Agent 007 ser rött

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Agent 007 ser rött
(From Russia with Love)
Genre(r) Action
Thriller
Regissör Terence Young
Producent Albert R. Broccoli
Harry Saltzman
Manus Richard Maibaum
Synopsis Johanna Harwood
Baserad på Kamrat Mördare av
Ian Fleming
Skådespelare Sean Connery
Pedro Armendáriz
Lotte Lenya
Robert Shaw
Bernard Lee
Daniela Bianchi
Originalmusik John Barry
Fotograf Ted Moore
Klippning Peter R. Hunt
Produktionsbolag EON Productions
Distribution United Artists
Premiär
10 oktober 1963 (1963-10-10) (Storbritannien)

31 mars 1964 (1964-03-31) (Sverige)



Speltid 115 minuter
Land  Storbritannien
Språk Engelska
Budget $2 miljoner
Intäkter $78,900,000
Föregångare Agent 007 med rätt att döda
Uppföljare Goldfinger
IMDb SFDb

Agent 007 ser rött, (originaltitel: From Russia with Love) från 1963 är den andra filmen om den hemlige MI6-agenten James Bond producerad av EON Productions. Filmen var den andra med Sean Connery i huvudrollen och den andra Bondfilmen som regisserades av Terence Young. Handlingen utspelar sig i bland annat Istanbul, och kretsar kring kodmaskinen Lektor som organisationen S.P.E.C.T.R.E. använder för att locka fram James Bond så att de kan döda honom.

Schackpartiet som Kronsteen spelar i början av filmen och som han vinner på ett spektakulärt sätt bygger på ett riktigt parti som spelades mellan Boris Spasskij och David Bronstein i Leningrad 1960.[1][2]

Titeln[redigera | redigera wikitext]

Den andra Bondfilmen Agent 007 ser rött bygger på Flemings roman Kamrat Mördare som gavs ut året innan Döden på Jamaica, boken bakom den första filmen Agent 007 med rätt att döda. För att följa mönstret från Agent 007 med rätt att döda gavs filmen en titel som syftade på Ryssland och kommunismens röda färg.

Handling[redigera | redigera wikitext]

När brittiska MI6 får höra att en Enigma-liknande omkodningsmaskin finns att få tag på från ryssarna blir deras bäste agent ivägskickad att ta den innan S.P.E.C.T.R.E. hinner ta tillbaka den från den vackra ryskan Tatyana Romanova, som i tron att hon hjälper sitt land, ska ge maskinen till James Bond. Vad varken Bond, Romanova eller MI6 vet är att maskinen i själva verket är ett lockbete som det i Sovjet ledda brottsyndikatet S.P.E.C.T.R.E. har lagt ut. De vill ha hämnd för vad Bond och MI6 gjorde mot deras medarbetare Doktor Julius No sex månader tidigare.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Lotte Lenya spelar skurken Rosa Klebb
  Sean Connery   –  James Bond
  Daniela Bianchi   –  Tatiana Romanova
  Pedro Armendáriz   –  Ali Kerim Bey
  Lotte Lenya   –  Rosa Klebb
  Robert Shaw   –  Donald "Red" Grant
  Bernard Lee   –  M
  Eunice Gayson   –  Sylvia Trench
  Walter Gotell   –  Morzeny
  Francis de Wolff   –  Vavra
  Lois Maxwell   –  Miss Moneypenny
  Desmond Llewelyn   –  Q
  Aliza Gur   –  Vida
  Martine Beswick   –  Zora
  Vladek Sheybal   –  Kronsteen
  Anthony Dawson och Eric Pohlmann (röst)   –  Ernst Stavro Blofeld (skrivet i eftertexterna som Number 1)

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Förproduktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen valdes som den första uppföljaren till Agent 007 med rätt att döda delvis eftersom det var en av John F. Kennedys favoritböcker.

Filminspelningen[redigera | redigera wikitext]

Inspelningen gjordes på flera platser, främst Istanbul.

Flera scener spelades som vanligt för Bondfilmerna in på Pinewood studios utanför London, England.

Bilar och prylar[redigera | redigera wikitext]

  • Personsökare och automobiltelefon i Bonds Bentley.
  • Portfölj — Tekniskt sett James Bonds första pryl. Väskan som utfärdas till 007 av Q-Branch i början av filmen innehåller ett hopfällbart AR-7 krypskyttegevär med ammunition, en platt kastkniv och femtio engelska guldmynt i hemliga utrymmen. Dessutom har portföljen en säkerhetsmekansim som detonerar en magnetiskt fastsatt tårgasbomb om väskan öppnas på ett inkorrekt sätt.
  • En apparat för att upptäcka avlyssningsapparatur.
  • En bandspelare dold i en kamera.

Efterproduktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen klipptes av Peter Hunt, som senare skulle komma att regissera Bondfilmen I hennes majestäts hemliga tjänst (1969).

Förtexterna till filmen filmades av Maurice Binder.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Sånger[redigera | redigera wikitext]

Titelmelodin skrevs av Lionel Bart och sjöngs av Matt Munro.

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

Musiken skrevs av John Barry som skulle komma att bli den mest produktive av alla Bondkompositörer.

  1. "Opening Titles: James Bond Is Back/James Bond Theme"
  2. "Tania Meets Klebb"
  3. "Meeting in St. Sophia"
  4. "The Golden Horn" *
  5. "Girl Trouble"
  6. "Bond Meets Tania"
  7. "007"
  8. "Gypsy Camp"
  9. "Death of Grant"
  10. "From Russia with Love" – Matt Monro
  11. "Spectre Island"
  12. "Guitar Lament" *
  13. "Man Overboard/SMERSH in Action"
  14. "James Bond with Bongos"
  15. "Stalking"
  16. "Leila Dances" *
  17. "Death of Kerim"
  18. "007 Takes the Lektor"

* Figurerar inte i filmen.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Rotten Tomatoes har filmen 96% positiva betyg, det näst högsta i Bond-franschisen efter Agent 007 med rätt att döda med 98%.[3] Bonds slagsmål med agenten Grant ombord på Orientexpressen har också lyfts fram som en av filmseriens höjdpunkter.[4][5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chessbase.com
  2. ^ ”Open Chess Diary nr. 250, Tim Krabbé, 6 juli 2004”. http://www.xs4all.nl/~timkr/chess2/diary_13.htm. 
  3. ^ ”From Russia With Love”. RottenTomatoes.com. http://www.rottentomatoes.com/m/from_russia_with_love/. Läst 1 februari 2013. 
  4. ^ ”The Top 25 Bond Moments”. UniversalExports.net. http://www.universalexports.net/00Moments.shtml. Läst 1 februari 2013. 
  5. ^ ”The Most Badass James Bond Moments”. ugo.com. http://www.ugo.com/movies/james-bonds-50-most-badass-moments?page=5. Läst 1 februari 2013. 
  6. ^ ”Top 10 Bond Deaths”. IGN.com. http://www.ign.com/articles/2006/11/14/top-10-bond-deaths. Läst 1 februari 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]