Inom ett år hade skivan sålts i 12 miljoner exemplar. 1981 släpptes ännu ett album, For Those About to Rock (We Salute You) vilket innebar fortsatt succé. Titelspåret till albumet har, sedan det släpptes, avslutat i stort sett varje turnékonsert[3] och många menar att det är bandets hyllning till sina fans.

1983 lämnade Phil Rudd (trummis sedan bandet startades) bandet och ersattes av Simon Wright. Nu var Malcolm och Angus de enda originalmedlemmarna. Albumet Flick of the Switch hann inte bli färdigt innan Phil lämnade, några av låtarna spelades därför in med en studiotrummis. 1991 spelades även en av deras största konserter in på video, Live at Donington. 1984 släpptes en skiva med fem låtar som spelats in 1974, överblivet material från de australiska utgåvorna High Voltage och T.N.T.. '74 Jailbreak namngavs den till.

Gitarristen Angus Young är en stor rockikon idag och har fortfarande som kännetecken att alltid bära skoluniform på scen. Utmärkande drag i hans spelstil är de relativt enkla dur-ackorden med större fokus på taktkänsla och träffsäkerhet i de riff som de flesta låtarna byggts upp runt i klassiker som till exempel T.N.T., You Shook Me All Night Long, Highway To Hell, For Those About To Rock, "Thunderstruck" m fl.

AC/DC:s album Black Ice, det första på åtta år, släpptes den 20 oktober 2008.[4] I april 2010 gav bandet ut samlingsalbumet AC/DC: Iron Man 2, vilket efter första veckan toppade försäljningslistorna i sex länder.[5] Albumet utgör också soundtrack till filmen Iron Man 2.

Bildgalleri: AC/DC i Madrid 2009[redigera | redigera wikitext]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Under inspelningen av det första albumet, High Voltage (1974), hade gruppen ingen fast trummis så Peter Clack och John Proud fick dela på inspelningen. År 1975 började Phil Rudd som trummis.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

EP[redigera | redigera wikitext]

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

Samlingsbox[redigera | redigera wikitext]

DVD/blu-ray[redigera | redigera wikitext]

Konsert DVD/blu-ray[redigera | redigera wikitext]

  • "AC/DC - Live 1977" (konsert från London 1977)
  • "AC/DC - Let there be rock" (konsert från Paris 9 december 1979)
  • "AC/DC - Rocks Detroit"(konsert från Detroit 1990)
  • "AC/DC - Live At Donington" (konsert från Donington 17 augusti 1991)
  • "AC/DC - No Bull" (konsert i Madrid 1996)
  • "AC/DC - Stiff Upper Lip Live" (konsert från 14 juni 2001 Mûnchen)
  • "AC/DC - Live at River Plate" (konsert från december 2009 i Buenos Aires)

Dokumentär DVD/blu-ray[redigera | redigera wikitext]

  • "AC/DC - Dirty Deeds"
  • "AC/DC - Backtracks"
  • "AC/DC - Ride On Bon"
  • "AC/DC - Plug me In"
  • "AC/DC - Family jewels"
  • "AC/DC - Back in black"
  • "AC/DC - It's a long way to the top"
  • "AC/DC - And then there was rock"
  • "AC/DC - Rough & Tought"


Filmreferenser[redigera | redigera wikitext]

Spelreferenser[redigera | redigera wikitext]

  • AC/DC har fått ett eget track pack i serien Rock Band där det finns 18 spelbara liveversioner av AC/DC:s klassiker.
  • Låten "Let There Be Rock" medverkar i spelet Rock Band 2.
  • Låten "Touch Too Much" medverkar i spelet Grand Theft Auto IV.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Rock and Roll Hall of Fame – AC/DC”. http://www.rockhall.com/inductee/ac-dc. 
  2. ^ ”Radiodokumentär: När AC/DC kom till byn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=2945949. Läst 2011-08-22. 
  3. ^ ”Tour”. The Official AC/DC Site. http://www.acdc.com/us/tour. Läst 13 november 2012. 
  4. ^ [1] Läst 2008-04-20[död länk]
  5. ^ ”Iron Man 2 Album Debuts At #1 In 6 Countries!”. The Official AC/DC Site. http://www.acdc.com/us/news/iron-man-2-album-debuts-1-6-countries. Läst 20 augusti 2010. 
  6. ^ ”Former AC/DC Bassist Neil Smith Dies” (på engelska). AC-DC.net. http://www.ac-dc.net/news/news.php?news_id=373. Läst 17 april 2013. 
  7. ^ Ultimate Classic Rock: Former AC/DC, Rose Tattoo bassist Neil Smith dies.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]