Aerosmith

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aerosmith
Aerosmith B.jpg
Aerosmith live 2003
Bakgrund USA Boston, Massachusetts, USA
Genre(r) Rock, hårdrock, bluesrock, glam rock, heavy metal
År som aktiva 1970 -
Skivbolag Columbia, Geffen
Artistsamarbeten The Joe Perry Project, The Jam Band, The Jimmy Crespo Project, Whitford/St. Holmes, The Strangeurs/Chain Reaction, Run–D.M.C.
Webbplats aerosmith.com
Medlemmar
Joe Perry
Brad Whitford
Tom Hamilton
Joey Kramer
Steven Tyler
Tidigare medlemmar
Ray Tabano
Jimmy Crespo
Rick Dufay

Aerosmith är ett amerikanskt rockband från Boston, Massachusetts. (Dock så träffades bandmedlemmarna i Sunapee, New Hampshire på 60-talet). Aerosmith är USA:s genom tiderna största rockband samt ett av världens största med över 150 miljoner sålda album världen över, 66,5 miljoner enbart i USA.[1] De innehar även rekord i antal guld- och platinacertifierade album för ett amerikanskt band och är sedan 2001 introducerade i "Rock and Roll Hall of Fame".[2][1] Bandet, som associeras med genrerna bluesrock, hårdrock och glamrock, upplevde sin storhetstid under sjuttiotalets mitt, varefter medlemmarnas drogproblem splittrade gruppen 1979. I mitten av åttiotalet gjorde de en bejublad comeback med albumet Permanent Vacation, följt av succéalbumen Pump och Get a Grip och har därefter fortsatt att ge ut populära skivor. Bandet blev på sjuttiotalet stora med sina bluesrocklåtar och powerballader, och har fram tills idag fortsatt med den stilen. Bandet cirkulerar kring den karismatiske sångaren Steven Tyler och den välbyggda gitarristen Joe Perry, även kallade "The toxic twins". Exempel på hits är Dream On, Angel, Janie's Got a Gun, Cryin', Crazy och Pink.

De är kända som "The Bad Boys From Boston".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Början[redigera | redigera wikitext]

Den första uppsättningen av gruppen bestod av Steven Tyler (Stephen Tallarico) på sång och trummor, Tom Hamiltonelbas, och Joe Perry (Anthony Joseph Perry) på gitarr. En andre gitarrist tillkom, Ray Tabano, men han blev snabbt ersatt av Brad Whitford. Snart fanns så även trummisen Joey Kramer i bandet, och Tyler som sysslat med trummorna kunde nu helt övergå till sången. Tyler var redan innan förening något av en underground-rockikon och hade sjungit och spelat trummor för ett antal lokala band och körer (The Vic Tallarico Orchestra, The Strangers som senare bytte namn till Chain Reaction, The Strangeurs, The Chain, Fox Chase och William Proud.

Det var i samhället Lake Sunapee som Joe Perry och Tom Hamilton en sommar i mitten av sextiotalet för första gången fick se Steven Tyler när han i en lada uppträdde tillsammans med sitt band Chain Reaction, och Tyler blev lite av en idol för Perry och Hamilton som ju var några år yngre än Tyler. Efter några år återvände Tyler till Lake Sunapee på semester, efter att hans band splittrats. Under denna tiden hade Joe och Tom startat ett litet lokalt band som en kväll spelade i samma lada som Tyler en gång gjort. Av en ren slump var Tyler där den kvällen, men gillade inte vad han fick höra och skulle precis gå därifrån när han plötsligt fick höra låten "Rattlesnake Shake" dra igång och blev helt såld. Tyler frågade grabbarna om de ville starta ett band tillsammans och Joe och Tom tvekade inte och sa ja. Hamilton ägde en lägenhet på 1325 Comm. Ave i Boston, där de kunde öva. Tyler, som var en adekvat trummis, vägrade spela trummor och krävde att få koncentrera sig på frontmannens roll om han skulle vara med i bandet. Det var här gitarristen Ray Tabbano och Trummisen Joey Kramer kom med i bilden. Tabbano byttes snabbt ut mot Brad Whitford. Brad var en utbildad och mycket tekniskt kunnig gitarrist som spelade sologitarr i början, innan bandet insåg Perrys imagevärde och de båda bytte plats. Joey Kramer gav förslaget att bandet skulle heta Aerosmith, efter att en katt i familjen vid namn Mr. Smith en gång hade kommit flygande genom luften(Aero).

1970-talet: Storhetstiden I[redigera | redigera wikitext]

Efter ett par år av livespelningar fick de ett skivkontrakt med Columbia Records, 1972, och gav ut debutalbumet Aerosmith 1973 . Skivan var ett bluesigt projekt i Rolling Stones-anda och nästan alla låtar släpptes som singlar. Bandet fick en liten hit med klassikern Dream On, som senare skulle bli en av bandets mest älskade låtar, men det var först när den släpptes på nytt tre år senare. Skivan Get Your Wings från 1974 sålde relativt bra.

Det var med albumet Toys in the Attic som gruppen slog igenom 1975. Här fanns bl.a. hitarna Sweet Emotion, (som hördes på storfilmen Starsky & Hutch), Walk This Way och nysläppet av Dream On, som blev en megahit världen över. Med skivan bevisade Aerosmith, som tidigare åsidosatts som en Rolling Stones-kopia att de hade en alldeles egen stil. Toys In The Attic blandade heavy metal, punk och glamrock på ett alldeles unikt sätt och verket kröntes med Tylers enastående röst. 1976 släppte de albumet Rocks som kom att bli ett av gruppens mest populära och sålde platina med en gång. Från skivan kan man plocka hits som Back in the Saddle och Last Child. De följande skivorna Draw the Line och Night in the Ruts blev inte lika stora succéer och i takt med den avtagande populariteten och bandets tilltagande drogproblem, lämnade Perry gruppen 1979. Han ersattes först av Richie Supa och senare... Jimmy Crespo.

År 1978 medverkade de i filmen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band, där de framför låten Come Together.

1980-1986: Svackan[redigera | redigera wikitext]

Strax efter att en Greatest Hits-skiva släppts 1980, lämnade Whitford också gruppen. Han ersattes av Rick Dufay och bandet gav ut ännu en skiva, Rock in a hard place 1982, som blev en relativt dålig kommersiell produkt. Under tiden genomgick Tyler stora drogproblem och kollapsade till och med på scenen år 1983. Efter påtryckningar av Perrys manager, återvände Perry och Whitford till gruppen 1984. De spelade in skivan Done With Mirrors, nu på Geffen Records, som sålde ganska bra, men gav inga hitsinglar. Under tiden genomgick Perry och Tyler rehabilitering. Tack vare att hip hop-gruppen Run DMC gjorde en ny version av gruppens låt Walk This Way och ville ha med bandet på den så fick Aerosmith fart på sin karriär igen. Låten Walk This Way tillsammans med hip hop-gruppen Run DMC blev en stor internationell hit.

1986-: Storhetstiden II[redigera | redigera wikitext]

Steven Tyler och Joe Perry under en konsert 2007

1987 kom det efterlängtade albumet av det nya, drogfria, Aerosmith, Permanent Vacation, med hits som Dude (Looks Like a Lady), Rag Doll och Angel. Albumet katapulterade upp bandet i toppen igen och följdes av ännu en stark skiva, Pump, också den en succé. Den 21 februari 1990 i en ökänd scen som utspelade sig på Saturday Night Live i filmen Wayne's World där de spelade sina senaste hits "Janie's Got a Gun" och "Monkey On My Back". Den 18 september 1990 spelade bandet i MTVs Unplugged. Samma år blev bandet placerat på Hollywood Rock Walk. 1991 var bandet med i The Simpsons - avsnittet "Flaming Moe's och släppte en cd-box vid namn Pandora's Box. Trots omvälvningen i mainstreammusiken på 90-talet blev också nästa skiva, Get a Grip från 1993 en dunderplatta som innehöll hitballaderna Amazing, Cryin', Crazy och Livin' on the Edge. Get a Grip kom att bli bandets mest sålda studioalbum och är efter Pump bandets mest sålda album i USA. Videon till Cryin' är minnesvärd, eftersom den innehöll aktrisen Alicia Silverstone som tack vare Aerosmith fick sitt skådespelargenombrott. Under mitten av 90-talet kom ett par samlingsskivor och det räckte ända till 1997 innan nästa platta, Nine Lives släpptes. Skivan som lekte med orientaliska toner steg snabbt upp på skivlistorna, men föll ner lika snabbt igen. Plattan var ojämn, men räddades kommersiellt av balladen I Don't Want To Miss A Thing, som också hördes i storfilmen Armageddon, där Steven Tylers dotter Liv Tyler (senare i Lord of The Rings) spelade en av huvudrollerna. Under 2000-talet har Aerosmith släppt två skivor, Just Push Play och Honkin' on Bobo med medioker framgång.

2000-[redigera | redigera wikitext]

Bandet spelade på Super Bowl XXXV i januari 2001 där även popstjärnorna *NSYNC, Britney Spears, Mary J. Blige och Nelly deltog. Alla stjärnorna sjöng med i slutet när Aerosmith uppträdde med sin legendariska sång "Walk This Way".

I mars 2001 släppte bandet sitt trettonde album, Just Push Play. Albumet sålde snabbt platina, mycket på grund av singeln "Jaded" och framträdande med titelspåret i en reklamfilm för Dodge. De placerades på Rock and Roll Hall of Fame kort efter deras album släpptes, i slutet av mars 2001,[2] efter att ha blivit nominerad år 2000 utan att kvala in.

Gruppen är fortfarande aktiv och har på senare år kommit med skivor som "Oh yeah", "Honkin' on bobo" och "Rockin' the joint". Under 2007 gjorde Aerosmith en efterlängtad europaturné och besökte även Sverige den 8 juni på Sweden Rock Festival. Under juli månad 2008 släpps tv spelet Guitar Hero: Aerosmith som är det första spelet i serien som behandlar just ett band. Spelet har sålts i 3,53 miljoner exemplar världen över.

9 november 2009 startar ett rykte om att Steven Tyler lämnar bandet för att fortsätta som soloartist. Efter tre dagar kommer Steven Tyler till Joe Perrys konsert och säger att han inte lämnar Aerosmith. Den 23 december 2009 meddelar Steven Tyler allmänheten att han lagt in sig på rehab för sin smärtproblematik efter en lång rad olika scenskador och som lett till ett beroende av smärstillande medicin. Den 9 februari 2010 hölls ett möte mellan bandmedlemmarna i Aerosmith för att diskutera bandets framtid, och den 24 februari offentliggörs att bandet ska göra en ny europaturné under 2010 där de bland annat besökte Sverige den 10 juni på Sweden Rock Festival i Sölvesborg.

Under sensommaren 2010 tillkännagavs det att Steven Tyler stod färdig som ny jurymedlem i tv-programmet american idol tillsammans med Jennifer Lopez och Randy Jackson. Programmet började sändas i januari 2011.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

1970-1971[redigera | redigera wikitext]

1971-1979[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång, piano, munspel, bas
  • Joe Perry - gitarr, körsång
  • Brad Whitford - gitarr
  • Tom Hamilton - bas, körsång
  • Joey Kramer - trummor

1979[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång
  • Richie Supa - gitarr
  • Brad Whitford - gitarr
  • Tom Hamilton - bas
  • Joey Kramer - trummor

1979-1981[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång
  • Jimmy Crespo - gitarr
  • Brad Whitford - gitarr
  • Tom Hamilton - bas
  • Joey Kramer - trummor

1981-1984[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång
  • Jimmy Crespo - gitarr
  • Rick Dufay - gitarr
  • Tom Hamilton - bas
  • Joey Kramer - trummor

1984-1996[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång, piano, munspel
  • Joe Perry - gitarr, sång
  • Brad Whitford - gitarr
  • Tom Hamilton - bas
  • Joey Kramer - trummor
  • Thom Gimble - saxofon & keyboards

1996-[redigera | redigera wikitext]

  • Steven Tyler - sång, munspel
  • Joe Perry - gitarr, sång
  • Brad Whitford - gitarr
  • Tom Hamilton - bas
  • Joey Kramer - trummor

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Medverkan i spel[redigera | redigera wikitext]

  • Revolution X, format Arkadmaskin 1994, PC 1995, Nintendos SNES 1995, Sega Mega Drive 1995, Sega Saturn 1996 och Sony Playstation 1996. Till tonerna av Aerosmithlåtar röjer man loss på NON, New Order Nation, som fångat bandmedlemmarna och förbjudit allt kul, det vill säga tv, musik och tv-spel. Ledaren för NON är Mistress Helga (spelad av Kerri Hoskins, gammal playmate)
  • Quest for Fame, format PC, 1995. Innehöll ett plektrum (V-Pick) som kopplades till skrivarporten. Plektrumet skulle dras mot något till exempel ett rack i en typisk anslagsrörelse för att matcha "noten" (ett streck) som visades på skärmen. Allt medan man rockade tillsammans med Areosmith på den virtuella scenen. Inte lika snyggt som i Guitar Hero men fungerade.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Musikinfluenser[redigera | redigera wikitext]

Aerosmith har influerats av många musiker. De flesta av dem var musiker som mixade både rock och blues som t. ex;

Aerosmith har influerat många musiker. De flesta av dem är grupper som går i genrerna glam metal, grunge och alternativ rock som t. ex;

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Does the Noise in My Head Bother You”. Books.google.com. 1948-03-26. http://books.google.com/books?id=8hcN5A0Wmn0C&dq=does+the+noise+in+my+head+bother&hl=sv&ei=yjHcTbuXL4_0-gbu8K3IDw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCwQ6AEwAA. Läst 4 juli 2011. 
  2. ^ [a b] ”Rock and Roll Hall of Fame – Aerosmith”. Rockhall.com. http://www.rockhall.com/inductee/aerosmith. Läst 4 juli 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]